Det hör knappast till vanligheterna att ledarsidan ryggdunkar Jante, men när det gäller simkunnighet kan han faktiskt göra lite nytta: låt honom övertyga de medelålders männen att de inte är så bra på att simma som de tror.

Även politiken får en uppgift, men av ett annat slag: att anta en nationell handlingsplan mot drunkningsolyckor.

Den slutsatsen är rimlig efter en het sommar där åkrar har torkat och skogsbränder avlöst varandra. Men det är inte elden som har skördat människoliv, utan vattnet. Häromdagen presenterade Svenska livräddningssällskapet statistik över juli månads drunkningsolyckor. Det är mycket nedslående läsning. Över 30 personer miste livet genom drunkning under den varma sommarmånaden, och totalt har nästan 100 män, kvinnor och barn drunknat under årets första sju månader.

Inte heller Jönköpings län är förskonat. Som JP har rapporterat på nyhetsplats drunknade en man i Munksjön för drygt en vecka sedan, och i början av juli skedde en liknande olycka med dödlig utgång i Värnamo. Vad som inträffade i just dessa fall vet vi inget om, men händelserna utgör en del av den ökande trenden.

Relaterat: Verkar bli ett tragisk rekordår

Att det sker en topp just under sommaren är inget ovanligt — det är ju nu vi söker oss till båtar och badplatser vid sjöar och längs kusterna. Och när temperaturen stiger och många vistas vid vatten förvånar det inte att fler tillbud sker i år än under exempelvis förra årets vädermässigt usla sommar. Det enda positiva med årets utveckling är att den har lett till att någon har satt ner foten. Svenska livräddningssällskapets generalsekreterare Karin Brand påpekar det uppenbara, men känsliga, faktumet att de flesta som drunknar är medelålders män. Förra året förolyckades totalt 92 personer. Av dessa var 75 män, 5 pojkar och 12 kvinnor.

Annons

”De överskattar sin styrka och har inte samma säkerhetstänk som kvinnor. Det är dags för dem att inse sin begränsning”, uttryckte hon det i måndagens JP. Rent konkret innebär det enligt henne bland annat att män oftare än kvinnor och barn simmar rakt ut i stället för längs med stranden. De minns vad de klarade av som unga, men har tappat vanan och förmågan.

Till ledarsidan utvecklar hon resonemanget med att vi måste sluta hymla, även om det tar emot hos många väluppfostrade svenskar att peka ut en särskild grupp. Men, fortsätter hon, om vi inte berättar för männen att det är dem det handlar om, hur ska de då ta till sig informationen? (Och nej, det kan till stor del inte förklaras med att många nyanlända inte är simkunniga. De flesta, oavsett ursprung, som drunknar i Sverige är simkunniga, men ringrostiga.)

Karin Brand har en poäng. Det hade även riksdagsledamoten Thomas Finnborg (M), som 2016 lämnade in en motion om behovet av en nationell handlingsplan för att koordinera arbetet mot drunkningsolyckor. Motionen avslogs, trots att det finns en liknande handlingsplan mot dödsbränder, som står för omkring 100 dödsfall per år, alltså lika många som hittills har drunknat under 2018.

Under tiden som livräddningssällskapet försöker nå gruppen simmande män med hybris, kan makthavarna börja snickra på en handlingsplan som ger berörda myndigheter konkreta uppgifter i arbetet med att förebygga drunkningsolyckor.