Några dagar senare skrev Agne Hamrin en artikel med rubriken »Salut för 3:dje riket«. Hitler hade kompromissat. Många icke-nazister hade tagits in i regeringen, som von Papen, von Neurath, von Blomberg och Hugenberg. Och så kom Hamrin med den märkliga konklusionen att Hitler hade avsvurit sig nationalsocialismen (4/2). Jönköpings-Posten menade att Hitlerregimen var ett riskabelt experiment, framför allt på utrikespolitikens område (7/2).

Därefter följde det välkända intermezzot, då Torgny Segerstedt i GHT tyckte att det var en förolämpning att tidningar nu måste syssla med mannen Adolf Hitler. Tyska klagomål fördes fram till Sverige, men den tillförordnade utrikesministern Östen Undén framhöll att enligt svensk lag varken kunde eller ville regeringen vidta åtgärder mot svensk press. Jönköpings-Posten kritiserade båda parter och ansåg att allt var »pinsamt och onödigt«. Det var fel av Göring att läxa upp GHT, men, menade Jönköpings-Posten, kritik från en tidning av ett annat lands politik eller andra förhållanden borde vara så beskaffad att den inte skadade de intressen den var avsedd att tjäna (9/2 och 10/2).

I samband med den tyska riksdagshusbranden accepterade Agne Hamrin och Jönköpings-Posten helt nazisternas historieskrivning. Man såg branden som signalen till ett inbördeskrig och trodde att bolsjevikrevolutionen var tänkt att bryta lös över hela Tyskland. Hamrin skrev med adress till kommunisterna att branden var »en med cynisk kallblodighet planlagd förbrytelse av ett parti, vars livsluft är tung av mord och brand och skövlingar« (2/3, också 28/2 och 4/3).

Efter branden följde den nationalsocialistiska valsegern, då Agne Hamrin skrev en artikel under rubriken »Hatets triumf« (6/3). Han beskrev Hitlers tal i Sportpalatset i Berlin och framhöll att ett nationalsocialistiskt valmöte i jätteformat var en upplevelse. Men han nämnde också att i samband med mötet hade några nazister halvt sparkat ihjäl en jude. Denna artikel blev mycket viktig i Agne Hamrins egen historieskrivning. Man kan se den som hans anti-nazistiska alibi. I sina memoarer ägnar han tre kapitel åt händelsen och dess efterspel. Han berättar att han blivit vittne till nazisternas första judemord. Artikeln, som publicerades också i Hallandsposten, hade av en svensk nazist skickats till Göring, som i sin tur kontaktat regeringsrådet Alexander Bogs på utrikesdepartementets pressavdelning. Bogs menade att Hamrin gjort sig skyldig till Greuelpropaganda. Från svenska Berlinbeskickningens sida framhöll man att det kunde vara riskabelt för Hamrin att stanna i landet, och han reste till Rom, vilket hans flickvän, Grete Müllermeister, underrättade familjen i Jönköping om.

Av Jönköpings-Posten framgår att Agne Hamrin skickade artiklar från Italien, under hösten också från Östeuropa, bland annat Balticum. Under ett års tid skrev han däremot ingenting från eller om Tyskland under eget namn eller signatur. »Incidenten« beskrevs dock i beslöjade former (22/8):

I »vårt stora södra grannland« har det hänt att regimens handgångna män sökt förmå en svensk tidningsman att i samma tidning förneka vad han med egna ögon sett och sedan beskrivit. Varom inte hotades han med misshandel och fängelse och måste för att undvika detta lämna landet.

Efter den nazistiska valsegern skrev Jönköpings-Posten att Hitler skulle bli en folkkansler. Vad Tyskland mer än något annat behövde var lugn och ro till uppbyggande arbete. Agne Hamrin, som då fortfarande kunde skriva under eget namn, gjorde jämförelser med augusti 1914 och avsåg väl då den folkliga entusiasmen (7/3). Senare refererades ett tal av Hermann Göring, där denne sade att han inte ville låta polisen bli en skyddstrupp för judiska varuhus. Jönköpings-Posten skriver att de hårda människor som nu har makten i Tyskland har fostrats i världskriget. Man må gilla eller ogilla det regemente som nu föres i landet, men det är visst: männen som för regementet representerar en intressant människotyp (20/3). Tio dagar senare är uppfattningen väsentligt mer alarmistisk. Görings ord mot judarna blottar den nationalsocialistiska statens hela inställning till statens upprätthållande av en rättsordning, som är grundad på respekt för mänskliga rättigheter. Bakom ligger ett decenniums målmedveten agitation mot »das Judenthum«. Görings ord håller på att omsättas i handling, och detta är inte enbart en tysk angelägenhet.

Några dagar före den sistnämnda artikeln analyserade Jönköpings-Posten orsakerna till en demokratis fall. Man hänvisade till den tyska kommunismen, gudlöshetspropaganda och smutsteater. Partiväsendet hade urartat. Jönköpings-Posten menade att den hedniska demokratin var omöjlig. Den ledde till Moskva eller Rom. Kristendomen var vägen till en sund och levande demokrati (28/3).

