I dagar som dessa går det förstås inte att känna annat än medlidande för Tidaholm. Den gamla bruksorten med drygt 12 000 invånare i kommunen, som i onsdags vaknade till nyheten att Nobia flyttar sin tillverkning från Tidaholm till Jönköping. 600 anställda berörs av flytten, enormt många för en arbetsplats i en kommun av Tidaholms storlek.

Skugga ska falla över ingen i Tidaholm. Företaget liksom anläggningen är välmående och kommunen har gjort allt som står i dess makt för att få Nobia att välja Tidaholm. Det går förstås att ifrågasätta om företaget tänker rätt. Marbodal har haft tillverkning i Tidaholm i generationer. Där finns engagemang och kunnande. Saker som tradition och lokal förankring i en bygd ger förtroende och är inte oväsentliga värden för börsnoterade bolag.

Samtidigt, även om det inte är någon tröst alls för Tidaholm, måste man se att nyheten är positiv sedd ur ett vidare perspektiv. Att Nobia miljardinvesterar i en ny toppmodern fabrik vittnar om framtidstro och är positivt för svensk industri. I en fri marknadsekonomi gäller också principen att en näringsidkare är fri att agera, växa och omstrukturera på det sätt som den anser vara i linje med verksamhetens behov. Det är den friheten som möjliggör att de jobb som bygger vår gemensamma välfärd skapas. Därför måste det vara så, även om det i enskilda fall kan slå hårt mot en bygd.

Annons

Beskedet är ett inriktningsbeslut och flytten beräknas vara fullt genomförd efter årsskiftet 2023/24. Innan bläcket har hamnat på det slutgiltiga pappret finns ingen anledning för Tidaholms kommun, det lokala näringslivet eller fackförbundet att inte göra allt i sin makt för att få företaget på andra tankar. Samtidigt måste alla redan nu planera för att flytten kommer att bli verklighet och utnyttja den tidsfrist man getts.

Kommunen måste börja fila på omställningsåtgärder för de anställda som inte kommer att kunna eller vilja flytta med till Jönköping. Infrastruktur för att möjliggöra arbetspendling måste på plats. Här bör såväl Nobia som Tidaholms och Jönköpings kommuner vara delaktiga. Staten ska vara försiktig med att trolla fram ersättningsjobb för att dämpa effekter av företagsbeslut, men finns det naturliga alternativ är det inget konstigt att väga in arbetsmarknadspolitiska aspekter. Det ligger nära till hands att bygga ut Anstalten Tidaholm. Kriminalvården behöver kapaciteten under alla förutsättningar – och Tidaholm behöver jobben.

Ungefär samtidigt som nyheten lamslog Tidaholm seglade en potentiell regeringskris med koppling till just arbetsmarknadspolitik upp. Vänsterpartiet hotar med misstroendeförklaring mot arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) och har preliminärt fått M, KD och SD med sig.

Att förhandla med V vore ett direkt brott mot Januariavtalets intentioner och kan därför inte komma på fråga, men inget hindrar regeringen och stödpartierna från att göra upp med M och KD. De har krävt att tidsplanen för reformeringen av Arbetsförmedlingen förlängs och att lagen om valfrihetssystem inte ska gälla. Det bör inte vara omöjligt att träffa en uppgörelse om detta.

Förhoppningsvis kan Tidaholm fungera som en väckarklocka. Nobias flytt ligger visserligen bortom den aktuella tidsramen, men exemplets förutsättningar är verkliga nog. En kommun av Tidaholms storlek skulle inte klara av att hantera hundratals nya arbetslösa om Arbetsförmedlingen har monterats isär och inte ersatts med något som fungerar. Att det blir rätt är viktigare än att det går fort.

Det är bara att hoppas att Stefan Löfven har hört ropet från Tidaholm och använder helgen på bästa sätt.

Relaterat: "Låt oss vara kvar här": Nobia-anställda söker stöd hos allmänheten
Relaterat: Insändare: Högste fackbasens öppna brev till Nobia
Relaterat: Kommunens erbjudande som Nobia valde bort: Byggbar mark på sex månader
Relaterat: Företagarnas ordförande hoppas att inte sista ordet är sagt om Nobia-flytten
Relaterat: TV: Nobia flyttar fabriken från Tidaholm till Jönköping – 600 anställda berörs