Debatt

Skolor, sjukhus, dagligvaruhandel, avfallshantering – allt är beroende av fungerande infrastruktur. Men samtidigt har kvaliteten på de svenska vägarna försämrats under de senaste decennierna. Enligt bland annat The Global Competitiveness Index (GCI), där det beskrivs hur näringslivet upplever kvaliteten på infrastrukturen i olika länder, har Sverige dalat över tid, även om en viss förbättring kan ses de senaste åren. Som ett litet och exportberoende land borde detta oroa. Ska vi klara jobben och välfärden i framtiden måste konkurrenskraften stärkas.

Historiskt sett går ekonomisk tillväxt och utvecklingen av effektivare och billigare transporter hand i hand. När transporterna blir bättre kan resurserna användas på ett effektivare sätt och ekonomin växer. Det leder i sin tur till att fler människor får en bättre levnadsstandard. Det finns i dagsläget ingenting som tyder på att behovet av transporter och resor kommer att minska i framtiden. Tvärtom visar prognoser på att ett ständigt växande behov.

Samtidigt visar undersökningar att infrastrukturfrågor är lågt rankade hos svenskarna när vi tillfrågas om vilka samhällsproblem som är viktiga att lösa. Därför bör frågorna sättas längre upp på dagordningen. Dessutom måste debatten om vad som ska göras vila på sakliga grund och korrekta fakta. Den allmänna kunskapsnivån om infrastrukturen måste helt enkelt bli bättre. Mot bakgrund av detta har MRF och Transportföretagen lanserat Vägfakta (vagfakta.se) där fakta om infrastrukturen samlas på ett lättillgängligt sätt.

Annons

Ibland kan det låta i debatten som att Sverige bara ska satsa på järnvägen för att möta framtidens transportbehov. Men med tanke på vägtrafikens dominans inom transportsektorn måste mer uppmärksamhet riktas mot vägarna.

Detta är en insikt som inte tycks ha nått ansvariga myndigheter och beslutsfattare. För att ta ett exempel: 87 procent av alla personresor går på väg, men endast 35 procent av statliga investeringar och underhåll går till väginfrastrukturen. Det råder alltså en snedfördelning mellan hur svenskarna faktiskt reser och hur staten fördelar våra gemensamma resurser. Skevheten tenderar också att växa över tid.

Ofta används miljön som förevändning att försöka minska transporterna och att minska infrastrukturinvesteringarna. Exempelvis skriver Trafikverket i en PM att det krävs en minskning av personbilstrafiken på 10-20 procent till 2030 jämfört med 2010 samtidigt som lastbilstrafiken inte ökar. Detta trots att vi vet att utsläppen från transporterna minskar. Mellan åren 1990 och 2017 sjönk utsläppen från personbilar av kväveoxider med hela 72 procent och koldioxid med 18 procent. Detta skedde trots att antalet fordon ökade i absoluta tal.

Det går alltså att förena tillväxt med bättre miljöanpassning. Oavsett vad fordonen kommer att drivas på eller vem som styr dem, så kommer i vägar att behövas i framtiden. Det är en säker investering för kommande generationer.

Charlie Magnusson

Informationschef Motorbranschens Riksförbund, MRF

Ulf Perbo

Näringspolitisk chef Transportföretagen