När regeringskrisen var ett faktum, var Jönköpings-Posten på kungens sida mot Karl Staaff. Ganska snart stod det klart att den nye statsministern skulle bli Hjalmar Hammarskjöld, och på grund av världskriget blev det inte en övergångsregering. Jönköpings-Posten var under hela ministären Hammarskjölds tid positiv till regeringen och framför allt till statsministern personligen. Det kan noteras att en kort tid, 1905, hade Hjalmar Hammarskjöld varit president i Göta hovrätt. Då hade sonen Dag fötts, vilket särskilt uppmärksammades under Jönköpings jubileumsår 1984, då kung Carl Gustaf invigde Dag Hammarskjölds plats vid Länsmuseet.

Försvarsdebatten intensifierades snarast ytterligare efter regeringen Staaffs demission. Den 21 februari infördes i Jönköpings-Posten ett upprop »mot försök att tillintetgöra det nationella kungadömet«. Över detta ämne talade riksdagsman Karl Hildebrand i läroverkets aula. Bland dem som undertecknat uppropet fanns Josef Hamrin, K. A. Rundbäck, fabrikör Lindell, bokhandlare Emil Bergman, borgmästare Wilhelm Palmgren och överste Tham.

En vecka senare hade de frisinnade ett motsvarande möte på läroverket. Där hälsningstalade Felix Hamrin, och det stora talet hölls av det tidigare statsrådet Bror Petrén.

Man undrar då om inte också det tredje stora partiet, socialdemokraterna, höll möte i läroverket. Jo, även de anhöll om att få hålla till där, och Hjalmar Branting eller Erik Palmstierna skulle då tala över ämnet »Sveriges försvar«. Men läroverkets rektor, Gustaf Lené, sade nej. Han skrev den 11 mars att »med hänsyn till vissa tendenser som på senaste tiden kommit till synes inom det socialdemokratiska partiet [anser jag mig icke] äga någon garanti för att ett möte, anordnat av ifrågavarande organisation, skulle förlöpa med den sans och värdighet, som synes mig ovillkorligen böra krävas av högtidssalen i ett statens läroverk«. Därför fann Lené det inte skäligt att tillmötesgå den gjorda framställningen. Jönköpings Läns Tidning angrep rektorn för detta ställningstagande, men intressantare är att Jönköpingsrektorns nej blev föremål för en interpellationsdebatt i Sveriges riksdag. Under sommaren 1914 interpellerade den socialdemokratiske riksdagsmannen från länet Thure Widlund ecklesiastikminister K. G. Westman om det var rimligt att lokaler som hörde till ecklesiastikstaten endast uppläts till medborgare som kom från de borgerliga partierna. Efter lång väntan svarade ecklesiastikministern att om byggnad uppläts till politiska föredrag borde även socialdemokrater kunna vara där. Rektor Lené blev föremål för kraftiga angrepp av hela det socialdemokratiska toppgarnityret med Värner Rydén, Fredrik Thorsson, Hjalmar Branting, Carl Lindhagen och Erik Palmstierna (1914B AK 27:20 och 66:1).

Inför de extra andrakammarval som hölls i april hade Jönköpings läns valmansförening som första programpunkt att kungen skulle stödjas och att soldaterna skulle ha utbildning även under vintern. Dessutom önskade man att de värnpliktigas dagavgift skulle höjas och att nykterhetsfrågan snarast skulle avgöras (16/3).

Mycken udd fanns i valrörelsen mot de frisinnade. Från högerhåll kallades frisinnade och de som stod utanför partier men som satte försvaret främst till ett särskilt möte där lasarettsläkaren Axel Eurén talade. Jönköpings-Posten menade att landet behövde en annan liberalism än den Staaff företrädde, »en liberalism vars rötter inte murknat i verdandismens torra sandmarker utan hvilka gå med sina trådar ned i den goda svenska jorden« (17/3 och 20/3).

Den alarmistiska tonen i valrörelsen framgår av Jönköpings läns valmansförenings valaffisch. Man ser män i en lantlig bygd på väg mot kyrkan. Texten lyder: »Man ur huse. Upp till val. Valet den 5 april kan gälla vårt lands vara eller icke vara. Ingen får uteblifva. Din röst kan afgöra valet. Rösta med valmansföreningen.«

Den 4 april publicerades i Jönköpings-Posten ett upprop om att man skulle bilda en landstormsförening. En av dem som hade undertecknat uppropet var Josef Hamrin.

Annons

Den politiska temperaturen framgår också av att valdeltagandet var mycket högt: 69,9 procent av de röstberättigade. Först 1936 nådde Sverige än högre valdeltagande. Valresultatet blev ett stort nederlag för de frisinnade och en klar framgång för högern men också för socialdemokraterna. Felix Hamrin blev trots de frisinnades tillbakagång omvald. En ny riksdagsman för Jönköpings läns valmansförening var Oscar Johansson, en arbetare från Huskvarna, som nu började en 25-årig riksdagskarriär.

