I början av 1962 skulle folkpartiet välja ny vice gruppledare i andra kammaren efter Waldemar Svensson, som snart skulle lämna riksdagen. Det blev Sven Wedén, men Jönköpings-Posten skulle ha föredragit Sven Gustafsson, med motiveringen att denne stod de stora folkrörelserna nära. Vad JP främst avsåg var förstås frikyrkorörelsen. Tidningen kom tillbaka till folkpartiets ledarfråga och skrev att Wedén nog kunde samarbeta bättre med högern än vad Waldemar Svensson kunde. Men det gällde att ha kontakt med folkrörelserna och det hade Waldemar Svensson och det hade även Sven Gustafsson i Göteborg (11/1 och 16/1 1962).

Senare uttalade sig Jönköpings-Posten positivt om det förslag till partiprogram som tagits fram under Sven Wedéns ledning. Bland annat underströk JP att det i programförslaget var en god skrivning om de kristna folkrörelserna. Ungefär samtidigt uttalade tidningen kritik mot Gunnar Helén, en annan folkpartikronprins. Han sades ha benägenhet för monopoltänkande, och då var det i första hand radion som avsågs (6/6, 18/6 och 21/6 1962).

Jönköpings-Postens mycket kritiska inställning till Gunnar Hedlund bestod, särskilt i början av år 1962 (3/1 och 25/1 1962). Däremot fanns en positiv attityd till högern under den nye partiledaren Gunnar Heckscher (6/2 1962).

Jönköpings-Posten fortsatte att verka för en enkammarriksdag och citerade bland annat in extenso Bertil Ohlins plädering i frågan (25/1 1962). Tidningen var också ihärdig i sin linje att nya beslut i kommunindelningsfrågan inte borde forceras fram. Det talades om en uppgörelse i ärendet mellan regeringen och folkpartiet, men där sades folkpartiet kämpa för en frivilliglinje. När frågan avgjordes berättade JP att »Hamrin i Jönköping« inte stödde folkpartilinjen (12/2 och 27/2, även 15/2, 22/2 och 7/3 1962).

ETT NYTT ÄRENDE aktualiserades, nämligen frihet i etern. Närmast gällde det om pingströrelsen skulle få ha egen radiostation, IBRA-radion. Regeringen gick på monopollinjen och hade stöd av centern, medan folkpartiet och högern pläderade för frihet. Det var en linje som JP ivrigt förfäktade (15/5, 25/5 och 26/5 1962).

När kommunalvalet 1962 närmade sig förde Jönköpings-Posten ett principiellt resonemang. Tidningen framhöll att demokratin stod starkast där kristna rötter fanns, och så citerades från folkpartiets program att »vårt lands historia och den rådande gemenskapen kring etiska värden, som kristendomen främjat, innebär förpliktelser för samhället mot trossamfunden och deras fostrande och ungdomsvårdande insatser«. Partiet skulle kämpa för den människosyn, för den politik, »som står i förbund med de av osjälviskhet och medmänsklig hänsyn bestämda ideal, vilka framgår av kristendom och humanism« (18/8 1962).

Givetvis stödde Jönköpings-Posten folkpartiet i 1962 års val, och lika traditionsenligt var att Bertil Ohlin hyllades. Just före valet pläderade Ohlin för ökad folknykterhet, och han hade en särskild ruta i tidningen med bild, där rubriken var »Till val med folkpartiet!« Samtidigt hade Yngve Hamrin en ruta, där ett uttalande från folkpartiets kristet-sociala råd lyftes fram: »den för vissa kristna rättvisekrav likgiltiga förstakammarmajoriteten kan brytas i årets val«. Hamrin stödde detta uttalande (14/9 och 15/9 1962).

Inför valet skrev JP att det fanns goda förhoppningar för folkpartiet (11/9 1962). Det gick också hyggligt för partiet; röstandelen blev ungefär lika stor som i valet 1960, och fortfarande var partiet det största oppositionspartiet. JP gladde sig också över att i Stockholm hade de frisinnade haft framgång (1/10; även 8/10 1962). Otvivelaktig segrare var emellertid socialdemokraterna, som nådde drygt 50 procent av rösterna. Partiet fick också majoritet i Jönköpings stad.

Annons

Nu blev debatten intensiv om det borgerliga samarbetet. Jönköpings-Posten var dock inte lika pessimistisk som Dagens Nyheter om oppositionens möjligheter. Emellertid uttalade man sig för mer av samordning inom oppositionen. JP ville inte heller gå så radikalt fram som DN, som uttalade sig för sammanläggning av folkpartiet, högern och centern. JP:s linje var att samlingen måste ske enbart på folkpartiets grund (2/10 och 15/10 1962).

