Vid denna tidpunkt var också den andra krishärden akut. Den 30 oktober skrev Jönköpings-Posten att israeliska styrkor stod endast två mil från Suez, och i en ledare försvarade JP Israels handlande. Följande dag omtalade emellertid tidningen med en stor rubrik att en flygflotta bombade i kanalzonen. I en ledare beklagades Israels, Storbritanniens och Frankrikes handlande, och frågan ställdes om det inte fanns någon annan utväg. Redan här pekade tidningen även på konflikt mellan England och USA. JP nämnde i referatet av statsministerns tal i remissdebatten att »Israels förkastliga krigsföretag i Egypten bragtes på tal«.

Vid Suezkrisen hände det ovanliga att USA och Sovjet gemensamt satte press på Storbritannien, Frankrike och Israel att upphöra med krigshandlingar. JP kunde konstatera att Nasser tog hem spelet och att händelseutvecklingen var ett hårt slag mot engelsk och fransk prestige i Mellersta Östern (21/11 och 26/11 1956). Det blev en villkorslös fransk-brittisk reträtt, och JP skrev att Englands svaghet blottats på ett brutalt sätt (4/12 och 6/12 1956). Man kan också notera att Eksjösonen och den blivande diplomaten Torsten Örn skrev en artikel om »FN, Ungern och Suez« (8/12 1956).

OM UNGERN HADE Jönköpings-Posten en ledare den 10 december, där det talades om skräckvälde i landet. Redan en månad tidigare hade JP deklarerat att Bulganin och Chrusjtjov inte var välkomna till Sverige för svarsbesök efter Erlanders och Hedlunds resa till Sovjet. Den akuta orsaken var Sovjets inmarsch i Ungern.

I skuggan av de stora händelserna i Ungern och vid Suezkanalen blev Eisenhower med stor majoritet omvald som USA:s president, detta i konkurrens med demokraternas Adlai Stevenson. JP konstaterade att det var ett gott val (7/11 1956).

I början av 1957 skrev Jönköpings-Posten att den stämning av optimism som fanns vid förra årsskiftet nu var borta. De grundläggande attityderna till olika länder var dock bevarade hos JP. Lars Freeman skrev en artikel den 8 januari om »Det vänliga England«, två dagar innan det meddelades att Eden avgått som brittisk premiärminister och efterträtts av Harold Macmillan. Den 1 juni skrev tidningen om en brittisk vätebombsexplosion i Stilla havet, en markering att landet försökte finnas kvar i den militära kapprustningen. Torsten Örn behandlade senare den brittiska samväldeskonferensen. Där var Macmillan samt Guldkustens/Ghanas Nkrumah nya ledare (12/7 1957).

Samverkan mellan USA och Sovjet under Suezkrisen blev kortvarig. USA efterträdde Storbritannien som den viktigaste västliga makten i Mellanöstern. Den 11 januari skrev Kjell Säfström om Eisenhowerdoktrinen, som framhävde att man skulle ingripa mot ryska framstötar i Mellanöstern. Jönköpings-Posten kritiserade senare ett FN-beslut, som man fann onyanserat och riktat mot Israel med krav på tillbakadragande av israeliska trupper. Konsekvent ställde sig JP på Israels sida i konflikten med arabstaterna, och man talade om Israels nio års kamp för livet (21/1, 29/1, 13/2, 9/3 och 27/5 1957). Under sommaren 1957 försvarade Jönköpings-Posten det israeliska anfallet på senhösten 1956 (20/7 1957).

JOSEF RYDÉN SKREV att vad som kallades rysk demokrati var en minoritetsdiktatur (8/3 1957). Alf Meyerhöffer framhöll att det inte längre rådde något samförstånd mellan Kina och Sovjet (2/4 1957). Senare rapporterades att Chrusjtjov vunnit den interna maktkampen i Moskva. Molotov, Malenkov, Kaganovitj och Sjepilov avlägsnades från makten, men även om detta var en triumf för avstaliniseringen så menade Jönköpings-Posten att Nikita var lika farlig som Josef Stalin (4/7 och 5/7 1957).

