För Jönköpings-Posten och dess läsare var det en svår förlust att krönikören Valfrid Södergren avled. Han hade alltsedan 1916 skrivit om utrikes och inrikes politik och inte minst om ekonomiska frågor. I Jönköpings-Posten kallades han för en av den svenska pressens noblaste personligheter (21/1).

Krig hotade sålunda inte, men för Jönköpings-Posten var det stora problemet sedernas förvildning och moralens uppluckring. En ledare ställde frågan »Väckelse eller ’jazz’?« där budskapet var att dans och uteliv leder till nattsvart förtvivlan (19/2). Med anledning av ett mord på Kungsholmen skrev tidningen om »fint folk på dagarna – svin på nätterna«. Morden sades vara offer på nöjes-kulturens altare (23/3). Jönköpings-Posten angrep också SLU, Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund, det vill säga bondeförbundets ungdomsorganisation, för all den dans som förekom i dess regi (18/5). Senare följde en ledande artikel om sedlig förvildning. Där talades om 800 självmord i landet och 20000 barn som föddes utom äktenskapet varje år. Vidare blottade mordaffärerna avgrunder av last och brott (21/7). Tre dagar senare publicerade signaturen A. E. L. (August E. Lernberg) en artikel om kulturens ragnarök och om hur vägen jämnades för Antikrist. I slutet av året skrev tidningen om behovet av en djupgående andlig väckelse och om det moderna nöjeslivet, där dansen och biografen sades fängsla vår tids ungdom. Det var företeelser som även fördömdes av biskop Einar Billing (23/10 och 30/10).

En annons i Jönköpings-Posten gav en mer individualiserad bild av hur det var att vara ogift blivande mor (2/1):

S.k. obemärkt inackordering erhålles på längre eller kortare tid å Skänninge Privata Förlossningshem, Skänninge. Förfrågningar besvaras med diskretion i kuvert utan firmatryck.

Jönköpings-Posten vände sig också mot vad man kallade »smutslitteraturen«. Pressbyrån och Tidningshandlareföreningen hade vägrat att befatta sig med Floretten, Nya Erotiken, Nya Fäderneslandet och Styx Smilbandet, så dessa tidningar hade nu försvunnit, men Jönköpings-Posten skrev att Våra nöjen inte var bättre. Där var vinjettbilden ofta en naken kvinna (31/7).

Även trosfrågor kom Jönköpings-Posten in på. I en artikel om kristendomen och utvecklingsläran hävdade tidningen att de kristna alltid måste stå i motsats till utvecklingsläran (31/3).

Något men inte mycket stod i Jönköpings-Posten om idrott. Sydsvenska vinterspelen i Nässjö med landshövding Malmroth som ordförande fick ganska mycket uppmärksamhet (13/2). När Paavo Nurmi och Edvin Wide kämpade om segern på Stockholms stadion kom det på bild på tidningens första sida (14/7). Starkt fördömande var Agne Hamrin då han skrev om boxning. Den idoliserade svenske proffsboxaren Harry Persson slog ut Phil Scott i elfte ronden. HP kallades då barbariets idol och boxningen benämndes barbariets renässans (18/6).

Regeringen Ekman blev den mest långvariga svenska ministären sedan den liberal-socialdemokratiska regeringen under Nils Edén 1917–1920. Den satt vid makten under hela 1927 och under 1928 över andrakammarvalet. Två viktiga propositioner lades och gick igenom under år 1927, en omfattande skolreform och en invandrarlag.

Skolpropositionen godkändes med bondeförbundets och socialdemokraternas hjälp, medan högern, läroverkslärarna och universiteten var ivriga opponenter. Reformen innebar att folkskolan blev en bottenskola för alla samhällsklasser. Till den knöts fem- och fyråriga realskolor. Flickor skulle ha tillträde till läroverk på samma villkor som pojkar.

Annons

Jönköpings-Posten eller snarare signaturen R.N., lektor Richard Nordin, var mycket negativ till den föreslagna skolreformen. Den sades alltför mycket vara präglad av Värner Rydén och folkskollärarsynpunkter. Professor Reuterskiöld, bondeförbundets kompromisspolitiker i skolfrågan, angreps också hårt. Vid riksdagens slut användes mycket starka ord. Den politiska utvecklingen i Sverige sades gå mot en katastrof. Besluten fattades i parti- och utskottssammanträden. Ansvaret för skolbeslutet lades på Rydén och Reuterskiöld (9/5, 20/5 och 30/5, också 6/12).

