Gruppen Förskoleupproret ryter ifrån igen. På måndagen publicerades ett upprop där 19 000 medlemmar protesterar mot stora barngrupper i förskolan, vilket enligt medlemmarna leder till stress och risker för både personal och barn.

Under kampanjen #pressatläge vittnar 1500 anställda om en arbetssituation där personal bränner ut sig och barn inte får den omvårdnad och stimulans de har rätt till.

En anonym röst berättar genom kampanjen om läget på en förskola i Jönköping:

”Jag har elva stycken 3-4 åringar ensam och springer som en tok mellan rummen. Jag har två trygghetssökande barn i händerna som jag kånkar mellan rummen. När jag springer förbi ett barn som sitter i soffan håller hen fram en bok och frågar mig om jag kan läsa den. Det finns inte en chans i världen att sitta ned med ett barn och läsa en bok! Då bestämde jag mig för att jag ska överleva denna terminen ut. Sedan kastar jag in handduken för jag vill inte jobba för något jag inte kan stå för och vara stolt över.”

Över hela landet berättar nu förskollärare och barnskötare om en ohållbar situation inom barnomsorgen. Det är lätt att få uppfattningen att det är mer regel än undantag att barn far illa.

Med all respekt för anställda som kämpar i en stojig miljö med att skapa en trygg och lärorik tillvaro för samhällets yngsta, måste även en mer nyanserad bild få plats. I Jönköping ser det enligt statistiken bättre ut än i landet som helhet.

Annons

I dag presenterar förvaltningen färska siffror för barn- och utbildningsnämnden i Jönköpings kommun. Siffrorna visar att Jönköping följer Skolverkets riktlinjer om max 12-15 barn per förskolegrupp, beroende på barnens ålder. Peter Lindström, verksamhetschef förskola, berättar för ledarsidan att här lokalt ligger snittet på 14,3 barn per avdelning. I riket som helhet är siffran 15,8. Mer än hälften av Jönköpings 1-3-årsavdelningar har mellan 10 och 12 barn per avdelning.

Förskoleupproret kräver lagstiftning om ett maxantal i förskolan. Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, säger nej. Det gör de rätt i.

Antalet barn på en avdelning kan kan säga något om arbetsmiljön för stora och små, men det är långt ifrån det enda som spelar in.

Andra faktorer är givetvis personaltätheten, liksom hur avdelningen ser ut rent fysiskt. En välplanerad lokal med en samlingsplats som kompletteras med avgränsade utrymmen där mindre grupper kan vistas för att ägna sig åt att pyssla, bygga eller leka rollekar, kan mycket väl ge en lugn och trygg miljö för både barn och vuxna.

Antalet inskrivna barn säger inte heller hur mycket tid barnen vistas i barnomsorg. Sannolikheten är exempelvis högre att en treåring än en ettåring har ett litet syskon hemma och därför bara tillbringar de 15 timmar som ingår i allmän förskola för barn mellan tre och fem år.

Men - en barngrupps storlek är lätt att se framför sig, och är därmed ett tacksamt verktyg för den som vill påverka både gemene man och makthavare.

Att uppropet sker nu, knappt ett halvår före valet, är knappast en slump. Partierna har de senaste veckorna avlöst varandra om att presentera personlistor, prioriterade valfrågor och huvudmotståndare. Vänsterpartiet var tidigt ute och lovade som vanligt mer till det mesta inom offentlig verksamhet. Inom alliansen är det KD som tydligast ställer sig bakom mindre barngrupper (och då med barnens situation i fokus, inte personalens arbetssituation).

Kampanjen #pressatläge blir en lågt hängande frukt som lär fresta ett antal röstfiskande partier.

Ett mer konstruktivt löfte vore riktad personal till städning, disk och andra arbetsuppgifter som tyvärr alltför ofta faller på den pedagogiska personalens lott. Att låta högskoleutbildade förskollärare ägna sig åt markservice i stället för omsorg och utbildning är knappast ett ansvarsfullt sätt att använda skattemedel. Vem hinner först?