EU-PARLAMENTET tog nyligen ett viktigt steg mot storföretagens skatteflykt. Men Moderaternas partigrupp med Gunnar Hökmark i spetsen drev i sista stund igenom ett nytt kryphål, denna gång med stöd av Kristdemokraterna.

Småföretag och vanliga medborgare betalar mycket skatt, men de största företagen smiter ofta genom aggressiv skatteplanering, till exempel genom att flytta pengar till skatteparadis.

Efter skandaler som Lux Leaks och Panama Papers har nu till och med den konservativt dominerade EU-kommissionen föreslagit åtgärder mot detta.

Förslaget innebär att de största företagen årligen skall offentliggöra var de har anställda och var de betalar skatt. Så kallad offentlig land-för land-rapportering.

NYLIGEN röstade EU-parlamentet om förslaget.

Majoriteten ville ha en skärpning så att alla företag som verkar i EU skall rapportera, inte bara om sina skatter i EU utan i hela världen. Om detta går igenom i ministerrådet är det ett stort steg framåt.

Men det finns de som kastar grus i maskineriet. Den senaste tiden har M och KD:s grupp i EU-parlamentet drivit en kampanj för att urholka förslaget. De föreslog att företag skulle kunna söka undantag hos sin regering om informationen var ”kommersiellt känslig”.

I parlamentets omröstning fick de stöd av många i liberala gruppen. Kryphålet fick därigenom majoritet.

Om detta går igenom i rådet riskerar länder att utsättas för massiv utpressning från stora företag som kan hota att lämna landet om de ej får undantag.

Vad som är ”kommersiellt känsligt” är ju väldigt luddigt och kan tolkas på många sätt.

VI GRÖNA ställde oss bakom ett förslag som försökte begränsa hur länge företag kan få undantag men även detta röstade majoriteten i högern och liberala gruppen emot, inklusive de svenska moderaterna.

Hedersvärt var dock att Cecilia Wikström (L) och Fredrick Federley (C) stöttade förslaget.

Gunnar Hökmark (M) menar att reglerna inom OECD räcker. Men de innebär bara rapportering till skattekontoren och ingen offentlighet.

Folkrörelser som Forum Syd och Diakonia med verksamhet i fattiga länder har visat att det är först när uppgifterna blir offentliga som vi kan komma åt den globala skatteflykten.

I ett brev till EU skriver också facken som representerar de anställda på skattekontoren i EU-länderna att de önskar offentlig rapportering då det minskar pressen på tjänstemännen att bli del i hemlighetsmakeriet.

Hökmark hotar med att USA kan dra sig ur OECD-samarbetet om EU skärper lagstiftningen mot skatteflykt.

Det är klart att Donald Trump kan hoppa av liksom han har gjort med Parisavtalet om klimatet. Men i så fall kommer USA själva att stå som förlorare. USA:s storföretag lär knappast välja att sluta sälja sina varor i Europa.

Om vi ska vänta tills alla länder i världen är överens så blir det aldrig slut på skattefifflet.

JAG VÄRNAR om Sveriges och andra medlemsländers självbestämmande och ser det som en självklarhet att EU inte ska besluta om storleken på ländernas skatter.

Men det är fullt rimligt att man tar gemensamma beslut för att motverka skatteflykt. Vissa frågor behöver lösas internationellt och kampen mot skatteflykt är en sådan.

Ett enskilt land kan inte stå emot storföretagen, men EU är stort nog att göra det. Varför vill Gunnar Hökmark och Lars Adaktusson urholka EU:s förslag mot skatteflykt?

När ska vi få rättvisa så att multinationella storföretag är med och avlastar småföretag och vanliga löntagare i skattehänseende?

Max Andersson (MP)

EU-parlamentariker