VIA KÄLLOR från två juristbyråer och 19 bolagsregister har de upptäckt hur flera toppnamn inom politiker-, företags- och kändisvärlden betalar mindre i skatt genom skatteplanering. Bland dessa personer återfinns Storbritanniens drottning Elizabeth II och Donald Trumps svärson.

Bland svenskarna återfinns Leif Östling, ordförande för Svenskt Näringsliv, som tillsammans med sin fru satte upp ett bolag på Malta (som är ett lågskatteland) när han var chef för Scania. Detta fick vi veta i söndagens Uppdrag granskning.

Det är värt att notera att den skatteplanering som Östling har gjort är helt laglig. Egentligen borde avslöjandet därför vara en okontroversiell icke-nyhet. Hans pengar, hans investeringar, ingen annans problem.

Men inte ska vi väl låta sunt förnuft förstöra dramaturgin? Vänstern måste få ha sin moralfest och Östling måste få vara skurken.

Han är trots allt rik och rika människor som vill behålla delar av sina egna pengar är onda per definition. Detta verkar i alla fall vara konsensus bland diverse journalister och bland vänstersympatisörer i allmänhet.

Annars skulle inte så många artiklar moralisera över hur Östling ”smiter från sina skatter”.

”JAG HAR INTE dåligt samvete för det” fick bli det inledande citatet som SVT hade på en artikel om Östling, vilket fick honom att framstå som om han hade gjort något fel och inte skämdes för detta.

I andra artiklar får kända (vänster)personer tycka till om Östlings skatteinbetalningar. Som om det vore deras problem.

Annons

Bland annat säger SSU:s ordförande Philip Botström till Svenska Dagbladet att "utan han och sina rika kompisars skatteflykt hade vi exempelvis kunnat anställa flera tusen undersköterskor, lärare eller poliser” samtidigt som han kräver Östlings avgång.

Men vi borde vända på steken istället. Varför tittar vi inte på det som dessa personer redan har bidragit till välfärden? Hur många anställningar av undersköterskor, lärare och poliser har Östling och hans gelikar inte redan finansierat?

Östling påstås svika samma personer vars löner och välfärd han redan har varit med och finansierat (och fortsätter att finansiera).

Enligt egna uppgifter har han betalat in 180 miljoner kronor till den svenska och tyska statskassan sedan 2010. Tydligen är detta inte tillräckligt utan Östling måste dessutom skändas offentligt för att han vill, fullt lagligt, behålla en större andel av pengarna själv. Pengar som han dessutom har tjänat utanför Sverige och inte har behövt skatta här.

VI MÄNNISKOR vill gärna tro att vi alla bidrar lika mycket till välfärden. Detta stämmer inte.

Vissa bidrar långt mer än många andra tillsammans, både procentuellt och i absoluta tal. Staten mjölkar personer som Östling och ändå kräver man att de ska betala skatt med ett leende på läpparna.

Borgerligheten beskylls ofta av vänstern för att ställa sig på de rikas sida men då missar man en väsentlig poäng: Skulle de "förhatliga" höginkomsttagarna försvinna från det svenska samhället försvinner deras stora pengasummor tillsammans med dem. Då kan vi alla säga hej då till välfärden, på riktigt.

Och när jag syftar på höginkomsttagare syftar jag inte på myndighetsbyråkrater i toppositioner, som i vissa fall kostar mer än vad de bidrar till samhället, utan på de personer som är så kallade nettoinbetalare.

Men det är såklart mycket enklare att fortsätta att skälla ut personer som Östling offentligt tills de tröttnar och lämnar landet för gott och flyttar till ett skatteparadis som dessutom har bättre väder.

En sådan händelse skulle, garanterat, ge statskassan betydligt lägre skatteintäkter.