HASHTAGGEN började i Hollywood och spreds sedan vidare via sociala medier till resten av världen.

I Sverige har många kvinnor i olika branscher tagit mod till sig och börjat prata om problemen med sexuellt ofredande på jobbet.

Det är välkommet.

Aldrig förr har man sett så många kvinnor berätta om sina upplevelser samtidigt. Aldrig förr har man förstått vidden av problemet med sexuella övergrepp.

VAD ÄR DÅ meningen med #metoo?

I vissa enstaka fall har kampanjen lyckats "sätta dit" privatpersoner. Men i det stora hela har den snarare handlat om att visa hur många kvinnor som har blivit utsatta för ovälkomna sexuella närmanden.

Meningen är att visa att sexuella ofredanden inte är ett isolerat problem utan ett samhällsproblem. Det sker dessutom bland människor inom alla bakgrunder. Ingen befolkningsgrupp är helt fredad.

Men det synsättet är inte okomplicerat.

När man börjar tala om något som ett samhällsproblem (eller ett "mansproblem", eller "kulturellt problem") finns det en risk att det blir samma sak som att säga att något är "samhällets fel".

För då inkluderas alla, och samtidigt inkluderas ingen. Alla blir skyldiga, och ingen blir skyldig.

I SAMBAND med #metoo har diskussionen om huruvida det är "alla" män eller bara några enstaka män som bär skulden till de historier som kvinnorna delar med sig av återigen tagit fart.

Annons

Den ena sidan i debatten säger att sexuella trakasserier är ett "strukturellt" problem skapat av mansnormer och att alla män, jo alla, är medskyldiga till att upprätthålla den skadliga "kulturen".

Den andra sidan, mer individualistiskt lagd, säger att den bördan omöjligen kan bäras av alla män.

Majoriteten av alla män skulle aldrig ens komma på tanken att ofreda kvinnor. Dessutom, och det här är viktigt att poängtera, har många män själva blivit sexuellt ofredade - antingen av kvinnor eller av andra män.

Är det schyst att även dessa män får skulden när de själva är eller har varit offer?

Nej, det är det inte.

SAMHÄLLSPROBLEM kan man självklart titta på utifrån ett större perspektiv.

Det är viktigt att kunna se mönster, tendenser och överrepresentation av vissa grupper som antingen offer eller förövare.

Men den kunskapen ska leda till en positiv förändring i samhället, inte till kollektiv skuld där människor får skämmas för att de föddes på ett visst sätt.

Förhoppningsvis har #metoo lyckats få fler människor, både män och kvinnor, att rannsaka sig själva och sitt agerande i relation till andra människor.

Det är mycket möjligt att vi inte har varit så oskuldsfulla som vi skulle vilja tro. Kanske har vi gått över gränsen vid något tillfälle, eller låtit en vän göra det medan vi såg på. I så fall har vi en del att åtgärda.

Men har man inte gjort något fel ska man inte heller få skulden bara för att man tillhör samma grupp som de flesta av förövarna.

Den skulden ska förövarna inte få privilegiet att dela med andra.