Under hösten 1941 gick JP till kraftigt angrepp mot den nya ytterlighetsriktningen »Svensk opposition«, ledd av Jönköpingssonen Per Engdahl (22/10 1941). Strax därefter angrep Harry Blomberg antisemitismen. Han sade att stockholmarna erövrat stort A i uppförande. De hade blivit mycket upprörda över att en bokhandlare satt upp en skylt med texten »Judar och halvjudar äga icke tillträde«. Blomberg skrev att Bibeln hade skapats av judar och han menade att judehat var kristendomshat. »Det organiserade judehatet i vår tid är den största politiska dumhet som sett dagen sedan de romerska kejsarnas förföljelser av de kristna« (1/11 1941).

I november förekom ett intressant mellanspel. Riksdagen och kyrkomötet sammanträdde samtidigt. Jönköpings-Posten menade att här fanns förutsättningar för ett korståg. Harry Blomberg hade framhållit att statsministern borde säga att Sveriges folk måste bli ett Guds folk. Riksdagen och kyrkomötet inbjöd till ett gemensamt möte i Stockholms stadshus den 23 november.

Ett budskap var: »Den svenska linjen är den kristna linjen.« Talare var ecklesiastikministern och högerordföranden Gösta Bagge, ärkebiskop Erling Eidem och andra kammarens talman August Sävström. Initiativtagare var Fredrik Ström, stadsfullmäktiges ordförande i Stockholm. Han hade en gång varit kommunist tillsammans med bland andra Zäta Höglund, men i sammanhanget är också intressant att hans mor var kyrkoherdedotter från Simlångsdalen (13/11, 20/11, 22/11 och 25/11).

I början av 1942 riktade Jönköpings-Posten kraftig kritik mot svenska nazister (24/2 1942). Under året började Yngve Hamrin en mer aktiv politisk karriär. Han blev ledamot i styrelsen för folkpartiet i Jönköpings län och i styrelsens arbetsutskott. Vid höstens kommunalval stod han på tredje plats på en av landstingslistorna.

I presentationen av honom nämndes att han förutom arbetet för JP tillhörde kyrkofullmäktige och var verksam i ledningen för folkpartiet i staden och länet. Han satt i styrelsen för Jönköpings läns nykterhetsförbund och tillhörde ledningen för de kristna samfundens nykterhetsrörelse och Sveriges nykterhetsvänners landsförbund. Han var dessutom vice ordförande i Frikyrkliga pressmannaföreningen (2/5 och 10/9 1942).

I valet 1942 hade socialdemokraterna 3,5 procents lägre röstandel än i valet två år tidigare. Kommunisterna gjorde en kraftig framryckning. Nu fanns ju Sovjetunionen på den allierade sidan.

Sommaren 1943 uttalade sig Jönköpings-Posten mot en samlingsregering efter kriget. Senare angrep tidningen Per Engdahl kraftigt, då han påstått att Quisling var en hundraprocentig norsk patriot (4/6 och 14/9 1943). Den 26 oktober förekom något mycket ovanligt i JP, kritik mot regeringschefen själv. Per Albin Hansson sades vara överkänslig för kritiska synpunkter. Däremot fortsatte tidningen att prisa folkpartiledaren (15/11 1943).

K. G. Westman avgick som justitieminister den 30 augusti 1943 och efterträddes av folkpartisten Thorwald Bergquist. Jönköpings-Posten skrev positivt om den nya tryckfrihetspolitiken under Bergquist men framhöll om en av de ledande i fråga om presspolitiken, Sven Thunberg, historieprofessor och chef för informationsstyrelsen, att han inte varit en bra chef för den verksamheten (28/10, 11/11 1943 och 1/2 1944).