Däremot var Jönköpings-Posten positiv till den föreslagna invandrarlagen. Propositionen, som hade utarbetats av justitieminister Thyrén med hjälp av högerideologen Otto Järte, var präglad av stor restriktivitet. Man ville i så stor utsträckning som möjligt bevara den svenska arbetsmarknaden för svenskar, och dessutom borde den nordiska rasen inte blandas upp. Oppositionen mot lagen kom från socialdemokratiskt håll med Arthur Engberg i spetsen. Denne hade några år tidigare skrivit artiklar i Arbetet med klart rasistiskt och antisemitiskt innehåll. I Jönköpings-Posten förekom en artikel fylld av samma ras- och blodsmystik som präglade bland andra Herman Lundborg, chef för det rasbiologiska institut som sedan decenniets början fanns i Uppsala. I Jönköpings-Posten-artikeln hävdas att Sverige är urhemmet för alla indoeuropeiska folk:

Svenskhetens bevarande ligger först och främst uti bevarandet av det nordiska rasblodet, som bär de befruktande traditionerna av nordisk viljeyttring, nordisk kraft och framåtanda samt rätts- och skönhetsuppfattning. […] Medan genomsnittstypen av ren ras bildar den bättre medborgarklassen, nöjer sig genomsnittsbastarden i regel att öka arbetslösheten, belasta våra fängelser, dårhus, asyler, understödskassor och skattsedlar. (18/3 och 29/3.)

Signaturen R.N. hävdade att fackföreningstyranniet var det tyngsta oket i Sverige under den innevarande tiden. Dessutom tillkom, menade Jönköpings-Posten, att bolsjevismen med sina cellbildningar genomsyrade arbetarvärlden. Man får hålla i minnet att vid denna tid hade många självständiga kommunister, som Zäta Höglund och Fredrik Ström, lämnat kommunistpartiet och återvänt till socialdemokraterna. Det var de Moskvalydiga kommunisterna under Karl Kilboms ledning som fanns kvar i SKP, Sveriges kommunistiska parti.

I slutet av året fanns en artikel i Jönköpings-Posten om socialdemokraterna och »Moskvas livegna« i Sverige. Det hävdades att oviljan i Sverige nu var allmän mot den ryska agitationen i landet (2/5, 8/7 och 20/12).

1926 och 1927 började också avläggare till den italienska fascismen att synas i Sverige. I rörelsens tidning Spöknippet märks en blandning av gammaldags rysskräck, bolsjevikrädsla och antisemitism. Jönköpings-Posten kommenterade fascisterna i augusti 1927 och framhöll att deras språk var synnerligen vulgärt (2/8).

Ett par intressanta artiklar av J. E. Lundahl var införda. Han skrev om den kristna kyrkans ansvar inför judafolket, och han slog fast att »Sions äldstes protokoll« var ett falsarium. Samtidigt talade han om vikten av evangeliskt arbete bland judarna (3/12 och 5/12). När han skrev om Afrika var Lundahl en förbluffande kraftfull antiimperialist. Han såg en ny tid för Afrika. Intet folk och ingen världsdel hade så lidit av den vita rasens synd som Afrika och afrikanerna. Han talade väl om den kristna missionen i Afrika (6/4).

En världshändelse uppmärksammades av Jönköpings-Posten med en helsida. Det var svenskättlingen Charles Lindbergh som lyckades flyga ensam över Atlanten (23/5).

Från och med 1927 var Josef Hamrin ledamot av drätselkammaren, stadens styrelse, och hans kommunala arbetsbörda ökade därmed kraftigt. Jönköpings-Posten gick till hårt angrepp mot den nytillträdde hovrättspresidenten Erik Berglöf. Drätselkammaren och stadsfullmäktige hade beslutat om igenläggning av den kanal som förband Munksjön med Rocksjön, »den gamla kloaken«. Då begärde den nye presidenten att staden skulle ändra sitt beslut. Han hänvisade till traditionen och stadsbilden, medan staden med drätselkammar-ordföranden Carl Gustafsson i spetsen argumenterade för bättre sundhetsförhållanden. Berglöf trodde sig veta bättre än 30000 Jönköpingsbor, skrev Jönköpings-Posten och passade på att ge en släng till stockholmare. Berglöf sades höra till »de fina stockholmarna« (7/4). Striden mellan staden och presidenten blev hård och infekterad, och staden anmälde presidenten för Justitieombudsmannen. Kammaradvokatfiskalen begärde att allt arbete skulle upphöra och att kanalen skulle återställas. Till slut kom beslut från överexekutorn, borgmästare Dahlbäck, som avslog yrkandet om arbetsförbud och handräckning. Strax efteråt fattade hovrätten ett likartat beslut. Följande år lades kanalen igen i stillhet. Jönköpings-Posten stod tveklöst på stadens sida (9/7).

Under 1926 och 1927 fick Jönköpings-Posten en ny konkurrent. Det var Smålandsbygdens Tidning med politisk hemvist i bondeförbundet och med Bernhard Glans som drivande kraft. Han hade tidigare varit aktiv i organiserandet av SLU i bygden. Den nya tidningen trycktes hos Smålands Allehanda och var liksom den en morgontidning. I slutet av år 1927 riktade Jönköpings-Posten ett angrepp mot Smålandsbygdens Tidning (21/12).

Jönköpings-Posten fick en förstärkning i och med att Ivan Oljelund ibland skrev artiklar för tidningen (t.ex. 30/5). Oljelund hade en ovanlig bakgrund och hade varit ungsocialist och redaktör för Brand. Som radikalpacifist hade han 1916 dömts för landsförrädisk verksamhet. Han hade sedan omvänts till en kristet humanistisk livsåskådning.

Fortsättning följer...