Samtidigt som Jonas Sjöstedt vallades mellan intervjuer i centrala Visby för att prata om hur dåligt det är med klassklyftor, pågick samtal på andra håll, där idéer lyftes för hur just klyftor kan minska på riktigt.

Ett av dessa var Rotaryklubben Uppsala-Linné värd för. Temat var hur organisationens arbete med yrkesmentorer leder till förbättrad integration. Satsningen började med att kommunen och föreningen bestämde sig för att samarbeta. Rotary bidrog med mentorer som matchades med de adepter med akademisk bakgrund som kommunen valde ut. Målet var att adepten skulle hitta ett jobb. Kontakten mellan parterna innebar inga konstigheter: mentorn läste cv och gav tips i jobbsökandet. Mentorn fick även den viktiga uppgiften att lämna referenser till potentiella arbetsgivare. Det låter nästan löjligt enkelt, men har visat sig vara effektivt. För en person som är ny i landet och därmed saknar socialt nätverk, kan referenten vara skillnaden mellan arbetslöshet och egen försörjning.

En av de lyckade matchningarna stod Uppsalaborna Rawad Al Ayash och Catharina Blom för. Rawad Al Ayash kom till Sverige från Libanon för tre år sedan. Genom att kombinera praktik och SFI-studier med företagsamma försök att lära känna svenskar, kom han i kontakt med Rotary och blev en del av projektet. Nu jobbar han på Livsmedelsverket, vilket han tackar mentorns stöd och referenser för.

Annons

Satsningen visar att alla kan alla bidra till en smidigare integration. Lär känna en nyanländ person. Var en bra kompis. Vägled personen in i det svenska samhället, så löser sig resten automatiskt.

Rotarys initiativ är ett utmärkt komplement till integrationspolitiken, och får gärna spridas till Jönköping. Det visar att alla goda krafter inte måste vara statliga, inte ens de som minskar klyftorna i samhället. För vad har större betydelse för integration än jobb? Och vad minskar samhällets klyftor mer än möjligheten att gå till en arbetsplats i stället för till Arbetsförmedlingen?

Frågorna är retoriska, men inte mindre viktiga för det. För mentorskapet visar inte minst hur civilsamhället i kombination med ett fåtal skattekronor kan ge välkomna resultat.

Jobbfrågan var dock inget som upptog Jonas Sjöstedts tid under partiets dag i Almedalen på måndagen. I stället presenterade han ett förslag på avgiftsfria idrottsskolor för barn. Det är ett typiskt V-utspel under en Almedalsvecka: det är tydligt avgränsat, det handlar om barn, och det kräver så pass lite pengar att en eventuell framtida S-ledd regering lätt skulle släppa igenom det. Och så får Sjöstedt ännu en punkt på sin skrytlista över reformer som Vänsterpartiet har bidragit till.

Relaterat: Vänsterpartiet vägrar den politiska spelplanen: "Böneutropen är en skitsak"

Det bör poängteras att förslaget skulle kunna bidra till integrationen om nyanlända barn började idrotta. Men på det stora hela har idrottsskolor en ytterst liten betydelse. Vänsterpartiet befinner sig visserligen i medvind med omkring 9 procents opinionsstöd. I sitt tal på måndagskvällen tog han upp Jönköping som ett exempel på en ort där partiet ökar, och nämnde det fullsatta möte som nyligen arrangerades i staden.

Men en del av de nytillkomna sympatisörerna kommer från det nedåtgående FI och inte från andra krisande partier. Om Vänsterpartiet ska uppfattas som relevant för missnöjda S- och MP-väljare behövs mer trovärdiga helhetslösningar. En bra början vore att prioritera jobbfrågan på andra sätt än att vi ska jobba max sex timmar per dag. Det Sverige behöver nu är en politik där människor utanför arbetsmarknaden får ett jobb och därmed möjligheten att göra klassresor.

Förhoppningsvis dröjer det inte förrän vi får höra sådana förslag från en partiledare. På tisdag är det nämligen Liberalernas dag i Almedalen.