"Skatter - priset vi betalar för ett civiliserat samhälle”.

En paroll som vänstern ofta tar till när högerpolitiker höjer sina röster mot den ständigt stigande skatten.

Sverige har världens högsta marginalskatt. Den högsta effektiva marginalskatten, det vill säga marginalskatt med arbetsgivaravgifter, punktskatter och moms inräknade, landar idag omkring 75 procent, visar Jacob Lundberg, chefsekonom på Timbro, och Alexander Fritz Englund i en färsk studie.

Det hindrar naturligtvis inte riksdagens tre vänsterpartier att återigen ta strid för att än fler ska betala högre marginalskatt.

Regeringens ambition är att sänka brytpunkten för den statliga inkomstskatten.

Den samlade vänstern försäkrar dock att den planerade skattehöjningen i stort sett enbart drabbar ”höginkomsttagare”.

I realiteten innebär det att en stor andel av landets poliser och barnmorskor nu ska ses som ”höginkomsttagare”.

För det är bland annat de som nu kan komma att betala statlig inkomstskatt. Ungefär hälften av kommande löneförhöjningar för dessa yrkesgrupper kommer att försvinna i skatt. Dessutom tillkommer arbetsgivaravgifter och skatt på konsumtion.

Frågan är relevant och ärlig: vid vilket skattetryck är socialisterna nöjda?

Från vänsterhåll viftas den frågan oftast bort som en ”oseriös spekulation”.

Trots löften från vänsterpartierna om att skatten på arbete inte skulle höjas under mandatperioden, står vi här igen med ett åter stigande skattetryck. Höjningar av snusskatten, bensinskatten och skatt på arbete har redan tagit fart.

Annons

Regeringen ligger inte på latsidan när det gäller att sätta landets skattmasar i arbete.

Vänsterns strategi består som alltid av att peka på den ständigt pengatörstande offentliga sektorn för att legitimera det höjda skattetrycket.

Välfärden kräver att du bidrar något mer, hävdar vänsterpartierna. Om du inte accepterar socialisternas beskrivning av välfärdens behov, definieras du som en motståndare till det gemensammas bästa.

Och om du skulle gå så långt att du hävdar att världens högsta skatter, gud förbjude, borde sänkas, bidrar du till att ”välfärden rämnar samman”, och att ”samhället slits isär”.

”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”, hävdade den socialdemokratiske socialministern Gustav Möller. Den inställningen känns avlägsen hos dagens socialdemokratiska ministrar.

Det förekommer inte längre socialdemokrater som vågar tala om effektiviseringsåtgärder i den offentliga sektorn, som bör ske innan staten kan driva in ännu mer pengar från medborgarna.

Insikten om att det skulle finnas en prioritetsordning av skattepengarna är i princip obefintlig - att det inte ska gå en krona i skattemedel till kommunala biografer eller Nämnden för hemslöjdsfrågor så länge skolan och försvaret är i akut behov av mer resurser.

Den uppfattningen torde kunna platsa även i en god socialdemokrats världsbild, men i praktiken verkar den attityden vara avlägsen.

Skatterna måste sänkas. Inte bara för att det skulle stimulera företagande eller ge starkare incitament för att arbeta, utan för att det är moraliskt riktigt och rätt.

För att äganderätten just är en rättighet. För att det finns gränser för hur mycket den rättigheten får inskränkas.

Demokrati handlar om maktens fördelning och restriktioner. Inte om majoritetens absoluta envälde över minoriteten.

Man kan inte gräva hur djupt som helst i medborgarnas plånböcker. Den tanken må svida för vissa socialister. Men det är priset för ett civiliserat samhälle.

LUCAS KRAMER