Margaret Atwoods dystopiska roman Oryx and Crake tar sin början i en obestämd framtid, där samhället fallit sönder och lämnat efter sig ett öde landskap. Jorden är bränd, skogarna sönderslagna och fulla av muterade djur. Och människorna? Borta. Ensam kvar finns Snowman. Svält och de utmanande väderförhållandena har försvagat honom, och han är på gränsen till död. Men vad utlöste katastrofen som fick världen att falla samman?

Genom romanen får läsaren följa Snowman dagarna efter katastrofen, i hans jakt på sätt att överleva. Men man får också ta del av Snowmans inre resa, där han skildrar det samhälle han växte upp i, liksom det liv han levde innan med älskarinnan Oryx och vännen Crake.

Vad som återberättas är en skrämmande sanning om ett land som korrumperats av bioteknik- och genmodifieringsföretag. Ett land där forskare börjat experimentera med muterade versioner av människor och djur i jakt på evig ungdom, och vällevnad. Ja, Oryx and Crake är skriven med snillrikt språk och ryslig precision, och Margaret Atwood lyckas med dessa medel skildra berättelsen om Snowman på ett betagande sätt. Hon riktar träffsäker kritik mot människan, och drar på så sätt in läsaren i en oemotståndlig debatt. Vad händer när man låter livet bli spelrum för maktbegär?