Tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt släppte nyligen en rapport genom Delegationen för senior arbetskraft som jobbar på uppdrag av regeringen. Inte så oväntat handlar rapporten med namnet Att arbeta till 75 – en bra början om höjning av pensionsåldern.

Kärnan i rapporten utgörs av budskapet att i takt med att vi lever och är friskare längre kräver vår samhällsmodell att vi även jobbar längre. Något som varje gång frågan tas upp leder till upprörda känslor. Tyvärr lider debatten av en rad förutfattade meningar, omoderna tankemönster och missuppfattningar.

Det vanligaste argumentet mot höjd pensionsålder är att de äldre inte kommer att orka arbeta fler år. Fysiskt krävande arbetsuppgifter och stress på jobbet sliter ut kroppen. Dessutom förtjänar de som arbetar att efter sin 65-årsdag få pusta ut, helst med en så generös pension som möjligt.

Men om vi tänker efter, tror vi verkligen att det är år av fysiskt tärande som framtidens arbetsmarknad kommer att definieras av? Eller är vi mentalt fast i hur arbetslivet såg ut för de flesta under 1900-talet? En tid som redan ligger minst 20 år tillbaka i tiden.

Hela den svenska arbetsmarknaden befinner sig mitt uppe i en stor omställningsfas. Enligt en rapport från tankesmedjan Reforminstitutet försvann 450 000 jobb genom automatisering, främst inom industri, handel och administration mellan 2006 och 2011. Den utvecklingen fortgår.

Annons

Troligen kommer allt fler robotar och maskiner att ta över den absoluta majoriteten av tungt kropparbete. När tunga rutinuppgifter automatiseras bort kommer förhoppningsvis människor i allt större utsträckning i stället kunna arbeta med tjänster som har stort humant värde. Ett exempel kan vara att ägna mer tid åt närvaro, stöd och samtal inom omsorgen som ersättning för de sysslor som tekniken kommer att ta över.

Den ökande medellivslängden i Sverige håller inte på att avstanna. Tvärtom beräknas den fortsätta att höjas i takt med att vi även får fler friska år. Hälsosammare livsstil i kombination med forskningens utveckling inom både den förebyggande och botande vården gör att framtidens 65-plussare både är piggare och kapabla att ägna sig åt fysiskt skonsammare arbeten än tidigare generationer.

Det finns en utbredd bild att av att det som försakats under arbetsåren ska tas igen efter pensionen. Det kan vara mer tid för familj och vänner eller kanske en hobby. Men det är vanligt att pensionärer känner sig ensamma och det kan vara tufft att tappa sitt sociala sammanhang och mening i tillvaron som ett arbete kan ge.

Enligt en avhandling som gjorts av Ingrid Djukanovic, doktor i vårdvetenskap vid Linnéuniversitetet, känner sig över en fjärdedel av äldre i åldern 65–80 ensamma och tio procent uppvisar depressiva symptom. Framtidens arbetsmarknad kan lika gärna se ut på viset att vi jobbar lite kortare dagar men längre upp i åren, vilket skulle kunna möjliggöra ett socialt mer hållbart leverne.

Dagens yngre generation drömmer inte om att gå till jobbet för att beta av timmar i en enda lång transportsträcka till dagen pensionen kommer. Allt fler byter och kommer byta karriär mitt i livet. Den utveckling bör uppmuntras då det möjliggör att var och en kan bidra med mer av sin arbetskraft och det under en längre tid.

Kanske är det dags att vi slutar fråga våra barn: vad vill du bli när du blir stor? Vi bör istället fråga både dem och oss själva vilka jobb vi vill ha när vi blir stora.