Från USA inflöt den positiva nyheten att Högsta domstolen motsatt sig den kommunistjakt som ursprungligen igångsatts av senator McCarthy (1/7 1957). Men Jönköpings-Posten skrev också om hudfärg och människovärde och tog i sammanhanget upp både Sydafrika och USA. För Sydafrikas del fann tidningen det vara illa att den reformerta boerkyrkan sanktionerat regeringens politik. Senare följde en ledare om rasmotsättningarna i Little Rock i USA (9/8 och 25/9 1957).

Hösten 1957 noterade Sovjetunionen stora tekniska framgångar. Den första rymdsatelliten, Sputnik, sändes upp den 2 oktober, och den följdes av ytterligare en i november, då med hunden Lajka ombord. Den 5 december skrev Alfred Öste att USA var skakat av de ryska rymdframgångarna. Jönköpings-Posten konstaterade att USA skulle komma svagare än någon gång tidigare till ett Atlantpaktsmöte. USA hade inte längre någon styrkeposition gentemot Sovjet (13/12 1957).

I början av 1958 skrev Ivan Oljelund att 1957 var sputnikarnas år liksom 1945 varit atombombens, och JP framhöll i en ledare att Sovjets prestige var högre än någonsin, främst tack vare Sputnik. Dessutom var Syrien nu under sovjetiskt inflytande (7/1 och 8/1 1958).

Våren 1958 skrev Jönköpings-Posten att utvecklingen i arabvärlden var ett hot mot världsfreden. Fransk bombning i Tunisien hade gynnat Nasser (1/3 1958). Man gav fortsatt stor och positiv uppmärksamhet åt Israel. 1958 fyllde staten 10 år, och resultaten sades vara lysande (22/3, 14/4, 26/4 och 23/7 1958). Senare skrev tidningen att det arabiska judehatet tilltog (10/11 1958).

Sovjet vann en ny propagandaframgång, då man föreslagit USA att tillverkning av och prov med kärnvapen skulle upphöra. Jönköpings-Posten skrev att Chrusjtjov på detta sätt satt USA i en penibel situation (5/4 1958). Lägets allvar framgick, då Jönköpings-Posten på nyhetsplats skrev att vätebombsexperimenten kunde leda till att 150 000 barn blev »defekta« (23/9 1958).

I början av 1959 framhöll JP att det var illa att Sovjet ledde i rymdkapplöpningen, men tidningen försökte trösta med att även demokratierna var effektiva (5/1 1959). Den positiva Israel-linjen underströks, då man föreslog att Sverige skulle hjälpa Israel med bostäder (25/2 1959). Den religiösa motiveringen för Israelengagemanget framgick då Rikard Fris, Missionsförbundet, menade att Israel var den axel kring vilken allting rörde sig. Israels seger 1948 sades vara ett under av Gud. Men artikelförfattaren menade också att det var viktigt att missionera bland judar (25/6 1959). Ett drygt år senare återkom den bibliska anknytningen. Då skrev Sixten Lindell om »Profetsyner som gå i uppfyllelse«. Vid tillfället fyllde Israels första kibbutz 50 år (16/11 1960).

Om man under 1957 och 1958 sett många tecken på framgång för Sovjet så framträdde 1959 också svagheter. Jönköpings-Posten skrev att det fanns sovjetiska planer på att överlämna kontrollen av Östberlin till Östtyskland. Där framgick dagligen det kommunistiska systemets impopularitet. 500 à 1 000 personer lämnade varje dag Östberlin för väst. JP:s korrespondent Björn Hallström skrev flera artiklar om flyktingarna från Östberlin. Vidare hade Sovjet lidit ett diplomatiskt nederlag i Iran. Enligt Jönköpings-Postens analys bottnade det aggressiva draget i den sovjetryska politiken i fruktan (2/3, 6/3 och 5/5 1959).

