Självbiografi

"Kärleken blev mitt vapen"

Soheila Fors och Ingalill Bergensten

Libris förlag

I ”Kärleken blev mitt vapen” berättar Soheila Fors nu om sitt liv, om hederskultur och misshandel och om hur hon rest sig igen som människa – med den nyvunna kristna tron i ryggen. Det är en osentimental självbiografi och en grym lektion i hederskultur, uppdelad på tre delar.

Första delen är som en saga och Soheila och hennes medförfattare Ingalill Bergensten använder den litterära formen för just en sådan. Vi får följa med in i en berättelse så fantastisk bara en saga kan bli, fylld av idylliska landskap, doftande maträtter och stora palats. Berättelsen övergår sedan drastiskt till det som med milda ord kan beskrivas som helvetet på jorden.

Under Soheilas barndom fängslas och torteras pappan. När sedan Irak 1980 startar krig mot Iran står hon där som tonåring som utbildad gerillasoldat, som fått lära sig att hat bekämpas med hat, och inget annat.

Under en fundamentalistisk, brutalt krigsförande regim förändras tillvaron totalt för prinsessan. Inlurad i ett förtryckande äktenskap bryts hon allt mer ner. Snart föds hennes två första barn vilket hindrar henne från skilsmässa, eftersom barnen då stannar hos mannen. Soheila blir en sorts slav hos sina svärföräldrar medan hennes man har relationer med andra kvinnor. När han lämnar landet för Sverige sätter hon sitt hopp till att en dag ändå få följa i sin förtryckares spår, för att komma ur den situation hon befinner sig i.

Annons

Soheilas man tar sig först ensam hit med hjälp av människosmugglare, eftersom det ansågs för farligt för kvinnor och barn. Ett år senare får hela familjen uppehållstillstånd och Soheila och barnen kan då ta sig till Sverige. Eftersom Soheila inte kan det svenska språket eller vet vilka rättigheter hon har som kvinna, fortsätter hennes man att misshandla henne och hon går då på starka mediciner. Soheila försöker upprepade gånger att ta sitt liv och skickas tillbaka till hemlandet. Väl där, längst ner i mörkret, får hon en syn, ett möte med Jesus själv. Som muslim är Jesus en profet, ingen frälsare och hon ombeds att inte nämna hans namn. Även om det är fritt för läsaren att tycka vad man vill om denna gudsuppenbarelse, så är det här allt vänder, precis allt.

Resten av boken blir en kampskrift för en kvinnas upprättelse i en hederskultur. Förståelsen av hur en gemenskaphetskultur fungerar är en nyttig lektion för den som är skolad i den svenska individkulturen. När inga sociala skyddsnät finns blir släkt och familj livsavgörande. Hedern blir en grundbult i denna struktur. Därför blir alla medel tillåtna för att hålla skammen borta. Den som bryter den sociologi, vilket allt bygger på, drar med alla andra in i skammens mörker.

Det är nu Soheila med hela sitt liv lever ut budskapet att kärleken blir hennes vapen. Kristen, i ett nytt äktenskap med en svensk man, startar hon ett Tehus i Karlskoga.

Tehus är vanligtvis något enbart för män, men i Soheilas Tehus är enbart kvinnor välkomna. Med små medel startar hon även Saras hus, ett skyddat boende för de som flyr undan hedersvåldet.

Boken går snabbt fram, egentligen finns här material till att skriva många böcker, men Soheilas starka drivkraft är att se framåt och fortsätta hjälpa människor.

Hon säger att hon har svårt att förstå när vi i vårt land gnäller om materiella saker och själv får jag svårt att ta in att hon i dag har förlåtit alla de som misshandlat henne både kroppsligt och psykiskt. Det är mer än en ny prinsessa Sverige har fått i Soheila, det är sann medmänniska.

Jakob Olofsgård

Pastor, krönikör och recensent

Jönköping

Bok