Maria Bielke von Sydow hade aldrig tänkt på allvar på att bli författare. Hon tycker om språk och skrivande och hade tänkt lite löst att någon gång skulle hon kanske skriva en bok. Men så kom barnen och de tog upp all tid och energi utanför jobbet och alla tankar på skrivande lades åt sidan. Hon var utbildningschef på Karlskrona kommun och gillade sitt jobb. Allt var lugnt. Så ringde telefonen. Och med det enda samtalet ställdes allting på ända.

FAKTA: Maria Bielke von Sydow

Bor: Vetlanda.

Ålder: 46.

Familj: Make och tvillingflickor.

Favoritbok: Kafka på stranden av Haruki..

FAKTA: Maria Bielke von Sydow

Bor: Vetlanda.

Ålder: 46.

Familj: Make och tvillingflickor.

Favoritbok: Kafka på stranden av Haruki Murakami och Den befjädrade ormen av Hasse Alfredsson.

Böcker utgivna på eget förlag: Sex fysiska böcker och fyra e-böcker.

– Det var min mamma. Hon berättade att hon hade obotlig cancer och skulle dö inom några månader.

Chocken blev enorm. Hur kan någon som nyss var så frisk och levande plötsligt bara dö? Det är ju omöjligt. Men det var det inte. Och Maria insåg att tiden är begränsad. Plötsligt förstod hon hur gärna hon ville skriva, och att det inte fanns någon tid att förlora. Hon sa till maken att de tyvärr behövde bryta upp och flytta från Karlskrona till Malmö. För hon tänkte gå på författarskola och sen tänkte hon skriva böcker.

– Han blev väl inte så glad, säger hon och skrattar åt minnet. Vi hade precis köpt hus.

Men hon lyckades övertala honom om hur viktigt det var, och familjen flyttade till Malmö. Maria gick en skrivutbildning och plötsligt hände det.

– Det var den 11 september av alla dagar och det var magiskt. Plötsligt dök det upp en person som hette Pär i mitt huvud. Han var pratsam och fåfäng och berättade en massa, och jag började skriva om honom.

Fler personer började befolka Marias hjärna och plötsligt hade hon skrivit en bok. Det blev debutromanen ”Ingmar Bergman kände aldrig skuld”. Hon skickade manuset till förlag, och fick tillbaka refuseringsbrev. Några förlag visade intresse men ville att hon skulle skriva om boken så att det blev en annan genre, att hon skulle lägga till övernaturligheter eller skriva om den till en självbiografi. Det ville hon inte.

Annons

Känslan av att livet är kort gjorde sig påmind igen och hon kände att hon inte hade tid att sitta och vänta på att ett förlag skulle bestämma sig för att ge ut hennes manus.

– Så jag tänkte: jag undrar om jag kan ge ut den själv?

Maria visste inte mycket om bokutgivning, men hon har två motton i livet: "Learning by doing” och ”Just do it”. Så hon satte igång. ”Ingmar Bergman kände aldrig skuld” kom ut 2011 och sålde i ett par tusen exemplar. Genast hörde förlag av sig och var intresserade av att plocka upp boken och trycka upp den igen.

– Men då kände jag att investeringen redan var gjord för min del, så jag tackade nej.

Maria skrev en uppföljare och kände att hon inte hade någon anledning att skicka manuset till förlag. Hon hade ju ett eget!

Hon blev ombedd att hålla skrivarkurser och det var det som ledde till hennes riktiga genombrott som författare. Hösten 2015 kom ”Skrivande röster”, en inspirationshandbok i skrivande som innehåller Marias egna skrivövningar och exempeltexter från hennes skrivelever. Den fick fina recensioner och utnämndes till höstens bästa fackbok av nätbokhandeln Adlibris.

I dag arbetar Maria Bielke von Sydow med litteratur på heltid. Hon skriver böcker och krönikor, håller skrivarkurser och driver sitt BIMA förlag, som för första gången i höst ska ge ut böcker av andra författare.

Det är klart att det inte är samma stabila tillvaro, framförallt ekonomiskt, som det var att ha fast jobb. Men hon vill inte byta tillbaka.

– Vi har anpassat oss för att kunna ha den livsstil vi vill ha, säger hon, och syftar bland annat på hur hon och familjen efter några år i Malmö flyttade hem till Marias uppväxtort Vetlanda. Här är huspriserna en bråkdel av vad de är i Malmö och man kan leva ett gott liv för mindre pengar.

Numera är hon ganska ointresserad av att bli utgiven på ett stort etablerat förlag. Men skulle frågan komma - då skulle hon fundera på saken.

– Jag är öppen för alla förslag. Är det ett fint erbjudande från ett förlag med stora ekonomiska muskler som satsar på mitt författarskap överväger jag förstås. Men det är inte en dröm jag har. Den största kritiker jag har, det är jag själv. Så har manuset passerat mitt eget öga och jag har godkänt det, då är det okej.