Skolans kris har varit en het politisk fråga under ett antal år.

Kunskapsresultaten har haltat under en längre tid och gett upphov till en intensifierad diskussion om varthän svensk skola är på väg.

Extra mattetimmar, skollotteri och lärarassistenter diskuteras friskt från olika håll som de mest nödvändiga skolreformerna.

Det finns givetvis inte en lösning på dagens situation i den svenska skolan, men det finns problem som är mer abstrakta och normrotade än de olika utmaningar som idag debatteras mellan partierna.

Idéer och normer som idag har blivit en stor del av den svenska samhällssjälen och bidragit till en kultur som i mångt och mycket påverkar utbildningstiden negativt för barn och unga. Idén om att jämlikheten trumfar allt.

Den tiden är fortfarande i relativt färskt minne för mig. Tiden i grundskolan. Förutom alla de fantastiska minnen vi ständigt bär med oss från vår skoltid, finns de hågkomster som vi först i vuxen ålder kan begrunda hur negativt de påverkat oss.

Tydligast är minnena om hur stoltheten som växte i samband med ett prov eller ett betyg skulle tyglas. De drypande kommentarerna från klasskamraterna som ville stävja din självsäkerhet, kom som på beställning om man skulle ha modet att visa sig stolt.

Men attityden fanns även hos lärarna och vuxna i omgivningen - tillrättavisanden om att betygen och vem som gör bra ifrån sig minsann är långt ifrån viktigt.

Barn i generation efter generation får numera växa upp i en samhällskultur där de som är bäst på att sparka boll eller är "veckans kompis”, är de som får ta emot priser och uppmuntran.

Att en stark insats på det senaste matteprovet skulle belönas är dessvärre sällsynt.

”Men sluta vara så stolt”. ”Det viktigaste är att vi gör det här tillsammans, det handlar inte bara om dig”.

Liknande attityder från klasskamrater, lärare och andra vuxna är sådant som bryter ner ditt självförtroende och hämmar din drivkraft.

Annons

Idén om ett jämlikt samhälle enligt den socialistiska definitionen och jantelagen behöver inte nödvändigtvis ha några direkta paralleller.

Men i det svenska samhället har ambitionen om ett samhällsprojekt där jämlikheten är det fullkomliga målet lagt grund för jantelagens framväxt.

Normen att du inte ska tro att du är bättre än någon annan verkar vara som tydligast inom skolväsendet.

Budskapet att kunskap är makt är ett vanligt mantra i skolan om vi blickar ut över skolor i andra länder i västvärlden, men lyser med sin frånvaro i våra svenska skollokaler.

Uppdelningen mellan flumskola och kunskapsskola kan tyckas vara ett borgerligt retoriskt knep, men har en viss sanningshalt om man skrapar på ytan och blickar bakåt i tiden.

De socialdemokratiska makarna Myrdal formulerade i Kris i befolkningsfrågan (1934) att skolan hade som primärt syfte att fostra jämlika medborgare.

Den socialdemokratiska ecklesiastikministern Ragnar Edenman som styrde svensk skola under 50- och 60-talen formulerade sig i samma anda: skolan hade som främsta uppgift att ”göra barnen till så lyckliga medborgare som möjligt” och att framför allt ”bryta ner klassbarriärer”, som Edenman uttryckte sig.

Idéer som än idag genomsyrar skolan.

Det kan upplevas som sympatiska ambitioner, men när skolan som samhällsinstitution etableras som en i första hand klassutjämnande inrättning, sker det på bekostnad av förmedlandet av kunskap.

Tidigt uttrycktes även den skeptiska inställningen till betyg som vi än idag återfinner i arbetarrörelsen.

Avsaknaden av incitament och uppmuntran för ansträngning och flit i skolan är i enlighet med idén om att det är farligt att låta ambitiösa och kunskapstörstande elever få luft under sina vingar, eftersom det hotar jämlikhetsmålet.

Därför ska du helst inte vara för duktig.

Samma idéer har lagt grund för det kraftigt progressiva skattesystemet - de som anstränger sig extra mycket ska ständigt beskattas hårdare och hållas tillbaka.

Tankevurpan hos vänstern återfinns i hur den formerade en berättelse om hur kollektivets styrka ligger i likriktning och därefter upprättade system för att stöpa människor i samma form. En tacksam grogrund för jantelagen.

I grunden finns det ingen motsättning mellan att uppmuntra ambitioner och att stötta de med svårigheter.

Men för vänstertyckarna hotar det jakten på den fullkomliga jämlikheten och rättvisan.