Den vackra stationsbyggnaden, ritad av Adolf Edelsvärd, var nu utom räddning. Trots att både länsmuseet och kulturnämnden motsatt sig rivningen, trots uppvaktning hos landshövding Gösta Gunnarsson, trots protestlistor från bland andra stans konstnärer och trots hembygdsföreningen Gudmundsgillets intensiva insatser för att bevara byggnaden.

I täten i gillet gick bland andra Lennart Enander, Gunvor Ivman, Ingemar Boman, Inga_Britt Allemark, Lisa Bysell och Anna Madsen.

De försökte få byggnaden kulturminnesförklarad, Då hade den fått vara kvar och kunnat användas till andra ändamål. Men nej, det var nobben hela vägen. Även för kommunalråden Lennart Nilforsen och John Johansson som också hade gjort allt de kunde för att bevara byggnaden. Till exempel for de till Stockholmför att förhandla med SJ, men det blev nobben även där.

Skandalös rivning

Jönköpings-Posten följde denna sommar 1983 givetvis utvecklingen kring stationsbyggnadens vara eller icke vara. Tidningen var också på plats måndagen den 5 juli 1983 då vi av Gudmundsgillet hade fått indikationer om att just denna dag skulle den ske – den skandalösa rivningen.

Och visst var det så. Klockan var strax före fem på morgonen när aktiviteterna satte igång. Grävmaskiner rullade in mot Järnvägsgatan, gillesfolket var på plats med Lennart Enander i spetsen, fler och fler av pressens representanter började strömma till – och snart var det klart för anfall från maskinerna.

Försvann bit för bit

Det började med ett stort hål i nordvästra hörnet av byggnaden, sedan gick allt ganska snabbt. I väldiga moln av damm försvann den vackra stationsbyggnaden bit för bit. Det fanns inget mer att göra.

Nu hade också staden börjat vakna och Jönköpingsbor på väg till arbetet strömmade till. Några gick loss på inventarierna. Man ville ha ett minne med sig hem och allt ifrån biljettluckor till armaturer försvann. Var finns de i dag, 31 år senare?

Nyréns hus

Det nya stationshuset, som ligger ungefär 200 m väster om det gamla, är ritat av Carl Nyrén och invigdes samma år 1983.