Jag kände givetvis till epitetet Smålands Jerusalem trots att jag en bit upp i 20-årsåldern bodde mer än 100 mil norr om Jönköping. I mitten av förra årtiondet flyttade jag till Småland, inte till Jönköping men väl till grannen i Bibelbältet, Värnamo, där jag bodde i tolv år innan jag hamnade i residensstaden.

Den mest drabbande upplevelsen för mig som nyinflyttad var inte att kyrkligheten var stark utan hur den förgrenade sig i delar av samhället som jag var van vid var helt sekulära. Alla öppna förskolor drevs av församlingar, stans största konferenslokal var pingstkyrkan, och där fanns också det naturligaste kaféet för föräldrar med barnvagn att besöka.

Det är inte utan baksidor när kyrkligheten och övriga delar av civilsamhället inte bara samexisterar och samverkar utan flyter ihop. Min bild av Värnamo blev den av ett samhälle som i grunden var vänligt, men något slutet. Församlingslivet verkade vara vägen in i det mesta och den som ville leva ett helt okristet liv kunde tvingas försaka mycket.

Relaterat: Se livesändningen från #jkpgåsikt: "Smålands Jerusalem – himmel eller helvete?"

Den positiva sidan av myntet är förstås den motsatta – att det över huvud taget finns öppna förskolor, en lämplig konferenslokal och ett billigt fik där en lattepappa får sitt medan barnet kan leka.

Kyrkorna – i synnerhet Svenska kyrkan – tillhör civilsamhällets absolut starkaste aktörer. Dess sociala samhällsinsatser är närmast oöverträffade och förmågan att mobilisera frivilliga saknar motstycke. Om detta skulle upphöra skulle det kräva massiva ingripanden av det offentliga för att fylla tomrummet. Det är viktigt att komma ihåg, även för den som inte vill besöka gudstjänst eller betala kyrkoavgift.

Annons

Relaterat: Jönköping är Smålands Jerusalem än i dag

Smålands Jerusalem som varumärke då? Det är sant att Jerusalem är mer än sina kyrkor. Det är en storstad som sjuder av både liv och kulturhistoria. Det verkligt intressanta är dock inte vad som finns i verklighetens Jerusalem utan vilka associationer människor får av namnet.

I det avseendet är Jerusalem långt ifrån Paris, Venedig eller London. Namn som folk snabbt kopplar till ett rikt kulturutbud eller ett spännande nattliv. Den rimliga associationen till Jerusalem är den av en helig och from plats.

Begreppet ska inte förpassas till sophögen, för rätt använt har det mycket att säga om Jönköping i dag och inte minst om dess historia. Det ska vårdas och fyllas med innehåll, men att fylla det med annat än religiöst innehåll vore fel väg att gå.

Begreppet bör ägas av kyrkor, församlingar och samfund som verkar i Jönköping och det är upp till dem att fylla det med positivitet. Bland annat genom att fortsätta vara den starka och engagerade civilsamhälleliga kraft man är. Kort sagt avväpna alla som vill använda det för att ge staden en töntstämpel. Göra det till en positiv slogan för det kyrkliga Jönköping och för vad det kyrkliga Jönköping betyder för det icke-kyrkliga.

Relaterat: Destination Jönköping: Begreppet Smålands Jerusalem lockar inte besökare

För att lansera Jönköping som bostadsort, marknad och till och med turistmål är det dock något annat och mer allomfattande som måste till.

Jag lånar kloka ord av Helena Nordström, grundare av Placebrander och tidigare medarbetare vid Destination Jönköping, som deltog i tisdagskvällens paneldebatt på Harrys i Jönköping. Hon kommenterade en undersökning som kom fram till att mellan 15 och 20 procent av invånarna i Jönköpings kommun besöker en gudstjänst minst en gång i månaden:

"Det är ju en betydande andel av Jönköping, men jag pratade med Johan Thor på Friskis och Svettis och 11 procent av Jönköpings kommuns invånare är medlemmar i Friskis och Svettis. Så det är också en stor rörelse. Det finns så mycket kring Jönköping. Jag tycker att den stämpeln blir begränsande och att det finns så många andra krokar".

Relaterat: I Smålands Jerusalem tar tron plats i politiken