I folkpartiet skedde 1944 partiledarskifte. Jönköpings-Posten prisade som vanligt Andersson i Rasjön och kunde även anföra goda ord som Rikard Lindström, chefredaktör för den socialdemokratiska Morgon-Tidningen, sagt om Rasjön (18/4 1944). Tidningen skrev mycket positivt om folkpartiets programskrift, präglad av Bertil Ohlin, »Gör kakan större!«, men menade ändå att det inte var givet att Ohlin skulle bli Rasjöns efterträdare och nämnde som ett alternativ Elon Andersson (23/5 1944). Ohlin blev partiledare i september, och JP kom att bli synnerligen lojal mot honom. Det började redan under sommaren 1944, då JP berömde folkpartiets nya program med betoning av individens frihet. Tidningen följde upp det ett par veckor senare då man lovordade Ohlins frihetstal (28/7 och 14/8 1944).

År 1944 var det åter riksdagsval. Yngve Hamrin var aktiv och talade i Jönköpings lokalavdelning om »Folkpartiet och framtiden«. Han var ute och valtalade i Taberg och Norrahammar, och för övrigt var han engagerad vid tillfällen då folkpartiet visade sin valfilm (30/3, 19/8 och 11/9 1944).

I valet gick folkpartiet något framåt, bondeförbundet än mer och allra mest kommunisterna, som nådde 10,3 procent av rösterna. Valets förlorare blev socialdemokraterna, men fortfarande nådde partiet 46,7 procent av rösterna. Efter valet ombildades i någon mån samlingsregeringen. Nya ledamöter blev Tage Erlander och Bertil Ohlin.

Jönköpings-Posten konstaterade att Gallups prognos för valet hade stämt väl. Senare skrev JP att det kristna inslaget i riksdagen hade stärkts. De kristna hade, skrev tidningen, i stor utsträckning röstat med folkpartiet (19/9 och 7/10 1944).

Sommaren 1945, efter fredsslutet, avgick samlingsregeringen och efterträddes av en rent socialdemokratisk regering. Jönköpings-Posten prisade samlingsregeringen och dess insatser men menade att det var bra att en ny regering nu tillträdde (28/6 1945).

En kommunalpolitisk fråga förtjänar att lyftas fram. Den 8 juli 1944 skrev Jönköpings-Posten i en ledare att syssloman Tor Jacobsson gjort en synnerligen intressant social analys, »Om tattarna i Jönköping«. 304 människor sades ha starkt markerade själsliga och fysiska lyten. De var degenererade och nervöst belastade. JP ville dock inte ha en generell tvångssterilisering.

Moral och kyrkor

Annons

Strax efter krigsutbrottet publicerades ett upprop i bland annat Jönköpings-Posten (15/9 1939). Det var riktat »Till Sveriges folk«:

Vi måste bryta med den moraliska slapphet och ansvarslöshet som fräter på folkets livsnerv. Vad som behövs är en andlig omvälvning och en mobilisering av alla positiva krafter. Vi vilja därför ta upp den kamp för moralisk upprustning som redan i många länder [– – –] visat sig kunna skapa förutsättningar för ett fruktbärande samarbete på alla livsområden.

Det som väcker uppseende är den väldiga anslutning som uppropet hade fått. 8 800 svenska lärare och lärarinnor var undertecknare.

Där fanns Brunnsviksrektorn Alf Ahlberg, professor Olle Hjortsberg, professor John Landquist, rektor Sven Ohlon, folkskoleinspektör Herman Sigvald och professor Lydia Wahlström. Jönköping var företrätt av bland andra rektor S. J. Bjurulf, rektor Elisabeth Dahr, folkskoleinspektör E. Gertz, rektor Gunnar Hjern och rektor Simon Werner.

Man kan i dag finna att uppropet är oprecist. Vilken moralisk slapphet och ansvarslöshet tänker man på? Och vilken form av moralisk upprustning? Men uppropet visar att det i riket fanns en grund för Oxfordgrupprörelse och MRA, liksom att MRA hade fått ett stort genomslag. Följande dag instämde Jönköpings-Posten i uppropet med kommentaren »Det finns bara ett val: Kristus eller kaos?«

Två månader senare frågade Sven Stolpe i anslutning till Ronald Fangens nya bok Kvarnen som mal långsamt om Sverige hade förtjänat fred, och svarade att vi förtjänat krig. Samtidigt talade Stolpe om att märkliga initiativ tagits i Sverige och tänkte då särskilt på vad som skett inom lärarkåren (10/11 1939).

