I sällskap av en god vän på elgitarr framförs lågmälda och monotona låtar som för tankarna till Christian Kjellvander och The National i singer/songwriter version.

Loney dear + Albert af Ekenstam

Plats: Huskvarna Folkets Park, Teaterladan

Arrangör: 1934 (Soft Sundays)

Loney dear + Albert af Ekenstam

Plats: Huskvarna Folkets Park, Teaterladan

Arrangör: 1934 (Soft Sundays)

Lågmält är ordet för konserten. De spelar emellanåt så tyst att man kan höra sorlet från den trevliga baren alldeles utanför. Det är vackert, melankoliskt och mörkt, javisst, men avsaknad av spänning gör att det blir ointressant efter ett tag. Svängarna kunde tas ut mer för att lyfta fram låtarna och Alberts fina sång.

Så dags för hemmasonen Emil Svanängen, alias Loney Dear.

För kvällen är Loney Dear en duo och detta blir en konsert att minnas oavsett om man gillar det eller ej.

Låtarna byggs från grunden i stunden. Det läggs på ljud efter ljud som koskälla, syntmattor, körer och rytminstrument. Den spontana känslan är total och härligt befriande. Emellanåt är det fullkomligt magiskt. Vi bjuds på många höjdpunkter, såsom Hulls och Saturday Waits.

Ofta mot slutet av låtarna när dynamiken är uppbyggd och Emil kan hänge sig åt sången blir det som starkast. Transporten dit kan dock bli en aning utdragen och ibland får sången stå tillbaka till förmån för det instrumentala.

Stämningen är väldigt lättsam. Det skämtas om Jönköping och Huskvarna. Musiken är dock allt annat än lättsam. I vissa stunder sitter man som förbryllad över två musikaliska professorer som skapar ett meditativt ljudkaos.

Ironiskt nog är det när alla dynamiska ljudbilder är borta och Emil själv halvt improviserar en ny låt som det blir allra bäst.

Att se Loney Dear är en upplevelse. Emils musikaliska genialitet lyser klart och den fullsatta Teaterladan är stum av beundran.

Det tar tid för duon att bygga upp en ljudbild som vanligtvis skulle kräva 7-8 man. Att bevittna detta är fascinerande och imponerande.

Konserten avslutas med välförtjänta stående ovationer.