Uttrycket ”ödesvecka” har mist sin laddning. Efter valet för fyra månader sedan har det var och varannan dag rapporterats om avgörande tidpunkter för regeringsbildningen. Och det parti som belönades med en ny sympatisör för varje gång dess partiledare talade om ”konstruktiva samtal” skulle snart vinna popularitetsligan.

Stefan Löfven (S) pustar antagligen ut efter de sista dagarnas regeringsförhandlingar. Ännu en gång ser det nu alltså ut som att Socialdemokraterna kommer att sitta vid rodret, detta efter Centerpartiets besked på fredagseftermiddagen att partiet kommer att släppa fram Stefan Löfven vid riksdagens statsministeromröstning på onsdag.

Något fredagsmys lär det inte bli för Jan Björklund (L). Han, som såg ut att ha några svettiga dagar och ett mycket svårt beslut för sitt parti framför sig, får nu se frågan mer eller mindre avgjord utan hans medverkan.

Det har inte varit Liberalsernas vecka. Oenigheten i frågan om vilken roll Sverigedemokraterna ska tillåtas ha delar partiet mitt itu. Veckan har alltmer fått karaktären av ett inbördeskrig, där de två falangerna avlossar skott från varsin skyttegrav. Högst har tonläget varit från de åtta liberaler som i en debattartikel i Expressen argumenterade för en Kristerssonledd regering. Mothugg kom snabbt från den utrikespolitiska talespersonen Fredrik Malm, som stödjer falangen som kan tänka sig att släppa fram Stefan Löfven, och som till och med föreslog att Liberalerna ska ingå i en sådan regering. I det förslag som nu ligger, och som Centerpartiet alltså ställer sig bakom, skulle endast S och MP sitta i en regering som släpps fram av L och C. Priset för de rödgröna blir i så fall förändringar som gäller arbetsrätten och hyresregleringen – eftergifter som regeringsförhandlingarna före jul föll på. Liberalerna lockas enligt förslaget med slopad värnskatt och språktest för nyanlända.

Annons

Från åskådarläktaren går det inte att säga annat än att splittringen är olycklig. Sverige behöver en enad Allians, inte minst i tider där populistiska ytterkantspartier härjar i Europa och en ny lågkonjunktur spås ligga på lur. Samtidigt gör Centerpartiet precis vad de lovade sina väljare före valet: de säger ja till en regering där liberala reformer genomförs samtidigt som SD hålls utanför makten.

På fredagen väntade liberala ombud över hela landet på den rekommendation som partistyrelsen väntades ge efter sitt möte på lördagseftermiddagen. Ett av dessa ombud är Per Hansson som representerar Jönköpings län. Han har landat i att stödja Kristersson. Men det är ingen enkel fråga, betonar han. Tvärtom är denna en av de absolut svåraste frågor han har tagit ställning till under sina 35 år som aktiv folkpartist/liberal. Han konstaterar att det finns plus och minus med båda alternativen, och att det är omöjligt att på förhand veta vilka konsekvenser ett val kommer att få.

Ja, för hur skulle egentligen en eventuell Kristerssonregering hantera Sverigedemokraternas krav på inflytande? Enligt Per Hansson är det värt att ta risken med ett Kristersson-alternativ för att få igenom socialliberal politik. Men, tillägger han med den erfarnes vishet, det kan vara en felbedömning. Och i så fall får man ompröva beslutet.

Det slutgiltiga beskedet får vi på onsdag, men av allt att döma heter Sveriges nästa statsminister Stefan Löfven. Besvikelsen på den borgerliga planhalvan är lätt att ta till sig, och den lär leda till skarp kritik mot främst Annie Lööf. Ulf Kristersson var påtagligt upprörd under presskonferensen där han kommenterade fredagens politiska utveckling.

När den värsta ilskan har lagt sig kan förhoppningsvis även M- och KD-väljare se fördelarna med de borgerliga reformer som den blocköverskridande överenskommelsen innehåller gällande förbättrade villkor för företagande, för skattepolitiken och integrationen.

Med samtliga Allianspartier i opposition finns dessutom goda möjligheter att samla sig för ett starkare valresultat 2022.