– Jag ville gärna kyssa en kvinnlig gerillasoldats hand och det har jag gjort nu, berättar Soheila Fors som driver Tehuset i Jönköping plus ytterligare tre Tehus i landet. Hon har också skrivit boken "Kärleken blev mitt vapen" där stora delar av intäkterna har gått till resan och till att hjälpa flyktingarna.

Hon är tagen efter resan trots att hon själv har sett sin beskärda del av grymheter som ung flicka i Iran. Hon berättar om en video som visar hur IS använder avhuggna huvuden som fotbollar. Hon fick också höra hemska historier om att barn slaktas för att deras blod ska ges till sårade i IS-gerillan och att man även tar foster från gravida kvinnor för att få tag i blod. Eller att det finns en prislista på kvinnor från nio till 50 år, olika summor beroende på ålder, på de cirka 6 500 kvinnor och flickor som har kidnappats och sålts vidare.

Grät på julafton

Att komma hem till Sverige lagom till julfirandet blev en absurd upplevelse och Soheila berättar att hon mådde illa när hon såg kalkonen i kylen och att hon grät mycket på julafton.

Men hon är också stolt över de kurdiska kvinnorna och deras kamp och imponerad och rörd över deras beslutsamhet.

– Tjejerna i Kurdistan visar att en kvinna kan. De är inte rädda för IS.

Dödad av oren

Dessutom anser Islamiska staten att kvinnor är orena och därför är det mycket värre att bli dödad av en kvinna eftersom man då inte kommer till himlen.

Soheila Fors har själv varit gerillasoldat som ung hemma i Iran. När hon har sett det lidande som kriget och IS terror medför för framförallt jazidierna och kurderna, men även moderata muslimer som bara vill leva i fred, har känslan av att hon måste göra något vuxit sig allt starkare.

Krångel i tullen

Annons

Tidigare i höstas startades en insamling i Tehuset och i november kunde man skicka ner en fullastad lastbil med kläder, filtar, tält, mjölkpulver, blöjor och så vidare. Hjälpsändningen kom fram men inte utan komplikationer. För vid den turkiska gränsen blev det stopp. Övernitiska tullvakter slet sönder kartongerna och krävde mutor för att släppa igenom lastbilen.

När Soheila Fors några veckor senare bestämde sig för att åka själv var hon först inne på att försöka fylla ytterligare en lastbil. Men det är dyrt, en sådan transport kostar runt 60 000 kronor, och det kan, som det visat sig, bli problem vid gränserna.

Bättre med pengar

Istället hade hon med sig kontanter och hon säger att det faktiskt är bättre att skicka pengarna till någon organisation på plats som kan köpa det flyktingarna verkligen behöver som mjölkersättning, blöjor, tält med mera.

– De har ingenting. Jag har gråtit så mycket, säger hon.

Soheila Fors reste via Turkiet till Kurdistan i Irak där hon har ministerkontakter som hjälpte henne med de tillstånd som behövdes för att ta sig in i Syrien.

– Alla varnade mig och sa att det var farligt, men jag ville se med egna ögon.

Levande döda

Hon fick med sig några livvakter och i Syrien träffade och intervjuade hon kvinnliga gerillasoldater, besökte ett sjukhus för skadade kvinnliga soldater som låg nära fronten och ett flyktingläger bland annat. Hon visar fotografier från flyktinglägret som mest består av plastpresenningar. Här bor nästan 7 000 flyktingar. Hon säger att människorna i lägret var som levande döda. 20-åringar med en 80-årings blick, barn som bara satt i ett hörn och som fick vatten blandat med en bit socker istället för mjölkersättning.

– Jag kände mig så maktlös. De här barnen blir märkta för livet och även om såren läker finns ärren kvar. Jag vet av egen erfarenhet.

Men trots allt tror Soheila Fors att kurderna kommer att vinna kampen mot IS. Att IS kommer att försvinna som diktaturer alltid gör även om det tar tid.

För Soheila Fors är detta att berätta om och att vara en kontakt ut för gerillakrigarna ett sätt att hjälpa. Och så planerar hon redan för nästa resa. Helst vill hon åka redan i slutet av januari, men först måste hon samla in mer pengar.