I höstens remissdebatt var borgerlig samling ett tema. JP lyfte fram att Hedlund var negativ till oppositionssamverkan (16/11 1962). Den 1 december nämndes för första gången Medborgerlig samlings planer i den skånska fyrstadskretsen, men JP var skeptisk. Tidningen menade att frågan borde hanteras centralt. Den politiske veteranen G .O. Gerdner hänvisade till folkpartiets bildande 1934 och framhöll att det inte var lätt att genomföra en partisammanläggning (5/12 1962). I den första ledaren 1963 polemiserade Jönköpings-Posten mot Svensk Tidskrift och menade att det var helt orealistiskt att tänka sig en sammanslagning av folkpartiet och högern.

I BÖRJAN AV 1963 skrev Jönköpings-Posten några vänliga ord om statsminister Erlander. Han sades ha »gott handlag med diplomatiens och utrikespolitikens speciella problem« (14/1 1963). Då hade Östen Undén avgått som utrikesminister under hösten och efterträtts av Torsten Nilsson. På ett område var dock JP av helt annan uppfattning än Erlander och regeringen. Sovjetunionens ledare Nikita Chrusjtjov var inte välkommen till Sverige (5/3 och 6/5 1963).

Redan under våren 1963 märks en början på den moraliska och religiösa debatt som snart skulle kulminera. Jönköpings-Posten skrev mot materialismen i samhället och talade om starka antikristna attacker i Sverige (7/2 och 19/2 1963).

Även en annan fråga började synas. Jönköpings-Posten pläderade för ett nytt universitet i Sydsverige och menade att det borde förläggas till Jönköping (25/2 1963).

DEN LIBERALA RÖRELSEN visade sig vara ännu mer mångfacetterad än tidigare. Unga liberaler gick ofta inte i takt med partiledningen. Josef Rydén skrev kritiskt om generationen i samband med omnämnandet av en bok som Hans Hederberg redigerat, En liberal attityd. Rydén skrev att flera talträngda personer fått publicera sig i samma serie och nämnde Eva Moberg, Bengt Nerman, Harry Schein och Lars Furhoff. Rydén menade att dessa personer inte hade någon humor (6/6 1963). Snart fanns det ännu värre saker att anklaga de unga liberalerna för än brist på humor. På ungdomsförbundets kongress under sommaren 1963 uttalade sig en majoritet för en friare abortlagstiftning. Jan Erik Wikström skrev att främst han och Kerstin Sandborg, Waldemar Svenssons dotter, hade kämpat emot ställningstagandet, men med 56 röster för och 34 emot hade beslutet tagits. Wikström menade att det nu skulle bli svårare för de frisinnade att rekrytera medlemmar till FPU från sina folkrörelser (24/9 1963).

Under hösten skrev Jönköpings-Posten att Bertil Ohlin hade uttalat sig mot fri abort och att ingen opinion fanns för »framstötar av det djupt förkastliga slag« som FPU förde fram (16/10 1963).

Så mobiliserades en stark opinion för kristendomskunskap på gymnasiet. Man kunde ta del av den första opinionsbildningen på sommaren, men den stora namninsamlingen skedde under hösten. Gymnasieutredningens förslag sades vara ett attentat mot kristendomsämnet, och ambitionen var att en miljon namnunderskrifter skulle samlas in under perioden 15 oktober till 15 november. Aktionen kunde framställas som en kulturkamp. Dagens Nyheter var kritisk mot aktionen, och JP skrev att DN utfärdat en krigsförklaring mot hela den kyrkligt och frikyrkligt organiserade delen av vårt folk (6/7, 6/9, 10/9, 14/9 och 19/9).

Så småningom kom beskedet att fler än dubbelt så många namn som väntat hade kommit in genom aktionen, och i början av år 1964 sades att det var fråga om 2 226 333 namnunderskrifter (18/12 1963 och 10/1 1964).

Ecklesiastikminister Ragnar Edenman sade att kampanjen inte skrämde någon. Yngve Hamrin utgick från detta yttrande och i ett långt inlägg, utförligt refererat i Jönköpings-Posten, bad han statsrådet tänka om i denna fråga (4/11 1963).

KYRKOHERDE OLOF THULIN talade vid ett opinionsmöte i Jönköping och framhöll att frågan inte enbart gällde någon veckotimme i skolan utan denna: »Skall den svenska linjen vara den kristna linjen eller skall morgondagens svenska folk ledas in på en annan väg?« (19/11 1963).

Fortsättning följer...