”Bibliotek”, ”Jakt”, ”Kommunikationer” och ”Vägnät”: Att göra överskrifter är en sak, att sätta rubriker som lockar till läsning är en helt annan.

Det blir istället bilderna som leder in oss i ”Bondstorps socken - en resa i tiden”. De är en blandning av nytagna färgfoton på byggnader och människor, och svartvita dito. En reflektion är att gångna tiders bilder sällan visade bara människor. På de äldre är de avbildade framför sitt hus, sin häst eller - på de från 40- och 50- talet - framför sin bil.

Relaterat: Bondstorp snart inte bara en plats på kartan
Ett vykort, ”Motiv från Bondstorp”, ur Tomas Johanssons samling. Vägen var dålig, men det fanns kanske inte så stor anledning att förflytta sig eftersom mycket fanns att köpa i butiken.

En bild visar att kyrkan inte alltid har haft röd fjällpanel. Och andra bilder visar att människor inte alltid har haft det gott ställt.

Vi börjar kika på texterna, som visar sig hålla mycket bättre kvalitet än rubrikerna. De är både roliga och dråpliga och berättar om våldtäkter, fylleri, fattigvård och tvister om sådant vi idag skulle betrakta som struntsaker.

Kartorna, som visar socknen och hur Bondstorp såg ut 1823, är ett klart plus. Textmässigt går författarna sedan in mer i detalj på gårdarnas historik - så långt den är känd - och på människorna som har befolkat dem. För den som har sina rötter i trakten måste detta vara en guldgruva. De som är inflyttade kanske tycker att det är mer värde i texterna om busstrafiken, skolan eller något annat som har berört en större allmänhet.

Relaterat: I helgen får Bondstorp sin egen hemvändardag
En av personerna i boken är en kanske tonårig Mimmie Andersson från gården Borisköp (1908-1995). Hon skulle bli en driftig bonde, söndagsskolelärare och mycket annat.

Men då missar man ju bland annat berättelserna om tattarkärringen vid masugnen eller Fredrik i Braskabo som fiskade utan mask - av hänsyn till masken…

Annons

Den här boken, som troligen kommer att benämnas Bondstorpsboken, är den andra i ordningen sedan ortens hembygdsförening bildades 1946. Den första var en sockenkrönika utgiven 1952. Kanske är det här också den sista i form av en bok. Vem vet hur dagens historia kommer att berättas om ytterligare 65 år.