Till skillnad från en del andra samtida konstnärer som föredrar att arbeta med ett medium åt gången, som ett slags svar på eller skydd mot, en hektisk omvärld, väljer Julia Bondesson att pendla mellan olika uttryck och konstnärsmaterial. Konstkritikern Jacquelyn Davis beskriver Julia Bondessons konstnärskap som ombytligt; en kameleontisk lek med ständiga nyansskiftningar.

Julia Bondesson

Konstnären Julia Bondesson är född 1983 i Kinnared och bor idag i Killeberg utanför Osby. Hon ..

Julia Bondesson

Konstnären Julia Bondesson är född 1983 i Kinnared och bor idag i Killeberg utanför Osby. Hon gick ut Kungliga konsthögskolan 2011 och är dessutom utbildad på universitet i Thailand, Japan och Taiwan.

Julia Bondesson arbetar med flera olika konstnärliga tekniker, men är framför allt känd för träskulpturer.

Sven Lundhs stipendium instiftades 1998 på initiativ av Smålands Konstarkiv och Smålands Konstnärsförbund, och i år tilldelades stipendiet till Julia Bondesson. Med anledning av detta visar Vandalorum en utställning med ett urval av konstnärens verk i Lada 3.

Det vilar något otroligt suggestivt, men ändå sparsmakat, över Bondessons produktion. Det första som fångar min blick är en långsträckt installation innehållande flera skulpturer i synbart obehandlat poppelträ, och de krälar på marken likt insekter. Bålarna är grovt tillyxade medan de kvistlika lemmarna består av flera små delar, som har snörts ihop med vita snören. De har inga huvuden, de är halshuggna. Figurernas kroppsspråk är kuvat men ihärdigt, som om de vägrade ge sig fastän nederlaget är ett faktum. Verket heter "Eviga gester" (2011) och framkallar både obehag och medömkan. Snörningen upplevs som ömsint men också som lite bestraffande; träbitarna har ju tvingats samman i plågsamma konstellationer. Det överrumplar mig och fungerar som ett slags allegori över skapandet i sig: en besvärlig kamp som man ändå, trots motgångar, inte vill leva utan. Men jag tänker också på kroppar som kött, reducerade till endast underkastelse och fysiskt arbete.

Annons

Spänningar under ytan

Julia Bondessons konst präglas av en påtaglig materialkänsla och det känns som verken har tagit lång att skapa. Men det är inte skickligheten och den råa skönheten som gör hennes verk så starka, utan snarare spänningarna som rör sig oroligt under ytan. Hon använder sig av det medium som lämpar sig bäst i berättandet av en särskild historia och växlar till synes bekymmersfritt mellan de olika materialen. Detta är inte en omfångsrik utställning – med tanke på hur få verk den innehåller – men det gör inget: konsten fyller rummet och tar det i helt och hållet i besittning.

Tre oljemålningar – lummiga abstraktioner i sobra toner, samtliga från i år – är förvisso fina i all sin enkelhet, men ser till en början något intetsägande ut. Men jag kan inte släppa tanken att de undanhåller något, att de ruvar på en hemlighet. "Fly", till exempel, som är målad i olika nyanser av turkost, är först enbart vacker men växer och blir till slut trollbindande. Konturerna påminner om en bit från en karta, och de fjäderlätta svarta strecken som ser ut att vispats dit av en slump eller för att agera som någon sorts dekoration, framträder som möjliga flyktvägar eller snabba vingrörelser från en fågel eller insekt. Denna typ av dubbeltydighet uppenbarar sig i nästan samtliga av Bondessons arbeten.

Om utställningen

Julia Bondesson, årets Sven Lundh stipendiat

Smålands Konstarkiv, Vandalorum

Visas till den 5 nove..

Om utställningen

Julia Bondesson, årets Sven Lundh stipendiat

Smålands Konstarkiv, Vandalorum

Visas till den 5 november

I "Lodrät syn" (2017), en skulptur av oljemålad lind, blir det tveeggade temat mest bokstavligt. Det är ett liggande porträtt – ett janusansikte – som har placerats på ett podium. Ena sidan visar ett bedrövat anlete med neddragna mungipor och ihåliga, stirrande ögon – inte helt olik Munchs Skriet, fast denna gång med stängd mun – medan den andra delen befinner sig i ett vilande eller sovande läge.

Augusti-verk

Intressantast i hela utställningen är videon "Augusti" från i år. Den består av korta klipp, där människor verkar ha fastnat i inåtvända loopar. En naken kvinna syns uppifrån, hon befinner sig i ett mörkt vatten. Allt är lugnt tills hon rycker till och svänger med kroppen, som om hon grips av panik och försöker ta sig ur sig själv och sin omgivning. Videon innehåller också, bland annat, en kvinna som övar Tai Chi och plötsligt lämnar de invanda rörelserna och börjar rycka upp gräset hon står på, samt en man som utan framgång försöker klättra upp för en förhållandevis odramatisk bergskreva.

Verket är tragikomiskt och har en del gemensamt med "Eviga gester", just i hur det lyckas gestalta dynamiken i ett relativt stillastående tillstånd. Titeln – "Augusti" – upplevs som ödesdiger: en sista kraftansträngning innan kylan och förmultnandet tar vid. Här tycker jag mig också märka influensen från äldre skandinavisk konst, liksom viljan att befria sig från den, därav de plötsliga spasmerna och antiheroiska gesterna.

Jag är djupt imponerad av Julia Bondessons förmåga att dra in mig i en rumslig värld, för att senare, nästan sömlöst, förändra stämningen och ta med mig någon annanstans.