Jönköpings-Posten uppmärksammade också vad som hände i Tibet. Förhållandena där »utgöra ett nytt prov på kommunistisk hänsynslöshet och maktlöshet«. Dalai lama hade lyckats fly, och JP menade att metoderna från Ungern gick igen (1/4 1959). Jönköpings-Posten använde starka ord i sin kamp mot kommunismen. Den sades vara mer än en politisk rörelse. Det var fråga om en religion, och JP ställde frågan om man i demokratiska länder förstod hur farlig den kommunistiska makten var (27/10 1959).Vid årsskiftet 1959/1960 gjordes åter en positiv bedömning. Erik Holm skrev att 1959 hade varit besöksdiplomatins år. Hot mot Berlin hade förelegat i maj men var mindre nu. Holm menade att det nu fanns en förbättrad internationell atmosfär (30/12 1959).

Sovjet nådde en ny stor propagandistisk framgång 1960, då ryssarna på Chrusjtjovs direkta order sköt ner ett amerikanskt plan. USA tvingades efter några dagar erkänna att det var ett spionplan, och JP menade att Sovjet på detta sätt triumferat. På grund av denna incident inställdes det planerade toppmötet i Paris (6/5, 9/5 och 18/5 1960).

FLERA AFRIKANSKA STATER hade nått självständighet i slutet av 1950-talet. År 1960 gällde det även dittillsvarande Belgiska Kongo, och här blev konflikten svårartad. Jönköpings-Posten skrev att det var FN:s svåraste kris (6/8 1960). Dag Hammarskjöld prisades för sin handläggning av krisen. Han vann en väldig seger i FN, 70–0, men besvärande var att Chrusjtjov nu förklarade FN krig. I en artikel på FN-dagen 1960 prisade Lars Freeman FN och dess viktigaste organ, UNESCO, UNICEF och FAO (20/9, 24/9 och 24/10 1960).

År 1960 gick Eisenhowers mandattid som president ut, och efter en jämn valkamp med Richard Nixon stod det klart att John F. Kennedy skulle bli efterträdare. I Jönköpings-Posten uttalade bland andra Erik Boheman och Stabchefen Sten Sundgren glädje över detta resultat (10/11 1960).

Slutet av 1950-talet präglades alltså inte enbart av motsättningarna mellan stormakterna. Av stor vikt var också den avkoloniseringsprocess som ägde rum. Framför allt var det de brittiska och franska kolonialväldena som vittrade sönder. Genomgående var Jönköpings-Posten kritisk mot den franska kolonialpolitiken men positiv till den brittiska.

Från Frankrike rapporterade Hans Granquist. Jönköpings-Posten skrev redan den 16 april 1956 att det var med stigande olust man såg de franska försöken att komma till rätta med förhållandena i Algeriet, och tidningen ställde frågan om inte FN borde ta sig an ärendet. Även baptistledaren Arvid Svärd skrev om problemen i Algeriet (31/7 1956).

I BÖRJAN AV hösten 1956 blev den brittiska kolonin Guldkusten fri från sin kolonistatus och fick namnet Ghana. Jönköpings-Posten skrev: »Betydelsen av denna framgång för negrernas frihetssträvanden kan knappast överskattas« (29/9 1956).

Arvid Svärd rapporterade från franska kolonier i Afrika och skrev att Mauretanien, Algeriet och Marocko var nordafrikanska brandhärdar. I en ledare tog Jönköpings-Posten upp vad man kallade »tragedin i Algeriet«, och man var mycket kritisk mot den franska politiken (4/5 och 5/6 1957).

Både attityder och språk från förr kunde sitta i. Ett par makar gjorde en bilresa i Afrika och rapporterade i JP från Belgiska Kongo: »Alla svartingarna både här och tidigare under resan är glada, nöjda, belåtna, artiga och – lata« (19/3 1957).

I stort sett hade Jönköpings-Posten en mycket konsekvent antiapartheidlinje. Men ett undantag fanns, och det var missionsföreståndaren i Alliansmissionen som stod för det. I en artikel den 18 december 1957 under rubriken »Vit och svart i Sydafrika«. försvarade Knut Svensson »en moderat och hänsynsfull apartheid-politik«. Det vore bäst för vita och svarta om de bodde åtskilda.

I början av 1958 gjorde premiärminister Macmillan en resa i det brittiska samväldet. Jönköpings-Posten framhöll att det var en ny situation för britterna, men tidningen var mycket positiv till Macmillan (10/1 1958).

Fortsättning följer...