Sett i ett historiskt och världsligt perspektiv, sisådär 2000 år tillbaka i tiden, är det kanske en logisk utveckling att den kristna kyrkan sluter sina led. I de korta, lokala, perspektiven handlar det på många orter istället om att överhuvudtaget kunna ha kvar en församling istället för ingen. Den lösningen har vi sett i Hok, där allians- och pingstförsamlingarna slogs samman. I Värnamo blev det istället nedläggning för Frälsningsarmén.

Läs mer: En rejäl nystart för frikyrkan i Hokbygden

– Minskande medlemsantal och därmed en försämrad ekonomi är ofta skälet, men faktiskt inte här i Vaggeryd. Istället är det ett beslut som har tagits av kyrkorna regionalt, och som vi tycker är bra, säger missionsförsamlingens pastor Kristina Gustafsson.

Tre samfund berörs

Hon berättar att Vaggerydsförsamlingen har cirka 150 medlemmar, liksom Pingstkyrkan. Störst på orten är Betelkyrkan med cirka 300.

Den sammanslagning som nu påverkar Missionskyrkan rör även Svenska baptistförbundet och Svenska metodistkyrkan. Det nya namnet för de tre är Equmeniakyrkan.

– Det här är en utveckling som har pågått sedan 2008, då man använde arbetsnamnet ”Gemensam framtid”. Sedan gick ungdomsförbunden före och började kalla sig för Equmenia.

Hittills har det mest talats om ekumeniskt samarbete, vilket kan innefatta alla församlingarna i en kommun eller på en ort, inklusive Svenska kyrkan. Det har i Vaggeryds kommun mynnat ut i bland annat gemensamma konfirmationsgrupper och andakter på äldreboendena.

Annons

Samarbete utan gränser

– Jag har svårt att se vad man inte skulle kunna samarbeta om. Och jag tycker att det är viktigt att vi präster och pastorer syns tillsammans.

I gångna tider kan det tyckas som om kyrkans företrädare har ansträngt sig för att hitta skillnader; i synen på dopet, vikten av celibat för präster, klädsel, koppling till staten och mycket annat. Världsliga och personliga strider kan mer än en gång misstänkas ha påverkat utvecklingen.

– Nu är vi på gång med en gemensam kyrkohandbok, med stadgeändringar runt exempelvis dopet. Jag tycker att det är nyttigt att vi går igenom vad vi står för och hur vi tänker, säger Kristina Gustafsson.

Stor missionsverksamhet

På det lokala planet firas namnändringen den 20 maj med besök av Johan Einarsson, församlingsutvecklare på Equmeniakyrkan region öst intill Södra Vätterbygdens folkhögskola i Jönköping. Ann-Charlotte Svensson, som sitter i Equmeniakyrkans förtroenderåd, berättar samtidigt om Missionskyrkans historia.

Läs mer: Från vi och dem till vi tillsammans

Vad blir effekten på det större planet?

– En effekt blir ju att missionsarbetet breddas och för oss kommer att innefatta fler länder än i dag. Tillsammans har samfunden också många gårdar som kan bli svåra att behålla från centralt håll.

Hon nämner de egna, Strandgården i Halmstad och Klintagården på Öland, som exempel.

I Vaggeryd begränsas de praktiska åtgärderna till att byta skylten på Missionskyrkan. Här finns varken någon baptist- eller metodistkyrka. I Jönköping kommer de olika församlingarna att behålla sina gamla namn för att inte blandas samman.