Det är för sent att skriva om Orlando. Trots att det bara är ett par månader sedan 49 personer dödades och 53 personer skadades på en gayklubb i Florida har händelsen försvunnit ur nyhetsflödet. Putin är säkert nöjd.

Rysslands president vill inte förbjuda någon att vara icke-heterosexuell, men det får inte finnas någon ”gay-propaganda”. Vilket i själva verket betyder att hbtq-personer bör hångla i en garderob och absolut inte komma ut och vifta med regnbågsflaggor. Eller gå på klubbar. Böcker och filmer med hbtq-tema är inte heller populära.

Att läsa en bok där huvudpersonen förälskar sig i någon av samma kön kan få konsekvenser. Läsaren kanske kommer in på helt fel tankar. I alla fall enligt Putin och hans anhängare. Efter att ha slukat "Stjärnor utan svindel" av Louise Boije af Gennäs i gymnasiet vågade jag erkänna för mig själv att jag inte enbart blir kär i killar. Precis som den välartade huvudpersonen Sophie blev jag också förälskad i radikala Kaja. Även om hon ”bara” var en romankaraktär. Jag skulle beskriva det som helt rätt tankar.

Böcker, filmer, musik, pjäser och andra kulturella uttryck kan hjälpa folk att hitta sin identitet och förstå vem du är. Att du inte är ensam. Jag förstår inte vad som är så hotfullt med att älska någon. Så hotfullt att du får för dig att mörda eller skada över 100 personer.

Annons

Hat handlar ofta om okunskap och rädsla. De flesta böcker och filmer jag läste och såg i tonåren handlade om heterosexuella ciskvinnor* som blev kära i heterosexuella cismän. Jag visste knappt vad homosexuell var. Och det lilla jag hade hört var allt annat än positivt. Ungefär samtidigt som jag läste "Stjärnor utan svindel" såg jag "Fucking Åmål" och plötsligt var det lite mer okej att vara bi- eller homosexuell. Vem vill inte jubla när Agnes och Elin kommer ut från toaletten hand i hand?

Det finns också kulturella personligheter som Jonas Gardell och Mark Levengood som vågat vara öppna med sin kärlek och inspirerat andra. När Gardells "Torkar inte tårar utan handskar" visades på tv låg tittarsiffrorna i topp. Jag känner människor som tidigare slängt sig med nedsättande kommentarer om homosexualitet, som tack vare tv-serien levt sig in i karaktärernas öde och tänkt om. Men tyvärr har jag också mött folk som sagt att Gardell överdriver sin sexuella läggning och att de föredrar Levengood som enligt dem är mer ”nedtonad”. Skulle de våga säga så om ett heterosexuellt par?

Till skillnad från Putin tror jag att det behövs fler Pride-parader och ännu mer film och litteratur som skildrar hbtq-personer. Framför allt för att få en mångfald. Filmen "The Danish girl", som handlar om en transperson, blev en succé. Det är bara en start. Vad jag väntar på nu är fler böcker och filmer, där en eller flera karaktärer är homo, bi, trans eller queer utan att det kommenteras. Bara för att en person i en film är gay behöver det inte vara en snyftig komma-ut-historia eller sluta med att hen dör eller tar sitt liv. Att ha med hbtq-personer borde vara lika självklart som att några karaktärer är gamla, andra unga. En del med ljusare hudfärg, en del med mörkare.

Om barn från en tidig ålder växte upp med tv-program och böcker, där de fick se män gå hand i hand och kvinnor kyssa varandra skulle det inte vara något främmande. Vi kanske skulle slippa folk som vill döda. Nyligen föregick Bamse med gott exempel. I serietidningens sommarnummer finns berättelsen om det lesbiska paret Frida och Vera. Och vad många kanske inte vet är att Lille Skutts bror lever ihop med en man och att de har barn tillsammans.

Jag säger inte att varenda film och varenda bok måste innehålla minst en hbtq-person bara för sakens skull. Men författare av olika slag och de som köper in deras verk borde tänka på att representera verkligheten. Det är mycket troligt att någon i din klass eller på din arbetsplats identifierar sig som någon av bokstäverna H, B, T eller Q. Även om de inte är öppna med det. Det är aldrig för sent att skriva om Orlando.

* En cisperson är en person vars biologiska kön överensstämmer med personens juridiska, sociala och upplevda kön, det vill säga motsatsen till en transperson.