Det hör till ovanligheterna att vi journalister hindras i vår yrkesutövning av myndighetspersoner. De flesta har koll på vad som gäller och våra rättigheter att ta del av material och införskaffa information sträcker sig tämligen långt. Än så länge.

Vid förra veckans rättegång angående mordet i Tovrida var det emellertid just det som hände. Rättens ordförande stoppade Jönköpings-Postens fotograf från att ta bilder utanför och in i rättssalen, något som är tillåtet enligt lag. Fotografering inne i rättssalen är däremot förbjudet enligt rättegångsbalken, vilket vi givetvis respekterar och även har full förståelse för eftersom det både skulle kunna störa ordningen och fördjupa kränkningen av de inblandade. I övriga domstolslokaler, som alla har tillträde till, gäller inte fotoförbudet. Det är därför du så ofta ser bilder tagna genom dörrar på glänt in i rättssalen, eller skisser gjorda av en tecknare som sitter med i salen. Det är tillåtet.

Relaterat: Tingsrätten stoppar fotografering in i rättssal

Enligt den information vi fick inledningsvis var det nämndemännen som önskat slippa fotograferas, nämndemän som är satta att avgöra rättsfall och kan döma ut fängelse, nämndemän som är offentliga personer och som media måste kunna granska. Det är en grundläggande fråga om demokrati och rättssäkerhet. Vad händer om du som medborgare inte har möjlighet att få reda på vem en nämndeman är? Om det skulle gå så långt. Vi är ännu bara vid frågan om fotografering, men varje steg mot en mer sluten myndighetsvärld är ett steg mot minskad insyn för allmänheten. Och en risk för rättssamhällets upprätthållande.

Annons

Senare fick vi motiveringen av rättens ordförande att det var en ordningsfråga, och frågan är då om vår fotograf störde ordningen genom att stå ett par meter från dörren och fotografera. Där är dock ordföranden som har tolkningsföreträde i den frågan – vilket ger stor makt.

Det finns en vägledande dom från Svea Hovrätt som slår fast att en tingsrätt och dess ordförande, som ville bötfälla två fotografer, som agerat precis som vi gjorde förra veckan (och har gjort i alla år utan att ha stött på hinder eller förbud), ”inte hade någon laglig möjlighet att meddela föreskriften med dess förbud att fotografera”. Vi har alltså rätt att göra precis så som vi, tillsammans med andra medier på platsen, gjorde under mordrättegången. Rättens ordförande i Jönköpings tingsrätt hänvisade å sin sida till ett utlåtande från Justitieombudsmannen (JO) där en fotograf tog bilder genom en dörr medan reportern gick in i rättssalen och där det ansågs att det störde ordningen.

Det är, vilket är fullt rimligt, ordförandens uppgift att upprätthålla ordningen i salen. Men frågan är hur mycket det stör att någon står utanför och fotograferar? Rättens ordförande i det aktuella JO-ärenden från 2007/2008, ska ha ropat att han inte ville ha några hyenor på plats, något han förvisso sedermera ångrade – men faktum kvarstår att det skedde under pågående förhandling. Är inte hans syn på journalisten och det utfall den ledde till mer ordningsstörande?

Med andra ord, vilket är värst: Att någon fotograferar utifrån under de korta ögonblick det tar för en person att öppna, gå in genom och stänga dörren till rättssalen eller att rättens ordförande avbryter förhandlingen för att stoppa fotograferingen? Dessutom hänvisar JO till den dom som vi lutar oss emot – den som ger oss rätt att fotografera utanför rättssalen, och tillför alltså inget nytt i sig.

Nu var det förvisso inte så det gick till här i Jönköping, då vi redan av vakterna utanför rättssalen hindrades från att fotografera med motiveringen att de hade fått order om att göra just detta av rättens ordförande. De gjorde bara sitt jobb och lydde order från sin chef, men vi, vi hindrades i vår yrkesutövning av någon som förutsåg att det skulle störa ordningen redan innan något hade hänt. ”Vi kommer att stoppa dig om du försöker”, sa vakterna till vår fotograf, och då valde han att backa. Förstås. En bild från en rättegång är inte värd att råka i handgemäng med någon för, lika lite som någonting annat. Dessutom hade vi bilder från en tidigare rättegångsdag, bilder som rätten dock framförde önskemål om att vi skulle ta bort från vår sajt.

Är det då så viktigt att få en bild från en rättegång? Inte alltid, kanske till och med sällan, men det kan vara det. Och det handlar inte i grunden om just den bilden, utan om hur rätten försöker inskränka medias möjligheter att utföra sitt uppdrag.

Det här är bilden som fick tingsrätten att reagera.
Foto: Robert Eriksson

En sak som är viktig att ha med sig är att den information som vi som journalister inhämtar inte nödvändigtvis i sin helhet är densamma som den som publiceras. Vi kan ta en bild av den åtalade på väg till domstolsförhandlingen, det är vår fulla rätt, men det är mycket sällan en sådan bild publiceras utan att den åtalades identitet på ett eller annat sätt döljs. Om den alls publiceras. Av samma anledning som vi sällan skriver ut namn på den som står åtalad i en rättegång, visar vi inte heller hen på bild. Det är i synnerligen få fall allmänintresset av vem det är, är större än den personliga skada en publicering skulle innebära för den enskilda.

En ilsken lagman vid en annan rättegång på en annan ort må kalla oss journalister hyenor, men vi jobbar hårt för att fatta väl avvägda och genomtänkta publicistiska beslut för att inte skada någon i onödan. Men, minst lika viktigt, är att det etiska avvägandet ligger hos publicisten – inte hos en myndighetsperson där godtycke eller egenintresse riskerar att bli avgörande i stället för den oberoende pressens etiska grundprinciper.

Om det vid just den här rättegången fanns information som gjorde att fotografering var särskilt känsligt hade ett bättre och klokare tillvägagångssätt varit att informera oss medieaktörer om det innan beslutet om det till synes godtyckliga förbudet togs av ordföranden. Då hade vi själva kunnat ta ställning till om fotografering och publicering var relevant ur ett etiskt perspektiv, helt enligt principerna ovan. Nu blev vi – men framför allt du som läsare – offer för en myndighetspersons maktutövning, och det är helt enkelt bara dåligt. För alla inblandade.

Vi vill bara kunna göra vårt jobb – så att du kan få det som du som medborgare och läsare förtjänar.