Vi bläddrar i gamla tidningslägg och finner att rapporteringen om påsken genom åren har varit tämligen traditionell. Det är påskeldar och påskris, det är påskkärringar i sina hucklen, det är svarta katter, det är ägg och det är näpna kycklingar.

Annons

Rena idyllen alltså, men i artiklar från påskfirandet 1955 anar läsaren dock en något irriterad ton när signaturen Pax visserligen inleder med att nöjt notera att trots att vi lever i en alltmer sekulariserad tid så är påsken fortfarande den största kristna helgen och att många fortfarande helgar den. Tonen är fortfarande hovsam när han frågar några husmödrar vilka delikatesser de har förberett för påskbordet. Och får – något överraskande för senare tiders läsare – svaret att det förutom lax och lamm också är lutfisk.

Men så kommer det här med oljudet. Pax skriver om åsksmällare som till förargelse för i synnerhet många äldre har kastats in i brevlådor och upp på balkonger. ”Det är de yngre elementen”, morrar Pax och tillägger att ”det inte hade skadat med lite mer polisuppsikt där.”

Torpaskolans eld störst

1958 har Jönköpings-Postens fotograf åkt iväg till Södra folkskolan som traditionsenligt kunde visa upp den allra största påskelden i stan och även den största publiktillströmningen med över tusen personer runt den värmande brasan.

Tidningen bevakade påskeldar också i Ljungarum, på Taberg, på Vistakulle och andra platser där påskelden förr var en självklar tradition. I våra dagar – när påsken är en sekulariserad högtid där gammal folktro och kristna traditioner blandas – väntar man ju med eldarna till valborgsmässoafton.