Tidningar skriver historia och är en spegel av historien.

Det är tydligt när vi tittar bakåt under Jönköpings-Postens 150 år.

Tidningen startades i ett helt annat Jönköping, i ett helt annat Sverige. Jag brukar skämtsamt säga att om Säpo funnits på 1860-talet skulle grundaren Herman Hall antagligen fått problem med starta sin tidning.

Dåtidens norm och makt var Svenska kyrkan. Herman var en rebellisk väckelsepredikant som brann för sin tro och för att sprida sitt och likasinnades budskap. Detta i en tid när Sverige inte var det öppna och demokratiska land vi i dag känner.

 

Herman Hall ville något, han hade en idé. Och därmed hade han själva hjärtat till en tidning.

Så är det fortfarande. En tidning som inte vill något försvinner i ett grått töcken. Därför är och förblir tidningar också kontroversiella, precis som på Hermans tid. Rollen är att våga tycka annorlunda, inte falla för tryck från omgivningen och stå fri från det politiska och byråkratiska etablissemanget.

Men som tidning använder vi inte bara tryck- och yttrandefriheten – vi står i främsta ledet till dess försvar.

Rättigheterna kan tyckas vara självklara år 2015. Men händelserna i Paris förra veckan där karikatyrsatiriker på Charlie Hebdo mördades visar att kampen för tryck- och yttrandefrihet är något som aldrig kan avslutas.

Precis som det var under andra världskriget när Jönköpings-Posten förde en envis kamp mot klåfingriga censurivrare i regeringen. Precis som det är nu när makthavare av skilda slag hör av sig och säger att "det där får ni inte skriva om".

 

Det kanske mest spännande med Jönköpings-Postens historia är att den ger en sådan tydlig bild av både Jönköpings och Sveriges historia.

Som läsare kommer du att kunna följa detta under året. Med början i dag publicerar vi som följetong Sverker Oredssons – professor emeritus i historia – två böcker om Jönköpings-Postens och ägarfamiljen Hamrins historia (Familjen Hamrin & Jönköpings-Posten och Jönköpingsperspektiv på världen).

Det är en lärorik resa. Självklart bjuds det på stora mängder tidningskunskap i böckerna. Men det är också en spännande lektion i Sveriges och Jönköpings historia, både när det gäller politik och övrigt samhällsliv.

 

Vi får också en bild av de starka personligheter som är tidningens historia. Hur de med pennan som ett blankslipat vapen slogs för den kristna tron, nykterhet och demokrati.

Och mot varandra.

Jönköpings-Postens 1900-talshistoria fram till 60-talet är fylld av brödrakonflikter. Ibland är det, med nutidens ögon, svårt att förstå hettan i striden medan det i andra fall, som på 40- och 50-talen, stod mer lättfattliga och avgörande slag där dåvarande vd:n Carl-Olof Hamrin lyckades modernisera tidningen och därmed få en bredare publik och god ekonomi.

Det var också under de decennierna som grunden till det som är dagens Hallpressen skapades genom köp av flera tidningar. Genom förändrat innehåll av både redaktionellt text och annonser – bioannonser som tidigare hade varit synd kom till läsarnas ögon – började tidningen likna den som vi känner i dag.

 

Sedan början på 1970-talet finns inte längre den religiösa prägeln på Jönköpings-Posten.

Annons

Däremot klappar hjärtat fortfarande lika hårt för demokrati, humanism, tryck- och yttrandefrihet, alla människors lika värde, personlig och ekonomisk frihet.

Och för detta kommer vi att fortsätta att kämpa dagligen på ledar- och kultursidorna samt i urvalet av det som publiceras.

Se tidningen som en god vän som oavsett hur samhällsklimatet är, oavsett vilka vindar som blåser, står för sina värderingar. Du behöver inte alltid hålla med men du vet var du har oss.

 

Jönköpings-Postens första 150 år har varit omtumlande.

Det finns inget som talar för att de kommande 150 åren blir annorlunda.

Eftersom tidningar lever med läsarna och omgivningen är det självklart att förändringen är konstant.

Just nu befinner sig mediebranschen i en strukturomvandling, oavsett om det gäller tidningar, tv eller radio.

De senaste åren har Jönköpings-Posten genomgått stora förändringar. Vi kommer ut som webbtidning med jonkopingsposten.se, vi blev tabloid drygt ett år sedan, vi sänder en hel del tv och vi har rationaliserat tidningsmakandet så att vi är betydligt färre som gör JP.

När vi jobbat med alla dessa frågor är det intressant att se hur mycket som loopar tillbaka till historien. Hur vi når människor, hur tidningens roll måste breddas, vikten av ett bra berättande, profiler som skriver.

I många fall finns faktiskt svaren just i historien.

 

När branschen förändras möter vi många problem.

Ett exempel är jonkopingsposten.se. En genomsnittlig läsare där går till sidan och läser sedan en artikel. Jämför det med papperstidningen, där de flesta läser hela eller delar av 15–20 artiklar.

Och så är det med alla nyhetssajter.

Där är webbarnas problem. Medan tidningen fungerar orienterande där läsaren får reda på en massa saker som man inte visste att man behövde veta fungerar mobilen, plattan och datorn som en bekräftelse. "Jag vet att något hänt och jag vill veta lite mer".

 

Papperstidningen är under press och har varit det i tio år. Det innebär inte att den är oönskad – tvärt om är den traditionella tidningen djupt älskad av stora grupper. Jag får nästan dagligen samtal eller mejl från läsare som hyllar Tidningen med stort T.

Men upplagorna viker även om antalet läsare håller sig hyfsat bra, vilket visar att behovet av tidningen finns kvar men att betalningsvilja och konsumtionsmönster förändras. Tidningen roll i samhället står sig men i takt med att yngre läsare inte konsumerar pappersupplagan försvagas den.

Dessutom är tidningarna i dag under tryck av en allt dyrare distribution – något som givetvis inte blir bättre av att färre prenumeranter ska dela på kostnaden. Där finns kanske det största hotet mot långsiktigheten för papperstidningen.

 

Men i svårigheterna föds möjligheterna.

Just nu jobbar vi med att göra jonkopingsposten.se bättre. Resultatet kommer ni läsare att se under våren, förhoppningsvis i april. Sajten kommer att bli mer överskådlig, innehållsrik och användarvänlig i mobil, platta och dator.

Ännu mer intressant, tycker jag i alla fall, är jobbet med Framtidningen. Det är ett projekt som går ut på att ta fram nästa generations digitaltidning med en helt annan förpackning och miljö än i dag – och med en helt annan användbarhet. Mer än så får ni inte reda på nu – men förhoppningsvis finns den färdig lagom till 151-årsdagen.

En annan del som utvecklas snabbt är vår webb-tv. Redan om någon vecka kommer det att bli fler direktsändningar och vart utvecklingen bär oss i detta vågar jag inte ens gissa.

 

Hur ser en tidning ut 17 januari år 2165 då?

Inte som nu i alla fall. Men eftersom alla som försöker spå framtiden alltid får fel tänker jag inte ens försöka sia. Jag skulle dock ge mycket för att få veta – men chansen att bli drygt 200 år är väl lika liten som tidningars betydelse för samhället och läsarna är stor.

Vill ni prata tidning med oss är det öppet hus på Jönköpings-Posten i dag mellan 10 och 13, entré Skolgatan 24. Välkomna!