Annons

Man kan se att Jönköpings-Posten kastas mellan en förstående inställning till nazismen och en mycket kritisk. Den 4 april härskade den förstående inställningen. Tyskland sades vara på väg tillbaka till Potsdam, till ett Tyskland före 1918. Den tyska republiken var aldrig populär, aldrig fantasieggande. Hitler-rörelsen däremot hade skapat idoler.

Sex dagar senare talades om de två korsen och judarna. Antisemitismen i Tyskland sades vara fruktansvärd. Där fanns en barbarisk råhet som sökte sin like. Artikeln underströk att de flesta judar var småhandlare. Judeförföljelserna var under inga förhållanden förenliga med det kristna evangeliets kärleksbudskap.

Vissa kopplingar fanns mellan utvecklingen i Tyskland och Sverige. Jönköpings-Posten informerade om att Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning lysts i bann av Göring och inte skulle få vara med på pressmottagningar. Vidare hade Stellan Arvidsson avskedats från sin post som lektor i Greifswald (1/5).

I en artikel med rubriken »Deutschland, Deutschland über alles« likställdes tyska minoriteter i andra europeiska länder och judar i Tyskland. De tyska minoriteterna måste återfå sina rättigheter liksom den judiska minoriteten i Tyskland (3/5).

Jönköpings-Posten försökte komma fram till vad som var dåligt och vad som var bra i den nazistiska kulturpolitiken. Det fanns enligt tidningen en »anti-semitisk rasidioti«, men det var bra att bekämpa pornografi och nakenkultur (26/5). Jönköpings-Posten visade sig vara förbluffande positiv till »die Deutschen Christen«, den nazifierade delen av den tyska kristenheten, och hoppades enbart att inte tvedräkt skulle komma av denna kyrkliga nyordning (22/6).

I några artiklar konstaterades att det nazistiska Tyskland gick samma väg som det fascistiska Italien. Riktningen var mot enpartistaten. I slutet av juni konstaterades att det socialdemokratiska partiet förbjöds, men Jönköpings-Posten riktade huvudsakligen sin kritik mot socialdemokratin. När det gällde ekonomin sades Hitler gå i Mussolinis spår. Tyskland höll inte på att bli någon socialiststat, men kraftfulla åtgärder hade vidtagits och arbetslösheten sjönk. Ytterligare något senare meddelades att ett konkordat hade ingåtts mellan Vatikanen och Tyskland. Det politiska partiet Centrum hade upphört, men katolikerna skulle ha full bekännelsefrihet (28/6, 14/7 och 25/7).

Den 17 augusti citerades en intervju som författarinnan Rosita Forbes gjort med Adolf Hitler och som återgivits i Göteborgs-Posten. Jönköpings-Posten skriver att man »återger rikskanslerns intressanta uttalanden«, men det »innebär givetvis intet som helst ställningstagande«. Hitler karakteriseras som »samtidens mest omtalade och omstridde politiker«. Jönköpings-Posten talade om en omvänd bojkott. Judarna ville inte köpa tyska varor (29/8).

Jönköpings-Postens dubbla frontställning kunde märkas i en och samma artikel. En ledare den 2 september handlade om nationalsocialism och kristen tro och livsåskådning. Som något positivt nämndes att svensk nationalsocialism gjorde front mot den tilltagande ateistiska propagandan, och till den Hitlerska diktaturens goda sidor måste man räkna upplösningen av gudlöshetsorganisationerna och förbudet mot all gudlöshetspropaganda. Det var också bra att nationalsocialisterna vände sig mot dem som ville »katolicera« vårt land. Dock befarade man att frikyrkorörelsen kunde få det besvärligt. Men till slut sades också att man inte spårade »mycket av Kristi Ande i den nationalsocialistiska judefientliga rörelsen, vare sig sådan den framträtt i Tyskland eller som den nu framträtt i vårt land«.

Den svenska Landsorganisationen ville ha bojkott mot tyska varor. Det förslaget tyckte inte Jönköpings-Posten om. Varför skulle man i sådant fall inte också ha en bojkott riktad mot Sovjet? För övrigt kunde en bojkott göra svenskar till nazister (15/9). Strax därefter undrar tidningen i en osignerad artikel om Tyskland står i begrepp att modifiera sin in- och utrikespolitik (18/9).

Jönköpings-Posten ställde frågan (6/10) om en kristen kunde vara antisemit, och summeringen blev följande:

Vi skola inte sluta ögonen till för den förhärdelse, den villfarelse och andliga bortkommenhet som råda bland Guds egendomsfolk, liksom icke för det onda inflytande som går ut därifrån. Men inför allt detta böra vi gripas av en hjärtlig kärlek och en helig ansvarskänsla parat med en varm åstundan att göra även detta folk delaktigt av evangeliet.

Fortsättning följer...