Jag har alltid associerat de inledande tonerna i Beethovens "Pastoralsymfonin" med våren, med uppvaknandet efter en lång vinter. Men den femsatsiga symfonin, där Beethoven söker sig tillbaka till naturen för ro och harmoni, fungerar naturligtvis i alla årstider.

Höstens symfoniserie på Spira inleds med konserten under ledning av den finska dirigenten Eva Ollikainen.

Kvällens program startar dock med Stravinskiljs sceniska verk "Historien om en soldat" från 1918. Det framförs med hjälp av två skådespelare, Vera Veljovic och Patrik Franke, och dansaren Fanny Kivimäki.

Annons

Deras text är en omarbetad, egen version som följer svitens dramaturgi. Den berättar historien om en ung man som tvingas lämna sin familj för att ge sig av till främmande land. Det blir en kamp för överlevnad, medan föräldrarna väntar oroligt i hemlandet.

Den nya versionen anspelar till vår samtid och ger stycket en viss aktualitet, samtidigt som det leder publiken vidare till nästa avsnitt av musiken. Det är intressant i flera avseenden, men i mina ögon blir dansen framför orkestern mest en distraktion.

Det är ju i första hand musiken som är minnesvärd. Det är ett spännande stycke med ständiga taktartsbyten och en annorlunda instrumentering, där violinen och slagverket får framträdande roller.

Kvällens huvudnummer är utan tvekan Beethovens sjätte symfoni. Ingen kan som han skildra känslorna som naturen väcker: från den andra satsens porlande bäck och de svepande, eleganta stråkarna till det dramatiska åskovädret i den fjärde satsen.

Eva Ollikainen leder med trygg hand en utökad Sinfonietta och det finns en återhållen glädje och lekfullhet i framförandet, en smittande värme som bara måste göra en på gott humör.