”Varför gör inte politikerna något åt detta?”

Frågan är vanlig i samhällsdebatten och i regel befogad i de flesta fall när medborgaren höjer sin röst för att peka på ett specifikt samhällsproblem. Och ofta kan de flesta politiker ge någon form av svar om vad som behöver göras på lång eller kort sikt för att samhällsproblemet ska stävjas. Men för att konstatera det uppenbara – alla problem kan inte lösas med politik. I vissa fall inte ens mildras. Men ändå går vi i en riktning då allt fler förväntar sig att politiken har en universallösning för det mesta.

Ett pessimistiskt antagande? En självklarhet? Inte nödvändigtvis någondera. Snarare något som måste understrykas för att få en sundare samhällsdebatt och mer nykter syn på politikens befogenheter och möjligheter. Men är detta ett problem i den svenska politiska debatten? Jag vill absolut hävda att så är fallet.

Den svenska samlade vänstern har genom att verka för att politiken och statsapparaten successivt trängt undan civilsamhället i Sverige, i kombination med att man under ett sekel intalat befolkningen att politiken kan och ska ”skapa” jobb och välstånd, givit upphov till en övertro på politiska lösningar.

Det mest klassiska exemplet är de jämställdhetsproblem som ofta diskuteras i politiken. Socialförsäkringssystem och familjelagstiftningen påverkar givetvis män och kvinnors förutsättningar och möjligheter. Men många av de jämställdhetsproblem som återkommer i samhällsdebatten handlar om normer och värderingar. Sådant som politiken i ytterst begränsad utsträckning rår på.

Annons

Samtidigt verkar politiker kunna lova jobb i mängder till höger och vänster och garantera högre tillväxt. De flesta vet att den typen av löften sällan ska tolkas ordagrant, men likväl ställer medborgare krav på politiker att bekämpa arbetslösheten som om det kunde ordnas med en enkel justering i en lagtext. På samma sätt ska politiker i respektive land kunna redogöra för hur klimatet i världen ska bli bättre för att i nästa andetag tvingas svara på varför vissa människor lider av psykisk ohälsa eller varför ett företags bokslut ser ut som det gör. Inte för politiken inte nödvändigtvis kan ha en viss makt över dessa olika problem och fenomen och påverka, men allt för ofta landar förväntningarna och kraven in absurdum.

Genom lagar, skatter och myndigheter kan politiker styra mycket, men inte allt. Politiken ska garantera att våra fri- och rättigheter skyddas och upprätthålls och skapa rätt förutsättningar för människor i samhället att skapa välstånd, tillväxt och nya möjligheter.

När statsapparaten genom regleringar och olika styrmedel i allt större utsträckning detaljstyr varenda marknad, institution och tränger allt djupare in i civilsamhällets kretslopp uppstår en mängd problem. Den spontana ordningens kraft begränsas, liksom människors, familjers och organisationers frihet och självständighet. Lika så initiativkraften och möjlighet att kunna verka för ett gott samhälle utan statens bevakning och godkännande.

I kölvattnet av att staten begränsar civilsamhället och går bortom sina kärnuppgifter alstras det mer diffusa problem som vi allt för sällan talar om. I takt med att det offentligas makt över samhällets olika delar ökar, stiger även förväntningarna på politiken och politikens möjlighet och ansvar att lösa samhällsproblem. Det behöver inte vara ett problem att människor har stora förväntningar på politiken, men om det går över en viss gräns, vilken jag vill mena att vi har passerat i Sverige, blir förväntningarna på politiken orimliga.

Det finns förvisso exempel i världen genom historien där politiska krafter försökt göra allt de kan för att tillrättalägga samhällen och förverkliga en detaljerad utopi i enlighet med en ideologisk plan. Vad vi dock kan lära av historien är att det milt sagt är ett recept som aldrig varit framgångsrikt. I princip varje fall har lett till diktatur och genom historien har miljontals människor fått sätta livet till. Även om det är att dra resonemanget till sin extrem, så finns det anledning att höja ett varningens finger när politiker, oavsett färg, pläderar för att de har en samhällsmodell som kan lösa allt eller en plan för hur vi skapar det perfekta samhället.

Så våga ifrågasätta politikens och statens roll och befogenheter. Men ha förtroende för att rätt politik är viktigt för att skapa goda förutsättningar för att människor i vårt samhälle ska kunna verka för att vi får det bättre. Det går att ha de två tankarna i huvudet samtidigt. Och svensk samhällsdebatt skulle bli mer sund och normal om vi beaktade det i större utsträckning.

Samhället är större än staten och det krävs inte ett medlemskap i ett politiskt parti för att göra den här världen lite bättre.

Lucas Kramer

Ledakrönikör