Det blev ingen vanlig torsdagsmorgon för oss på Värnamo Nyheters redaktion den 9 november 2006. Rånare sprängde en värdetransport utanför Swedbank i Rydaholm, morgonmötet på redaktionen fick avbrytas och reportrar och fotograf sätta sig i bilen och köra söderut i ilfart. Enligt uppgift hördes smällen flera kilometer. Rånarna kom över en okänd summa pengar och är fortfarande på fri fot. Snart preskriberas brottet.

I dag börjar tidningen en artikelserie om spektakulära rån i länet, flera av dem ouppklarade. Först ut är rånet mot en värdedepå i Jönköping i november 2005.

Även om journalister på landsortspressen hoppade högt av larm om sprängda värdetransporter 2005 och 2006 så var det då inget ovanligt i ett nationellt perspektiv. Vi var mitt uppe i tidernas rånvåg och den pågick över ett decennium. Mellan 1999 och 2010 rånades i storleksordningen en värdetransport i veckan i genomsnitt.

Värdetransportrånen var den tidens kriminella adelsmärke. Rånen krävde ett annat mått av planering och förslagenhet än de traditionella bank- och postrånen, som i princip kunde utföras av en ensam gärningsman med ett vapen och en mask.

Flera ligor, vars medlemmar jobbade tätt ihop och hade specifika arbetsuppgifter som i vilket företag som helst, opererade runtom i Sverige. Det ska ha förekommit frilansare som sålde färdiga rånplaner som ligor kunde utföra.

Annons

De mest framgångsrika kunde komma över tiotals miljoner vid en enskild stöt. Värdetransportrånarna var de mest uppburna kriminella, förebilderna för de unga som växte upp och hade tappat hoppet om den smala vägen i livet.

Men det var då. Omkring 2013 började rånvågen plana ut på allvar. Nu är den nästan utdöd. 2018 rånades bara en värdetransport i Sverige, enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Bankrånen har gått samma väg. Förra året anmäldes elva bankrån, som i BRÅ:s statistik även innefattar rån mot växlingskontor, den sista plats där dagens rånare kan vara helt säkra på att det finns kontanter.

En av de aktiva rånarna under de stora åren var Anders Adali. Efter att ha avtjänat straff för ett värdetransportrån i Finland 2007 har han bytt bana och skriver i dag böcker och föreläser om hur företag och privatpersoner kan skydda sig mot brott.

I sin första bok "Svenska rånare" går Adali in på att de spektakulära värdetransportrånens tid är förbi. Vid sidan av ökad säkerhet lanserar han också tesen att storhetstidens rånare antingen har åkt fast eller blivit för gamla som en orsak. Rånarna var helt enkelt skickligare förr, enligt Adali.

Det låter förstås som ett, sannolikt omedvetet, självförhärligande. Självklart måste en tung orsak vara att det stora rånbytet inte finns på samma sätt längre. Bankerna har inte kontanter. Värdedepåer är nationella skyddsobjekt och bevakas bättre. Sedelfärgningssystem har blivit effektivare och risken att ett byte från ett värdetransportrån blir värdelöst är överhängande.

Ändå ligger det något i författarens tes. Samhället har tätat en lucka och då hittar brottsligheten andra. En ny generation yrkeskriminella hittar andra kickar än den föregående. I dag är det droghandel, bedrägerier, strider om territorium. Och en annan brutalitet, som kryper närmre den vanlige medborgaren och hotar folkets upplevda trygghet.

En person som intervjuas i Adalis bok säger, på en ex-kriminells grovhuggna vis:

"På er tid var det mycket bättre /.../ Det kom aldrig någon till skada jämfört med dem som rånar idag. /.../ De kör rakt in och skjuter folk som inte ens har något med någonting att göra. Och vi generationen under er, vi hade bara tur att vi kom efter och fick lära oss någonting, men det försvann lika snabbt. /.../ Nittiotalsbarn, de dödar dig först och sedan rånar de dig."

När en lucka har tätats och brottsligheten hittar nya måste polis, rättsväsende och övriga samhället anpassa sig efter landskapet, och få politikens hjälp att göra det. Höstens debatt om brottslighetens nya ansikte har varit nyttig och det är glädjande att åtgärder kommer. Det är bra att vi får fler poliser, det är bra att straffrabatten för unga äntligen är under lupp och det är bra, om än inte riskfritt, att de utökade befogenheter för dataavläsning som Stefan Löfven utlovade redan 2015 är på gång.

Straffen för sprängdåd måste ses över, på liknande sätt som man gjorde med straffen för vapenbrott i fjol. Så sent som i måndags hittades ett kilo dynamit utanför en restaurang i Eksjö. Apteringen kunde ha detonerat och fått katastrofala följder. Sprängningar är en allvarlig fara som medför betydande hot för utomstående som råkar befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt.

Kampen mot grov brottslighet i ständig förändring är en konstant samhällsutmaning. Nattväktarstaten får helt enkelt aldrig sova.

Relaterat: ”Helvete vi blir rånade!”
Relaterat: Varför har inte polisen löst rånet?
Relaterat: Elin hamnade mitt uppe i det väpnade värdedepårånet