Mannen väljer kanske sportsidorna. Hustrun skummar nog dagens ledare, men är nog grundligare i det lokala materialet och på ”Släkt & vänner”.

”Tänk att den här tidningen är så gammal!” utbrister mannen i huset som vid överlämnandet av första delen fått syn på startåret 1865.

”Men den är ju från i dag”, invänder hustrun.

Båda har rätt. Det är en god förutsättning för en fortsättning på dagen. Där‧ för kan vi tryggt lämna dem att morna sig med kaffe och tidning i familjeidyllen. Men deras upptäckt är ändå så viktig att den ger anledning att fundera vidare om gammalt och nytt med utgångspunkt från att Jönköpings-Posten just denna dag faktiskt fyller 150 år och samtidigt kommit nyfödd ur pressarna.

 

150 är väl ingen ålder, skulle väl någon föryngringsterapeut frestas säga i ett samhälle där ålder sällan är någon merit. Men just för tidningarna är det nog så i alla fall – vilket jag ska försöka sätta på plats i nutida hast.

1600-, 1700- och särskilt 1800-tal sätter ännu spår i den svenska pressen. Det gäller inte bara om klassiska Post- och Inrikes Tidningar, landets första, länge landets enda, ännu betraktad som världens äldsta tidning. Den utkommer visserligen numera bara i tre exemplar på papper och är i övrigt en nyttighet på Bolagsverkets hemsida. Men den inbringar dock fortfarande så mycket pengar åt Svenska Akademien, som fick den tidningen till skänks av Gustaf III, att den kan göra sin stora ordbok färdig till år 2017.

1700-talet gav oss från 1758 Norrköpings Tidningar, men 1800-talet var tidningsgrundandets sekel framför andra. Aftonbladet startade 1830 och blev snabbt landets största och inspirerade till liberala tidningar landet över. Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning var den finaste, inte minst genom Viktor Rydbergs insats, men dukade under i konkurrensen med Göteborgs-Posten. De billiga, folkliga och stora tidningarna står för den andra viktiga vågen under 1800-talet. Den inleddes med Dagens Nyheter och följdes av Skånska Dagbladet och Stockhoms-Tidningen.

DN har just likaså firat sina 150 år. Den födelsedagen ligger bara dryga tre veckor före JP:s. Båda hör alltså hemma i den tid då man brukar tala om att det nya Sverige startar i och med en representationsreform. DN hade sin Wall, JP sin Hall.

 

Boktryckaren Herman Hall blev en baddare på att skapa tidningar och unik genom att han gjorde det på så många platser. Han trodde på tidningen och han skapade tidningar som var präglade av tro. Efter JP följde Wermlands Allehanda i Kristinehamn 1872, Hvetlanda Tidning 1873, Svenska Posten i Stockholm 1874, Göteborgs Weckoblad 1874, Säfsjö Tidning 1876 och Nässjö Allehanda likaså 1876.

Hall var bättre som igångsättare än som fortsättare. Han behövde hjälp av trosfränder för att fortsättning skulle följa som i lockande följetong. Men med rätta fick han ge namn åt Herman Halls Boktryckeri AB och Hallpressen har förblivit namn på den koncern som vuxit till i hans anda. Bortgången redan som 46-åring hann Herman Hall inte uppleva hur släkten Hamrin introducerades i företaget 1893. Josef Hamrin blev från 1910 chefredaktör och under hans tid blev släkten Hamrin den dominerande. I dag är det den tredje och fjärde generationen som leder koncernen.

 

Vår 150-åring har fått en del av sin historia nedtecknad. Josef Rydén gjorde en pionjärinsats med studien När bio var synd i Jönköping och gjorde tillsammans med Göran Åberg även Historiska vandringar med Jönköpings-Posten. 2009 lade fem forskare fram studien över Ledarskap i framgångsrika tidningsföretag. Där står JP:s historia fram i ett komparativt perspektiv och Stig Fredriksson roll hinner också få sin belysning. Peter Stenberg har i Ett tidningshus i Jönköping tecknat hela historien fram till 2008.

Annons

I två delar har Sverker Oredsson tecknat Familjen Hamrin och Jönköpings-Posten och Jön‧ köpingsperspektiv på världen. Karl Erik Gustafsson som redan gett en översikt över Carl-Olof och Jenz Hamrins stiftelse och dess avgörande betydelse för forskningen, är nu i färd med att teckna Stig Fredrikssons insats i På Stigs tid. En del av oss har redan hunnit få lockande inblickar i den. De bekräftar också den här drivna tesen om att en tidning på en gång är nutid och historia.

