Det är hög tid för Stefan Löfven att nominera Cecilia Malmströms efterträdare. En bekväm strategi för det egna partiet hade varit att skicka exempelvis arbetsmarknadsminister Ylva Johansson som ett "tack för lång och trogen tjänst". Men det vore också att att göra vårt land en otjänst då lång tid som riksdagsledamot eller minister inte alltid gör skillnad på europeisk nivå.

När det kommer till internationella uppdrag och så kallade toppjobb tenderar svenskar att stirra sig blinda på FN. Mentalt vill vi på något sätt återuppleva Dag Hammarskjöld och Olof Palmes gyllene era. Men det är i EU den verkliga makten ligger och ändå har man som kommissionärer ofta nominerat människor som inte direkt haft ledartröjan på hemmaplanen: Anita Gradin, Margot Wallström och Cecilia Wikström saknar inte förtjänster. Men i Bryssel har de inte haft tillräckligt med politiskt kapital för att kunna göra skillnad eller "punch above their own weight" som det heter på engelska.

I svensk politik finns det två kandidater som däremot skulle kunna göra detta. Det första namnet är Carl Bildt men han vill troligtvis inte och med sin insats som fredsmäklare i Bosnien har han redan gjort sin "värnplikt för Europa" som han själv uttryckte det. Men Fredrik Reinfeldt vore optimal som Sveriges näste representant i Bryssel. Förutom åtta år som statsminister har han ett brett europeiskt nätverk etablerat redan från ungdomstiden och har ett stort inflytande bland tyska, baltiska och holländska politiker vilket kommer utgöra ett av EU:s nya maktblock när britterna väl lämnar. Den tidigare moderate utbildningsministern Per Unckel brukade tala om axeln London-Berlin-Stockholm som det europeiska samarbetets frihetliga kärna och motvikten till Frankrike och Spanien. Idag har den axeln skiftat till Stockholm-Baltikum-Berlin-och Amsterdam och det vet Reinfeldt efter sin tid som ordförande i ministerrådet.

Annons

Så om Stefan Löfven vill att Sverige ska få ett ökat inflytande i EU är det hög tid att han tar och ringer mannen från Täby. Det skulle ge Sverige ökat inflytande och det skulle markera ett välkommet trendbrott att våga välja någon som inte tillhör det egna laget. I Bryssel och Strasbourg är vi först och främst svenskar oavsett om man på hemmaplanen är socialdemokrat eller moderat.

Eu