”Hej, jag heter Terese och ringer från tidningen”.

Samtidigt som samtalet från liveredaktionen i Jönköping når polisens presstalesperson kliver reportern Anna ur bilen. Hon reste sig från skrivbordet på redaktionen så fort larmet om olyckan kom och åkte direkt till platsen. Anna har kamera, mikrofon och stativ med sig och börjar med att scanna av området. Blicken fastnar på mannen i gul hjälm – och honom, räddningsledaren, vill hon prata med. Innan hon plockar upp mikrofonen för att göra en tv-intervju om vad som skett på platsen skickar hon ett par snabba foton till liveredaktionen, som direkt uppdaterar sajten med de färska bilderna.

Livechefen Daniel trycker på sänd och sekunden därpå når pushnotisen om olyckan tidningens alla appanvändare. På Twitter publiceras uppdateringar om köerna som uppstått efter olyckan och information om hur många bilar som var inblandade – och på Facebook får följarna se ett kort videoklipp från platsen. Deskreportern lägger till artikeln om händelsen i ett nyhetsbrev som snart skickas ut till alla prenumeranter.

Ofta de mest lästa texterna

Rapportering om så kallade blåljushändelser – olyckor, brott eller bränder – är en viktig del av lokaljournalistiken. Och ovanstående beskrivning är, även om just denna är en fiktiv spegling av verkligheten, en stor del av vår vardag på redaktionen. Intresset för den här sortens nyheter är stort – ofta är artiklar om trafikolyckor och bränder de allra mest lästa på våra nyhetssajter. Människor är helt enkelt angelägna om att få veta varför sirenerna hördes eller hur omfattande branden var, vilket är fullt förståeligt.

Annons

Alla som har jobbat med händelser som den jag har beskrivit ovan är duktiga journalister som brinner för att informera tidningens läsare. För många kan uppdraget beskrivas som ett kall – ett driv att berätta så mycket som möjligt för allas bästa – men det är faktiskt också ett helt vanligt jobb. Journalisterna arbetar 40 timmar i veckan, precis som bilmekanikern, sjuksköterskan eller butikssäljaren – och tjänsten eller varan de säljer är lokaljournalistik, så gott som dygnet runt. Vi kategoriserar den här sortens nyheter som breaking news – ofta stora händelser som är av betydelse för många – och servicen vi ger läsaren är en viktig demokratitjänst med lika stort existensberättigande som granskning. Ändå reagerar många över att vi inte skänker bort den här rapporteringen. Det borde vi, påpekar de, eftersom ”det är något alla borde få veta”.

Betalar inga löner

Precis den åsikten har jag själv också – men det betyder inte att man kan få informationen gratis. Vi alla behöver också äta – men ingen tror att vi kan hämta basala matvaror i butiken utan att betala för oss. Vi behöver kläder – och vi kan välja om vi vill köpa dem billigt eller dyrt – men vi måste likafullt just köpa dem. Och vill vi veta mer om vårt lokalsamhälle, ja – då måste vi betala även för det. Den goda tanken att alla bör få kunskapen betalar helt enkelt inga löner, redaktionslokaler eller datorer att skriva med.

Ibland får vi höra argumentet att informationen finns att läsa – utan kostnad – på andra ställen. Det kan mycket riktigt finnas korta uppdateringar hos polisen eller räddningstjänsten om det som inträffat – och ibland går även kommunen ut med fakta om större nyhetshändelser i lokalområdet. Skillnaden på dessa uppgifter och våra är att de texter som sprids av myndigheterna är information – och inte journalistik. Hos myndigheterna ställs inte frågorna, hos myndigheterna sätts saker inte i sammanhang – hos myndigheterna får man mest veta vad, men inte varför.

Om argumentationen skulle ha applicerats på vår tidigare enda affärsmodell – prenumerationen av papperstidningen – hade man kanske hävdat att artiklar om brott eller olyckor borde ha rivits ur och lagts i en egen, totalutdelad gratistidning. Men det var det ingen som sa, av förklarliga skäl. Varför ska då dessa publiceringar vara allmängods bara för att de publiceras på en sajt eller en app?

Insatserna kräver finansiering

Premium är för oss ett helhetserbjudande där fokus ligger på att erbjuda unik lokaljournalistik som inte går att hitta någon annanstans. Inte sällan är det faktiskt också fallet vad gäller breaking news – på många av orterna vi bevakar är vi de enda som tar oss iväg till en trafikolycka, vattenläcka eller brand. Det är faktiskt ofta vi som står för den enda journalistiska rapporteringen på orterna – och ska vi fortsätta göra det krävs givetvis att insatserna finansieras.

Många frågar oss hur vi väljer vad som ska publiceras som Premium och vad som publiceras öppet. Kort sagt är all vår unika journalistik, där vi har ställt frågorna, tagit bilderna eller gjort livesändningen förbehållen våra prenumeranter. Men vi förstår också att vi har ett ansvar i och med vår stora räckvidd – och kommer därför inte att Premiummärka exempelvis information om Viktigt meddelande till allmänheten, i de fall sådana skickas ut av myndigheterna.

Relaterat: Nytt samarbete ska inspirera framtidens journalister

Demokratin får sig en törn

Vi publicerade all vår journalistik gratis på nätet inledningsvis – eftersom vi ville visa alla er som läser vad vi har att erbjuda. Erbjudandet var helt enkelt nytt – medan alla vet vad man får i en papperstidning var det desto mer okänt vad just din tidning skulle komma med på sin nyhetssajt eller i sin nyhetsapp. Nu vet ni mer om det – och då är det fullt rimligt att tjänsten kostar pengar. Inte minst för att Terese, Anna, Daniel och alla andra som jobbar på våra redaktioner ska få lön – men i synnerhet för att bevakningen av våra orter är så oerhört viktig.

Utan rapportering om lokalsamhället står vi betydligt sämre rustade inför allmänna val – och riskerar också ett samhälle med liten insyn och mindre möjlighet till debatt. Om journalisterna lämnar våra orter är det demokratin som får sig en rejäl törn – och att motverka det tycker jag är värt varenda krona.