Trump-administrationen i USA har nu släppt sin länge emotsedda plan för en fantastisk ekonomisk utveckling – ”Fred till välgång” – för palestinierna inom de av Israel ockuperade områdena. I korthet innebär planen att 50 miljarder US Dollar (467 miljarder svenska kronor) avsätts för en genomgripande ekonomisk upprustning av de palestinska områdena innefattande skapande av en miljon nya jobb, halvering av fattigdomen och omfattande satsningar inom service, turism, hälsovård och infrastruktur – inklusive en snabbjärnväg mellan de palestinska områdena Gaza och Västbanken.

Att samtliga palestinska parter avfärdat planen hindrar inte USA:s president. ”Läs Fred- och Välståndsprogrammet först” manar en förnöjd Trump från Vita Huset, så ni vet ”vad ni kastar bort”. Men det stora problemet, som planen inte tar upp, är att det saknas en politisk handlingsplan för politisk och demokratisk frihet för Palestina. I avvaktan på en sådan är risken uppenbar att projektet i praktiken bara innebär möjlighet till kraftigt förbättrade levnadsvillkor för den palestinska befolkningen - om man accepterar att leva under fortsatt israeliskt militärstyre.

USA-administrationen hävdar bestämt att den ekonomiska planen – ”den mest ambitiösa internationella insatsen för det palestinska folket hittills” - inte har någon koppling till någon speciell politisk lösning av konflikten. Men omvärlden borde tvivla. Till exempel talar man i USA numera aldrig om en tvåstatslösning som den självklara basen för en överenskommelse. Enligt Vita Husets rådgivare, Trumps svärson Jared Kushner, är det så att ”säger du två stater till israelerna så betyder det en sak, och säger du två stater till palestinierna betyder det något annat. Så vi har sagt, låt oss inte säga det”.

Annons

I en intervju med tidningen New York Times förklarar USA:s Israelambassadör David Friedman – själv djupt insyltad i den israeliska bosättarrörelsen - att man mycket väl kan tänka sig att Israel beslagtar, annekterar, ”delar av men osannolikt hela Västbanken” för byggande av fler judisk-israeliska samhällen. Resterande områden, inklusive Gaza, skulle då kunna bli ekonomiskt blomstrande små palestinska samhällen.

Mönstret med ”självstyrande” palestinska enklaver i ett stor-Israel liknar i stor utsträckning det system av ”bantustans” som apartheidregimen i Sydafrika en gång planerade för sin icke-vita befolkning. Enligt Jared Kushner är ett stort problem palestiniernas bristande förmåga att styra sig själva utan Israels hjälp. ”Hoppet är att de med tiden kan bli kapabla att styra” förklarar Kushner. Ett uttalande helt i linje med apartheids koloniala och rasistiska tankefigurer.

Donald Trump har sedan sitt tillträde som president lagt ned mycket tid och arbete på att systematiskt försämra förhållandena för palestinierna under ockupation, och underminera möjligheten till en fredlig tvåstatslösning av konflikten i enlighet med FN:s resolutioner i frågan. Han har, tvärtemot världssamfundets samlade uppfattning, förklarat Jerusalem som Israels (men inte Palestinas) huvudstad, och flyttat sin ambassad dit. Han har stängt palestiniernas representation i Washington och stoppat bidragen till FN:s arbete för de palestinska flyktingarna. Paradoxalt nog innebär den nya satsningen nu bland annat stöd till verksamhet man under flera år försökt sabotera!

”Någon måste förklara för Trump att inte allting kan köpas för pengar” säger den palestinske juristen och medlemmen av Israels parlament, Knesset, Ayman Odeh i ett uttalande. ”Den enda lösningen på konflikten är att avsluta ockupationen och etablera en självständig palestinsk stat vid sidan av Israel”. Och den politiska veteranen i den palestinska högsta ledningen, Hanan Ashrawi, förtydligar: ”Lyft först blockaden av Gaza och stoppa Israels stöld av vårt land, våra resurser och fonder, ge oss vår rörelsefrihet och kontroll över våra gränser, luftrum och territorialvatten etc. Se oss sedan bygga en pulserande ekonomi som ett fritt och självständigt folk”.

Palestina är inte till salu! Men där detta borde sägas högt och tydligt, av politiker i vår del av världen, är det alldeles tyst. Var finns EU och den svenska regeringen? Varför säger man inte ifrån? Varför tar man inga initiativ till en egen utvecklingsplan för de palestinska områdena för att förverkliga den av FN beslutade ordningen med ett fritt och självständigt Palestina sida vid sida med Israel? Vad exakt väntar man på?

Gunnar Olofsson

Ordförande i Borås Palestinagrupp