Det är något som har saknats sedan Popadelica tvingades gå i dvala. Södra delarna runt Vättern behöver en större musikfest. Det har varit ett hål i evenemangskalendern som enstaka konserter inte har kunnat fylla helt, oavsett hur bra de konserterna har varit. Men nu finns det hopp om att det hålet ska fyllas igen.

Annons

Lördagen var en sån där underbar försommarkväll där värmen från dagen fortfarande låg kvar i luften. Perfekta förutsättningar för en festival. Att schemat dessutom gav möjlighet att se nästan allt skadade inte heller.

Inne i Teaterladan övertygade Jens Lekman, Johnossi packade in folk tills det inte fanns en millimeter kvar att stå på och Kvelertak fick hela byggnaden att skaka. Men det är annars inne på rotundan som det går att göra fynd. Rome is not a town och Rein gav exempelvis urstarka insatser. Teaterladan är nu, Rotundan är framtiden. Och framtiden ser ljus ut.

Fanns det några mörka moln på himlen då? Förutom att det blev lite väl långa köer till baren och matserveringen uppe på scenen emellanåt fanns det inte något särskilt att klaga på.

Redan första året har festivalen gått från att inte existera mer än i huvudet på eldsjälarna i 1934 till att vara något som jag redan längtar efter igen. Kan Park Sounds växa till sig något till utan att tappa charmen så kan Huskvarna Folkets Park ha något riktigt stort på gång.