Ett par notiser kan lyftas fram från Jönköpings-Posten första halvåret 1914 vid sidan om försvars- och partifrågor. Den 2 februari skrev signaturen Observer att det talades om en sedlig förvildning: »En förvildning, till vilken man har att söka orsakerna i en förskämd s.k. skönlitteratur, i usel, moraliskt rutten teaterkonst och i en ryslig, alltför välkänd osedlighetspropaganda.«

Tre dagar senare skrev Jönköpings-Posten att tidningen trycktes i 12000 exemplar mot 11 000 föregående år. Dessutom trycktes Huskvarna-Posten hos Jönköpings-Posten. Den oro som märktes när Jönköpings Läns Tidning etablerades var nu borta, och Jönköpings-Posten skrev: »Vi tacka Gud och alla människor som bidragit till detta resultat samt önska blott, att vi må kunna bereda dem den största möjliga valuta af deras insatser i detta afseende.«

 

Världskriget

Första världskriget kom smygande sommaren 1914. Så var det i Jönkö-  ping liksom i världen i övrigt. Den 29 juni skrev Jönköpings-Posten att  det österrikisk-ungerska tronföljarparet hade skjutits på öppen gata. Det räckte med två spalter för denna nyhet. Den 27 juli ansågs läget mycket hotfullt. Nu använde Jönköpings-Posten tre spalter och rubrikerna löd: »Inför det stora kriget. Krigstillstånd mellan Serbien och Österrike. Världsfreden afgöres sannolikt i Petersburg.« Följande dag meddelades att krigsförklaringen hade utfärdats. Att de stora staternas ställningstaganden var osäkra framgår av rubrikerna 30/7, 31/7, 1/8 och 3/8: »Kriget har börjat« över fyra spalter, »Det hotande världskriget«, »Allmän mobilisering i Ryssland och Tyskland« över fyra spalter och »Världs-kriget har börjat« på en helsida. Även följande dag gavs kriget en helsida, och den 5 augusti meddelades att England förklarat Tyskland krig. Samma dag på kvällen klämtade kyrkklockorna i Jönköping för mobi-lisering av flottans värnpliktiga. Soldaterna som reste till Karlskrona följdes av en väldig människomassa, och när tåget satte sig i rörelse, ropades »Leve Sverige!«, vilket livligt besvarades.

I lokalkollegan Jönköpings Läns Tidning, där pastor Johan Nilsson var re-daktör, kunde den kristliga tolkningen av världshändelserna vara framträdande. Den 3 augusti skrevs på ledande plats:

 

Över alla antaganden och rykten står en ledande makt som även utstakat vår väg och tillskiftat oss våra öden. Bäst göra vi att lugnt lita på Honom, som inte släpper världshändelsernas trådar ens för ett ögonblick. I den mån tron på denna makt förefinnes, kunna vi i våra skilda tjäll, såsom man fordom gjort, åkalla den som kan hjälpa.

 

Samma dag skrev tidningen under rubriken »Naket våld«:

 

Fanatismen, vanvettets tvillingbroder, har röjt vägen för sin anförvant. Det har varit ett internationellt arbete. I alla länder med Ryssland, Tyskland och Frankrike i spetsen har draksådden skett. Kriget har icke framställts sådant det är, ovärdigt för vår tid, utan såsom det naturliga, ja rent av eftersträvansvärda.

 

Inte minst i början var Jönköpings-Postens sympatier på Tysklands sida. Tidningen visade förståelse för att Tyskland kränkt Belgiens neutralitet (8/8). Den 27 augusti förklarades att tyskarna beräknades vara i Paris om en vecka, och att intet kunde hindra deras framfart. Den 2 och 3 september handlade rubrikerna om att vägen mot Paris var öppen respektive att tyskarna endast var fem mil från Paris, men den 14 september började det stå klart att kriget inte skulle bli en snabb historia. »Tyska trupperna i väst vika«, var budskapet. Språkbruket avslöjade var sympatierna låg. Den 23 september meddelades att tre engelska kryssare hade skjutits i sank. »En bragd av tyska undervattensbåtar«, var kommentaren.

Den svenska regeringen avgav den 3 augusti en deklaration om fullständig neutralitet i världskampen. Ungefär samtidigt sände Hjalmar Branting ett telegram från Kisa, där han menade att i det rådande läget skulle borgfred mellan de politiska partierna råda. För detta fick den socialdemokratiske ledaren be-röm av Jönköpings-Posten, och han karakteriserades som fosterlandsälskande (12/8). Karl Staaff fick dock inget beröm. Han angreps därför att han sagt att högern inte fullt ut slöt upp om neutraliteten (5/9).

Tolkningen av kriget var svår, inte minst för en kristlig tidning. På julaftonen 1914 skrev Paul Waldenström i tidningen att så länge som synd rådde kunde man inte vänta sig annat än strid. På årets sista dag skrev Jönköpings-Posten att detta år var det märkligaste för att inte säga det förskräckligaste som gått över en stor del av människovärlden sedan ett årtusende tillbaka. Från detta stora perspektiv gick tidningen tillbaka till den inhemska situationen och menade att bondetåget och händelserna därefter varit lyckliga för landet. Regeringen Hammarskjöld prisades för att den vidtagit kloka åtgärder.

Fortsättning följer...