Det har han naturligtvis alldeles rätt i. Men syftet med vår jämförelse är att skapa en diskussion om kommunernas olika förutsättningar och ambitioner. Hans och många andras reaktioner visar glädjande nog att Lärarnas Riksförbund lyckats åstadkomma just det.

Lorentzon skriver vidare att det inte finns någon undersökning som visar att höga lärarlöner är ett bra mått på skolkvalitet. Det kan bero på att vi i Sverige knappast har några höga lärarlöner. I andra jämförbara länder är lärarlönerna efter några år i yrket på betydligt högre nivåer vilket gör det lättare att locka ungdomar till läraryrket. Så även om Lorentzon har rätt i att det saknas svenska studier så har det gjorts internationella studier som pekar på sambandet mellan lärarlöner och skolresultaten.

Vi står nu inför en brist på 80 000 lärare vilket till avgörande del beror på att kommunerna som arbetsgivare inte klarat att erbjuda lärare attraktiva löner och villkor. Eller är inte lärarbristen Vaggeryds problem? Kommunerna kan inte längre undfly sitt ansvar för att denna situation uppkommit. En situation som med all kraft måste vändas.

Lorentzon hävdar att Vaggeryd får ”underbetyg” eftersom man tillhör de kommuner som hamnar allra lägst i vår kommunjämförelse. Det är alldeles fel att uppfatta detta som en betygssättning. Vi har använt den offentliga statistik som finns tillgänglig och tydligen har Vaggeryd gjort några fel som påverkat den. Det är därför utmärkt att kommunen nu rannsakar vad man rapporterar som undervisningskostnader och vad som är något annat. Lorentzon skriver vidare att med ett permanentat förstelärartillägg och lärarlönelyft så hade man också klarat sig bättre, en senkommen men välkommen insikt. Det var nämligen inte grundtanken med reformerna att detta skulle vara något tillfälligt. Det är denna kritik som LR återkommande framfört mot kommunerna.

Annons

Lorentzon gör sig till tolk för ett mycket långtgående synsätt som innebär att det inte spelar någon roll vilka förutsättningar eleverna har. Han gör en hisnande jämförelse med ishockey och den blir inte mer adekvat av att konstatera att det också finns sporter där man tar hänsyn till förutsättningarna - som det utvecklade systemet med handicap inom golf. Men i vår undersökning handlar det definitivt inte om någon tävlan. Hela utgångspunkten är istället att visa att de förutsättningar en kommun har är av stor vikt, liksom ambitionerna.

Vaggeryds skolchef är väldigt upprörd över att vi tar hänsyn till föräldrarnas utbildningsnivå, andel nyinvandrade elever och ett socioekonomiskt index vad gäller elevresultaten. Utan dessa hänsyn hade ett antal välmående förortskommuner legat i den absoluta toppen. Men presterar eleverna i dessa kommuner endast i kraft av skolans insatser? Knappast. Dessa kommuner har väldigt goda förutsättningar med elever som generellt har gynnsamma hemförhållanden.

Visst hade vi kunnat göra den betydligt enklare uppställningen som visar elevresultat helt utan hänsyn till bakgrundsfaktorer. Om Lorentzon tycker att det är mer givande och ”rättvist” så finns alla möjligheter.

Självklart medger vi att vi är ett partsintresse. Det döljer vi inte alls. Vi företräder lärarna och skäms inte för det. Tvärtom uppskattar vi modellen med starka parter på arbetsmarknaden. Men med den emfas som Lorentzon försvarar den egna kommunen så är det uppenbart att det från hans sida också handlar om ett partsintresse och inget ont i det.

Det för oss riktigt viktiga är att släppa taget om exakta rangordningar och istället ta diskussionen om de brister som finns med det nuvarande systemet. De tillkortakommanden som Lorentzon medger och de ökande skillnaderna i den undervisning som eleverna faktiskt får är ett tydligt uttryck för att kommunerna måste ges bättre förutsättningar som huvudman för skolan. För vårt fokus ligger på eleverna och på deras möjligheter att få en likvärdig skola. En likvärdig skola ger också lärarna de bästa förutsättningarna.

Raymond Pettersson

Kommunombud för Lärarnas Riksförbund i Vaggeryds kommun