Det var i tisdags som Alliansen i regionen presenterade sitt förslag på en skattehöjning på 50 öre. Tillsammans med en fördubbling av patientavgiften på akuten ska de ökade skatteintäkterna garantera att länsborna får den sjukvård de behöver.

När förslaget kommer från borgerligt håll finns det anledning att tro att det inte handlar om någon slentrianmässig uppfattning om att skattekronor kan flöda fritt ner i kassakistan bara kranen öppnas ordentligt. Tvärtom är det snarare en garant för att Alliansen först har vridit och vänt på andra alternativ.

Relaterat: Malin Wengholm (M) lovade att inte höja skatten en månad innan valet

Därför känns kritiken mot främst Malin Wengholm lite orättvis. En månad före valet lovade hon i JP:s webb-fråge-tjänst ”Kan du lova” att hon inte skulle medverka till att landstingsskatten höjdes. Nu är det precis vad hon föreslår.

Förslaget i sig är ovälkommet, och nivån 50 öre är rejält tilltagen. Ändå kan en relativt kortsiktig höjning vara oundviklig. Vad som däremot kunde ha undvikits är svekdebatten efter det brutna löftet. Den lättaste utvägen är att aldrig inte lova något alls. Men den taktiken är för fegisar, och dessa har inte mycket i politiken att göra. Det hade dock varit taktiskt att själv förekomma. Den som öppet och ärligt konstaterar att ett uttalat löfte tyvärr inte går att uppfylla vinner i förtroende.

För visst är det en klyscha att politik är en förtroendebransch, fast en sann sådan. Förtroende tar lång tid att bygga upp, men kan raseras på ett ögonblick. Detta ser vi just nu exempel på inom rikspolitiken. I stort sett alla partier har haft en hög svansföring och lovat vitt och brett inför valet, vilket har lett till de låsningar som fördröjer regeringsbildningen. Flera partiledare, — främst Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) — är smärtsamt medvetna om att de kan tvingas göra väljarna besvikna när de släpper in antingen Jimmie Åkesson (SD) eller Stefan Löfven (S).

Annons

Väljarna gillar inte att känna sig lurade, det visar inte minst Facebookanvändaren Kjell i sin kommentar: ”Vilken politiker håller det dom lovat i valrörelsen, få om ens någon. Ett spel för galleriet för att komma åt makten, tyvärr glömmer vi under nästkommande fyra år vad som hänt efter valet med alla brutna löften och den tystnad som kommer att följa till några månader innan nästa val.”

Många vallöften blir verklighet. När motsatsen sker kan väljarna protestera i nästkommande val. Detta gäller såväl inom lokal- som region- och rikspolitiken.

Lovar bäst som lovar sist?

Relaterat: Ledare: Skattehöjningen är ett lån från oss själva
Relaterat: Jutterström kritisk till skattehöjningen