Nu visar det sig att en aktuell utställning på Vandalorum är en påhittad historia, vilket avslöjades i P1 Kultur på torsdagen. Det är i konstvärlden förstås helt okontroversiellt att skapa något som inte är en exakt avbild av en sann verklighet, men för media blir det betydligt mer komplicerat – i synnerhet när vi inte vet om det.

Vi lät oss luras, det är lika bra att säga direkt. Vi, precis som andra medier, köpte bilden av den hittills okända kvinnan från Prag som designat allsköns makalösa föremål för flera hundra år sedan, som ges i utställningen The Face of God. Varför skulle vi inte ha gjort det?

Lite källkritik, kanske? säger någon. Är inte det något ni är bra på? Jo, det är vi förstås, men här fanns det källor med mycket hög trovärdighet. Tunga aktörer som Vandalorum och Göteborgs universitet, till exempel. Vem ska vi lita på om vi inte kan lita på våra institutioner? Frågor ställdes från vår sida apropå det något fantastiska i utställningen, trovärdiga källor gav bra svar. En googling gav inga svar alls, vilket bara bekräftade bilden av kvinnan som okänd, exakt den bild som utställarna hävdade.

Självklart ska man vara kritisk mot alla källor, men någonstans kommer man till vägs ände, och en specialist är ofta en sådan. Till exempel litar vi i de flesta fall på polisen när det handlar om olyckor, men om polisen hade uttalat sig om en hittills okänd konstnär hade vi kollat vidare med andra källor, liksom om företrädare för ett konstmuseum hade hävdat att de visste omfattningen av skadorna efter en bilolycka. Det handlar om tillit även här. Att ifrågasätta källor handlar inte nödvändigtvis om att inte lita på någon alls i hela världen.

Annons

Förstå mig rätt – jag anklagar inte dem som ligger bakom utställningen, och inte Vandalorum. De har lyckats väldigt bra med det som kan sägas ligga i deras uppdrag – att ställa viktiga frågor, att utmana besökarens föreställningar och att testa gränser.

Jag blir personligen mer än gärna utmanad i tanken, och det svindlar lite att tänka på en utställning som en roman. Jag ser storheten i det och kan känna längtan efter att träda in i den fiktion som så tydligt sätter fingret på vår tid genom att ställa frågor. Vad är sant? Är det viktigt att det är sant? Vad kan vi kräva sanning av och vad kan vi köpa som en lögn? Det funkar på konsten, men som tidning måste vi alltid sträva efter att söka sanningen och rapportera bara det vi tror på och vet.

Och här närmar vi oss kärnan i problemet, som är mångbottnat, och som försätter oss i ett moment 22. Om vi inte vet om att det vi skriver i själva verket är fejk blir vi lurade och lurar alla våra läsare, vi skriver om något som i själva verket är något annat än det vi tror att vi skriver om – och du som läsare tror något annat om det du läser än vad det i själva verket är. Om vi genomskådar fiktionen och avslöjar den nakna kejsaren kan vi inte längre vara en del av det, vi bryter fiktionen och utställningen blir något annat.

Jag förde ett samtal med en av dem som genom åren stöttat Vandalorum med stora summor pengar och som har ett mycket stor intresse för konst, Christina Hamrin, om utställningen The Face of God. Hon lyfter ytterligare en intressant aspekt av avslöjandet – att det berövar framtida utställningsbesökare en konstupplevelse utöver det vanliga. Konst är inte bara att spika upp tavlor på en vägg, menar hon, och beklagar att Vandalorums satsning har avslöjats. Och där bidrar ju vi inom media, och kan inte annat - vi blev lurade och måste erkänna, och sticka hål på bubblan.

Så fort vi vet att det vi skrivit inte är sant, måste vi skriva det vi vet. Vi manipulerades till att bli en del av utställningens fiktion, och så fort det stod klart att vi hade spelat en roll i konstverket måste vi låta ridån gå ned. Medan vi jobbar med att dra upp byxorna igen och laga revorna i vår trovärdighet kan Vandalorum glädja sig åt att ha planterat en installation i våra medvetanden – och åt nyväckt intresse kring en utställning som har pågått en månad och förmodligen redan hade fått större delen sin mediala uppmärksamhetskaka om inte bluffen hade kommit ut.

Rutan fortsätter utmana oss, och för oss alla, oavsett vilka vi är, blir det hela en nyttig lektion i tillit.