Vid årsskiftet uttalade sig flera kristna ledare, och budskapet var »Vårt folk – ett Guds folk«, detsamma som kyrkomöte och riksdagsföreträdare uttalade två år senare (30/12 1939).

Från Finlands kamp rapporterade pastor Frank Mangs att där fanns ingen som inte bad till Gud (2/3 1940). En sorglig effekt av beredskapen fann JP det vara att i Norrland hade missionshus blivit dansbanor (21/3).

Rektor Bernhard J:son Ernestam ställde frågan om världsnöden skulle gå vårt folk spårlöst förbi. »Vi vänta på en moralisk och religiös väckelse« (2/4 1940). JP kom tillbaka till en tidigare käpphäst och pläderade för ett rusdrycksförbud (12/4 1940).

Författaren Harry Blomberg reste mycket i Sverige och han rapporterade att »en ny stark ton sjunger i de svenska själarna« och han menade att »själva strömkraften i vårt klassiska arv är kristendomen« (20/6 1940).

Under sommaren hade Sven Stolpe hittat en konkret angreppspunkt. Ett borgarråd i Stockholm hade fått sin lön höjd från 23 000 kronor om året till 25 000 kronor, förutom att han hade ett rörligt tillägg. Stolpe fann detta mycket stötande för den andliga beredskapen och slutade med orden »Ni är en humbug min herre!« (10/7 1940).

Den 22 juli kom Frank Buchman själv till tals och skrev om »historiens största revolution«, mot materialism och för moralisk upprustning. Harry Blomberg recenserade den nye biskopen John Cullbergs herdabrev, och han ogillade att Cullberg uttalade kritik mot Oxfordgrupprörelsen (25/7 1940). I augusti ägde en konferens rum i Gränna av Oxfordkaraktär, och JP prisade denna konferens för folkuppfostran (8/8 och 14/8 1940).

Nils Frykman, stadsläkare i Nässjö, recenserade Fride Hylanders Sexuallivets sammanhang, och han var mycket positiv. Han uttalade sig för ett offrande, asketiskt spartanskt hjältemod (2/9 1940).

I början av 1941 skrev Jönköpings-Posten att en källa till vårt folks förnyelse var det evangeliska väckelsearbetet (2/1 1941).

Tidningen talade om »den inre fronten« och menade att en ny anda krävdes. Särskilt angreps sprit och ungdomsbrottslighet. JP var mycket positiv till »Tvååkersinitiativet«, det vill säga till kyrkoherde Grände, som kämpade mot dansbanor (10/5, 17/5, 12/8 och 28/8 1941). Även restaurangdansen angreps, och JP framhöll att det inte enbart var en ordningsfråga (9/2 1942).

David Hedegård skrev om »Bibeln i krigstider«, och han menade att Bibeln passade bra för vår tid, för Bibeln hade en pessimistisk syn på människan och historien. För en mansålder sedan behärskade utvecklingstron det mänskliga tänkandet. Nu låg utvecklingstron för länge sedan i graven (2/3 1942).

Biskop Yngve Brilioth sade under hösten 1942 att han ville ha mer samarbete mellan Svenska kyrkan och Alliansmissionen. Det var Jönköpings-Posten positiv till (29/10, 30/10 och 31/10 1942). En månad senare prisades Gustaf Aulén av Bernhard J:son Ernestam, vilket var ett profilerat antinazistiskt ställningstagande (28/11 1942). Ingen i Svenska kyrkan var så kraftfullt antinazistisk som Aulén, och den första advent predikade han i radio mot de nazistiska övergreppen mot de norska judarna.

Fortsättning följer...