 

Nu och då samspelar mer än man kan tro, även om utvecklingen varit fantastisk. Ett från början glest utgivet fyrsidigt blad utan bilder har erövrat veckans alla vardagar. Ett överslag ger vid handen att det totalt skapats närmare en miljon unika sidor.

Det finns några grundläggande paradoxer som man inte dagligen besinnar, men som man nog ska påminna sig när man tittar tillbaka över halvtannat sekel. En dagstidning är för dagen. Det ligger i dess natur. Dagstidningen är flyktig som en förgänglighetssymbol. Och ändå har den överlevt och varit med om att forma sin tid. Tidningar ska stå för det nya. Men långt innan tidningar hunnit få halvtannat sekel på nacken måste vi ta vara på att de har ett varaktigt förhållande att vårda. Trohet är inte tråkighet. Den är ett bidrag till att hålla världen upprätt. Och därför ska tidningar värja sig i den nya värld som tror sig bättre beskriven av etermedier, datorer och alltför smarta telefoner.

Historien kan också där bidra med trösterika besked. De direktsändningar som växte fram under det 1900-tal, som samtidigt var tidningarnas bästa tid, är det svårt att tävla med. Men just hanteringen av den lärorika sporten kan bidra till att klarlägga vilka grenar man kan tävla i.

Den som vill veta för hur det gick HV71 eller Jönköping Södra vill ha den snabba informationen genom att själv vara en del av händelsen som publik eller genom att skaffa fram resultatet i samma stund som matchen är slut. Men det står inte i vägen för den information och framför allt den bedömning som tidningen har att ge. Och har HV eller J-Södra vunnit finns det nästan ingen gräns för hur mycket vi också vill läsa i ämnet.

 

Den opinionsbildning som finns på sportsidorna tydliggör också en vidare hemmalagsgemenskap. Där finns det drag som man kan le en smula över, men här finns ändå själva grunden för en lokalt förankrad tidning. Det finns mycket som är Jönköping, men en tidning hör ändå till det viktiga i dess identitet. Och i en värld som av nästan ohämmat zappande är det både för individ och för samhälle ofrånkomligt att vi inte utvecklas till att bli nyhetsundvikare och opinionsblundare.

För den som tar sig an tidningen ställer sig saken annorlunda – även om mycket av det bara är halvt medvetet. Läsaren är ofta skickligare och kunnigare än han eller hon tror. De kan hantera den information de får och sätta in den i det sammanhang som de själva står för.

Det är överordnat viktigt att tidningarna utanför de största städerna utvecklats till individer. Få tar miste på vad Jönköpings-Posten står för. Till en tid var den känd för att ivra mot sprit, bio och boxning. Väl inne i hemmen har den trots minskad trosvisshet visat att tidningen har sin själ. Dess ekonomiska framgång har grundlagts genom att dess tro också varit en tro på den vanlige läsaren. Det kan tyckas vara en enkel lärdom, men just därför har det tagit tid att nå fram till den. Andra tidningar har kanske inte nått dit ännu.

 

JP finns numera i flera former. I allt har den inte stått först i ledet. Tabloidformat och digitala nyttigheter har tagits till när en del av barnsjukdomarna varit utläkta. En tabloid ska inte vara ett revat segel. Den digitala uppställningen av nollor och ettor ska fortsatt rymma tillräckligt många ettor i form av skribenter som känns igen även om namnet skulle tappas bort. Även för den flyktigaste av andliga produkter spelar traditionen en större roll än de flesta tror.

Möjligen har det undgått någon att det pågår en digitalisering också av det gamla. I regi av Kungliga Biblioteket görs äldre tidningar sökbara. Så har skett med Post- och Inrikes Tidningar. Med hjälp av nätet kan den numera också få läsare i Australien. Den traditionsvården har ännu inte hunnit fram till JP. Däremot har Jönköpingsbladet betats av vilket betyder att Carl Jonas Love Almqvist och Viktor Rydberg blivit sökbara.

 

Jag har en uthållig tro på tidningen. Den är en märkvärdig skapelse, inte minst genom att den gör sig så lite märkvärdig. Både skrivare och läsare bidrar på var sina sätt till det. En tidning ska inte bara kännas igen på sin logga – även om den är viktig nog. I tider av omgörning sätts mycket på sin spets. Komma med nyheter kan man just genom att man håller fast vid så pass mycket av det gamla. Nyheter måste förstås inom en tidigare bekant ram. Det är bara så som tidningen bidrar till läsarnas trygghet.

När Sydsvenska Dagbladet Snällposten firade 150 år 1998 hette jubileumsskriften De första 150 åren. Det låg nära till hands att antyda att minst lika många år var att vänta. Ålder är en tillgång för en tidning. Det blir minst 150 år till för Jönköpings-Posten. Därför vågar man tryggt gratulera!