Det var en sak han sa, regionrådet Rune Backlund (C), som fastnade.

"Det var också tydligt från väljarna att sjukvården är viktig att prioritera."

Detta när alliansen i Region Jönköpings län presenterade sitt budgetförslag, som innehåller en skattehöjning med 50 öre. Han menade förstås att sju ledamöter från det nybildade partiet Bevara Akutsjukhusen kommit in i regionfullmäktige. Med det i åtanke kan man ana ett stort mått av pragmatism i det svåra beslutet att höja skatten, för att inte tala om konturerna av ett taktikspel om makten. Det är inte enbart dåligt, särskilt inte som alliansen i regionen verkar spela spelet skickligare än sin motsvarighet på riksplanet.

Det ska sägas att Ulf Kristersson (M) inte hade något lätt uppdrag som ledare för både sitt parti och hela alliansen, men hans (första) sonderingsperiod blev en tragedi från början till slut. Inte bara för att partiledare i parti och minut höll vidlyftiga presskonferenser med ultimativa krav – utan mest på grund av den cyniska smutskastningskampanj mot C och L som anonyma "allianskällor" ägnade sig åt, främst i kvällspressen.

Om dessa namnlösa moderater och kristdemokrater ville göra sin statsministerkandidat en tjänst och få Lööf och Björklund att "rätta in sig i ledet" kan man, föga förvånande, konstatera att det inte gick särskilt bra.

Relaterat: Ledare: Skattehöjningen är ett lån från oss själva

Alliansen i regionen spelar sina kort elegantare. Och, framför allt, tystare. Klockan 16.47 i tisdags skickades ett pressmeddelande ut om att nämnden för folkhälsa och sjukvård beslutat att vård av inneliggande barn ska centraliseras till Länssjukhuset Ryhov. Att sikta på arbetsdagens slut är ett gammalt knep för att få något att passera med så lite uppmärksamhet som möjligt.

Annons

Det blev en nyhet i medierna, men framstod som förhållandevis okontroversiellt. Genomsnittsmedborgaren tänker nog inte på att det var detta förslag som orsakade sådan uppståndelse förra hösten. Regionstyrelsens ordförande Malin Wengholm (M) fick löpa gatlopp och anklagades av flera framstående läkare för att ljuga. "Missnöjespartiet" Bevara Akutsjukhusen bildades.

Förslaget återremitterades, fick minimal uppmärksamhet i valrörelsen, och nu har det skickats till fullmäktige under minsta möjliga ståhej, med en rekommendation om att tillstyrkas. Hur mycket mer grundligt beredd och förankrad förändringen än må vara skulle det finnas ett "moraliskt" problem med att släppa igenom den för Bevara Akutsjukhusen, men man ska nog inte bli alltför förvånad om alliansen och det nya partiet inom kort går ut med att de ingår valteknisk samverkan och budgetsamarbete.

Det finns nämligen mycket starka incitament för båda parter att göra det.

Alliansen har inte haft någon lätt mandatperiod 2014–2018 i regionfullmäktige. Moderaternas allianskollegor har inte varit förtjusta i de underhandskontakter som M haft med Sverigedemokraterna under budgetprocesserna. Inte minst regionrådet Mia Frisk (KD) har markerat starkt. Taktiken straffade sig också när SD fällde alliansens budget i höstas.

För alliansen är Bevara Akutsjukhusen bästa tänkbara samarbetspartner, trots att tonläget varit uppskruvat. Det skulle ge de magiska 41 mandaten och man skulle inte behöva splittras på grund av synen på SD.

För Bevara Akutsjukhusen handlar det förstås om att kunna få inflytande. Att vara blåslampa och drämma sina sakkunskaper om sjukvård i huvudet på andra politiker kan säkert vara kul ett tag, men när det gått ett tag kommer man att märka att väljarna värderar resultat högre än syrliga repliker.

Vi får hoppas att den oväntade sammanslutningens aktörer kommer överens. Det skulle ge ett stabilt styre, tillföra sakkunskap till alliansen och underlätta att förankra politiken i verksamheten så att vi kan slippa uppskruvade domedagsdebatter om verksamhetsfrågor.

Inte minst skulle det hålla vänsterblockets fingrar borta från det fria vårdvalet, så att politiken i stället för att strida om redan erövrad mark kan gå vidare med att undersöka möjligheterna att öka valfriheten.

Om priset för det blir en – i sig inte välkommen – skattehöjning måste det kanske få vara så.

Relaterat: Ledare: Ja, visst gör det ont när löften brister?