Ett par dagar efter skandalen i Malmö börjar den raketstorm från dem som tar ”krossa sionismen” till en mer handlingsfast nivå. Varje dag lever israeliska familjer med hotet att få sitt hus förstört eller lekplatsen där barnen leker utplånad av missiler från terroristorganisationerna Hamas och Islamska Jihad på Gazaremsan.

I boken Med skuldkänslan som drivkraft skriver författaren David Andersson om hur både de politiska partierna och debatten om staten Israel svängt genom åren. Vid 1900-talets mitt och årtiondena efter statsbildandet var Socialdemokraterna i stort positivt till Israel, och både utrikesminister Undén och statsminister Erlander värnade den judiska staten och dess existens.

I och med sexdagarskriget 1967, som Israel mot alla odds överlevde, fick den kritiska falangen inom S övertag. I dag har det gått så långt att det inom rörelsen finns krafter som uppenbarligen vill se mellanösterns enda demokrati utraderad.

I dagarna startar Eurovision Song Contest upp och detta år hålls tävlingen i den israeliska storstaden Tel Aviv. Flera kändisupprop har skrivits som uppmanar till bojkott av musiktävlingen, och delar av svensk media framför en vinklad bild till Israels nackdel på ett sätt som att det vore den enda självklara sanningen. Var är alla dessa aktivistiska röster när nyheter om svenska judars svåra situation i vårt eget land uppmärksammas?

Annons

En stor anledning till att livet blir svårare för svenska judar är hotet från dem som vill straffa dessa, som ofta själva inte alls har någon koppling till den judiska staten, för deras eget Israelhat. Särskilt har utsattheten märkts av just i Malmö. För varje år minskar medlemsantalet i den judiska församlingen och idag finns bara några hundra kvar. Unga judar vittnar om att de är uppvuxna med att inte visa offentligt att de är judar, av rädsla för att bli utsatta för trakasserier och våld. En upprepning av historien som inte är annat än hårresande.

Hur allvarligt är det då när socialdemokrater ropar ”krossa sionismen”? Eftersom sionismen är en rörelse för den judiska statens rätt att existera kan inte slagorden tolkas som något annat än att just den staten, som givit skydd till ett förföljt folk och flera andra, skall upphöra att finnas till.

Judars rädsla och utsatthet i Europa och Sverige visar varför staten Israel är så viktig. För de som inte redan lämnat för att flytta dit så utgör vetskapen om att det är en möjlig utväg för dem som är kvar en trygghet. Det finns en fristad för dem när det inte längre är uthärdligt i Sverige.

Därför är det hyckleri av statsministern att beskylla andra när han inte själv kan städa upp i sitt eget parti gällande extremism.