Också Hotell Portalen ville vara med på ett hörn och Josef Darius tog hit både svenska och internationellt kända artister. En dag steg en verklig megastjärna in i lokalen. Det var Josephine Baker, hon som blev berömd för att skyla sin kropp med inget mer än ett par klasar bananer, och journalister från hela södra Sverige var på plats för att beskåda en omtalad comeback av en nu något åldrad stjärna.

De dansbandssugna fick också sitt. På Rigoletto och så småningom Baldakinen spelade Vikingarna, Cool Candys, Sten & Stanley och alla de andra – för att inte tala om Jönköpings Folkets park, dit man tog sig via båt över Munksjön, där storheter som Bill Haley ett par kvällar höll hov.

Ett smörjobb!

Annons

Ja, det var tider det! Att, som undertecknad, vara nöjesreporter under de här åren var ett verkligt smörjobb. Var och varannan vecka ringde Gunilla Staaf och meddelade att nu kommer Eartha Kitt, eller Sarah Vaughan eller Delta Rythm Bpys. Bland den tidens stora svenska artister fanns det knappast någon som inte var här. Gunilla Staaf verkade bästis med de flesta från Lill-Babs, Lill Lindfors, Sylvia Vrethammar, Sonja Stjernqvist, Towa Carson, Sven-Bertil Taube, Lasse Lönndahl, Gunnar Wiklund, Carli Tornehave, Gunnar Siljabloo Nilsson, Magnus och Brasse, medlemmarna i Family Four och många, många andra.

De här artisterna var sin tids stora. Några av dem är väl mer eller mindre glömda eller okända i dag. Vet en 30-åring vem Sonja Stjernquist eller Östen Warnerbring eller Gunnar Wiklund var?

Men på sin tid var de vad Måns Zelmelöv, Erik Saade eller Lena Philipsson är i dag – och Jönköping, som hade haft rykte om sig att bara vara en trist stad med en massa kyrkor fick plötsligt helt ny status.

Vi dansade och log

Epoken varade en bit in på 1980-talet. Rigoletto stängde, Stora Hotellet såldes och folkparken las ner.

Alla vi som var unga då och dansade oss genom livet, vi minns med glädje – och visst vemod – den härliga tid när Jönköping dansade och log.