Dennis och Fredrik Uddén pekar mot en tom lägenhetsport längst upp på Kapellgatan.

— Var det här det låg? Det var så länge sen nu.

Brödraduon som grundade coverbandet Nolltresex pratar om den första publika spelningen i Jönköping. Dörren som då ledde in till rockklubben VIP Melody har idag blivit en av alla lägenhetsuppgångar.

Vi går vidare mot Juneporten och Glädje, före detta Karlssons Salonger. Det har också varit en av bandets språngbrädor.

— Här lossnade det kan man väl säga. Det var här vi började bygga upp en publik.

Sen starten 1999 har de blivit ett av Jönköping hårdast arbetande band. Många har hört dem på afterworks, HV71-firanden och i J-Södratemat "Kungarna af stan". Men få känner till de hundratals timmar av slit som gjort att Nolltresex kunnat underhålla Jönköping.

— Man kan fundera på vad som är drivkraften när man står där och puttar upp det sista gitarrfodralet i bussen vid halv fyra på morgonen, säger Fredrik.

Historien börjar med två bröder som spenderat barndomen ihop i en sidovagn. Trots att de också delade musikintresset hade de aldrig spelat tillsammans fram till 1999. Då tog de med sig några kompisar, gick planlöst in i en replokal och började jamma.

Efter att ha tjatats upp på scenen hos en kompis privata fest lossnade proppen. Nolltresex började göra konserter på födelsedagar och liknande slutna fester. En dag ringde nöjesprofilen Lucas Söderberg upp.

— Han sa bara "Vad fan är det här, ett nytt band i stan och jag vet inte om det?", säger Fredrik.

De blev bokade till VIP Melody och sin första offentliga konsert någonsin. 

Sen upprepar sig historien: en studentklubbsarrangör från Lund hittar bandet som en nål i en höstack och bokar dem.

— 1000 galna studenter i publiken. Det blev en vändpunkt, vi insåg att vi verkligen ville göra detta, säger Dennis.

Sagt och gjort: år av hårt show business-arbete började. Nolltresex blev, liksom de flesta andra professionella coverband, en modern motsvarighet till dansbanden.

— Vi sköter allting själva. Det ska skickas offerter, skrivas kontrakt, faktureras, grejer ska hålla, det ska vara rätt sorts ström i väggen, säger Dennis.

— Många ser oss bara den där timmen när vi står och spelar på scen. Men då har vi stått där flera timmar och byggt upp hela. Och efter, när man kommer till replokalen vid 6-halv 7 på morgonen och lastar av allting, den biten ser ingen.

Vad driver er att fortsätta?

— I grund och botten handlar det om att det är förbannat jävla kul att stå och underhålla människor. Att få den responsen, säger Fredrik.

Efter flera år längs vägarna, som lett dem till allt emellan småkrogar och vilda after ski-fester (en högt värderad milstolpe för många coverband), började energin emellertid tryta.

Nolltresex vände blicken tillbaka mot Jönköping. 2011 släppte de den egenskrivna ”Kungarna af stan”, som kom att bli J-Södras officiella låt. Sen dess har de spelat på HV71-firanden, fått en egen lokalbryggd öl och återkommit på Jönköpings olika scener. De har blivit lokalkändisar.

— När vi skrev J-Södralåten small det till. Plötsligt stod vi överallt. Den låten gjorde att allmänheten i Jönköping såg oss, säger Dennis.

Nu har ni blivit en institution i Jönköpings nöjesliv. Kommer ni fortsätta lika många år till tror ni?

— Det känns ju så nu. Jag vet inte vad som skulle göra att vi lägger ner.

— Jag tror att det här håller oss lite yngre. Om vi ska spela på Centrum, med 18-årsgräns i dörren, så vill de inte se någon jävla gubbe. Vad du spelar har inte så stor betydelse, det är hur du gör det, säger Fredrik.

Pop