Stressade barn, utbränd personal och en pedagogik som får stryka på foten - anställda i förskolan vittnar om att läget aldrig har varit så ansträngt som nu.

Förskoleupproret, ett upprop som nu är uppe i 25 000 namnunderskrifter från personal inom förskolan, har efter starten i Örebro spridit sig till hela landet. Uppropet publicerades för en månad sedan, och i samband med det berättade 1 500 anställda om sin och barnens arbetsmiljö under hashtaggen #pressatläge.

Relaterat: Förskoleupproret har nått Jönköping: "Vi hinner inte se barnen längre"

Nu har protestvågen även nått Jönköping, och larmet bör tas på allvar. Men det innebär inte att det råder kaos på varenda avdelning. Inte heller innebär det att situationen enbart kan förbättras med hjälp av betydande tillskott av skattemedel.

För det är lätt att hamna där, särskilt när situationen följer det klassiska mönstret: När kommunal verksamhet har brister höjs röster att skjuta till pengar så att den kan fortsätta, fast i utökad form.

Storleken på barngrupperna i Jönköpings kommun har länge legat under rikssnittet och inom de nationella riktlinjerna. Men antalet barn har samtidigt ökat, enligt färska siffror som visar att antalet förra året låg strax över 12 barn per grupp för de yngre barnen och 18 barn per grupp för de äldre. Den ökande trenden bör inte fortsätta. Samtidigt får vi inte tro att mindre grupper löser allt. Förskoleupproret kräver framför allt lagstiftning om ett maxantal i förskolan, men även fler utbildade pedagoger.

Annons

Personal bör givetvis ha rimliga arbetsförhållanden. Men innan politikerna bemöter förväntningarna på mer resurser bör de titta på grundförutsättningarna, nämligen lokalerna. Förskolan som beskrevs i lördagens tidning är ett så kallat storarbetslag med många barn i samma gemensamma lokaler, en modell som var vanlig runt millennieskiftet. Peter Lindström, verksamhetschef för förskolan, berättar för ledarsidan att ungefär tio av totalt ett hundratal förskolor är storarbetslag. Han upplever inte att den bild som ges är representativ, inte ens för storarbetslagen.

Relaterat: Ledare: Lek inte med lagen

Fortsättningsvis kommer nybyggda förskolor i kommunen – i år rör det sig om ett tiotal – att innehålla mindre avdelningar med ett rum för gemensamma samlingar och ett antal avgränsade, mindre utrymmen där några barn i taget kan vistas.

Det är en utmärkt utveckling.

Den 26 maj samlas förskoleanställda för gemensamma manifestationer på flera håll i landet. De kommer att vara beslutsamma, och de kommer att presentera en kravlista. Då blir det frestande för valspurtande makthavare att gå ut och lova si och så många miljoner för att minska barngrupperna. Ett ogenomtänkt löfte vore olyckligt av flera skäl. Förutom att hantera skattemedel ovarsamt riskerar det att bromsa smartare lösningar, som att se över hur befintliga lokaler är utformade.

Parallellt med satsningarna på nya förskolor bör avdelningar med problem ses över. Kanske kan effektivare scheman underlätta att dela upp stora grupper i mindre. Eller varför inte se om en stor avdelning på ett kostnadseffektivt sätt kan delas av för att ge barnen en chans att pyssla, pussla och pärla utan störande stök och stoj?

Så lekande lätta kan lösningar vara.