Ni minns debatten om antiken tidigare i höst? I sitt arbete med att se över kursplaner, ämnesplaner och kunskapskrav för grundskola och gymnasium föreslog Skolverket att antiken skulle lyftas bort från det centrala innehållet i ämnet historia för högstadiet.

Kritiken lät inte vänta på sig. Alla rasade. Under ett par veckor hade alla en åsikt om Skolverket och det genomsnittliga betyget låg farligt nära F.

Följaktligen utgick inte antiken från det förslag till revideringar som verket överlämnade till regeringen på onsdagen. Att den blir kvar är välkommet, men det är också ett symptom på det största problemet med det förslag regeringen fick att ta ställning till. Revideringen av historieämnet lär inte tillfredställa många.

Annars finns det mest skäl att nicka gillande åt Skolverkets förslag, åtminstone på ett övergripande plan. Huvudinriktningarna på arbetet har varit tre till antalet.

1. Betona fakta och förståelse. Skolverket föreslår att byta ut "förmåga att" mot "kunskaper om" i de långsiktiga målen för flera ämnen. Verket skriver "breda ämneskunskaper har ett egenvärde och behöver inte alltid vara kopplade till hur kunskaperna ska användas". Det kan knappast sägas bättre.

2. Anpassa det centrala innehållet när det gäller omfattning, konkretionsgrad och progression. Målformuleringar har varit för lika mellan olika årskurser, vilket lett till för höga krav på yngre elever, inte minst när det gällt analytisk förmåga och egen kunskapsinhämtning. Att det tas grepp om det är välkommet.

Annons

3. Se över kunskapskraven när det gäller omfattning och detaljeringsgrad. Kraven blir mindre omfattande för att kunna fungera bättre som medel för betygsättning. Inte minst är det lovvärt att Skolverket försökt få bort begränsningar när det gäller på vilka sätt elever kan visa vad de kan.

Tillbaka till antiken, eller rättare sagt historieämnet. Skolverket skriver att omfattningen av ämnets innehåll inte är anpassad för den tid ämnet ges i timplanen. Det har dock varit svårt att enas om vad som ska utgå, konstaterar verket, förmodligen något indignerat med tanke på rabaldret om antiken.

För att historieundervisningen ska kunna hålla kvalitet krävs ett rimligt förhållande mellan innehåll och tid. Om det inte går att skala ned innehållet återstår att utöka tiden.

Elever i svensk grundskola får i dagsläget omkring 220 timmars historieundervisning på nio år, om man utgår från att den tid som fördelas fritt mellan de fyra samhällsorienterande ämnen sprids lika. Under debatten om antiken ställde Eskilstuna-Kurirens ledarsida det mot att eleverna under samma period får bland annat 230 timmar vardera av bild och musik samt 330 timmar slöjd.

Att slöjd skulle vara 50 procent viktigare än historia sett till undervisningstiden är förstås svårsmält. Men den viktigaste poängen är inte att rangordna viss kunskap över annan utan att tiden måste räcka till det som ska läras ut. Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Friskolornas Riksförbund, Historielärarnas förening och IFAU är överens om att så inte är fallet med historieämnet och det duger inte.

En översyn av timplanen måste regeringen ta initiativ till. Utbildningsminister Anna Ekström öppnade för det på onsdagen. Det är bara att sätta igång.