MYNDIGHETEN för samhällsskydd och beredskap, MSB, visar i en rapport att det finns för få skyddsplatser i nuvarande bestånd av skyddsrum. Bristen visar i sin tur hur totalförsvaret har prioriterats av politikerna sedan kalla krigets slut.

Innan vi börjar bygga 50 000 nya skyddsrumsplatser för två miljarder måste vi dock fundera på om det är en vettig resursfördelning.

Mer prioriterat är en modernisering av varningssystemet som ska tala om för allmänheten när det är dags att söka skydd.

Destrueringen av över sju miljoner gasmasker avsedda för civilbefolkningen för bara två år sedan illustrerar tänkandet.

År 1994 fanns andningsskydd för varje svensk i lager. 20 år senare hade dessa passerat bäst före-datumet och beslut togs om destruktion. Utan att något beslut om återanskaffning togs.

Men inga gasmasker kan ju knappast vara ett bättre skydd än gamla gasmasker, kan man tycka.

DET HAR INTE byggts några statligt finansierade skyddsrum sedan år 2002.

Annons

Sedan dess har såväl Sverige som omvärlden förändrats. Nu har vi återigen anledning att rusta upp totalförsvaret.

Samtidigt har vi en betydligt större befolkning än i början av 2000-talet och dessutom en kontinuerlig inflyttning till städerna. Särskilt Stockholm och Öresundsregionen behöver nya skyddsrum enligt MSB. Även Gotland och den svenska delen av Nordkalotten bör prioriteras.

Att bygga dessa skyddsrum beräknas kosta två miljarder fördelat på tio år.

Det är inte fel att bygga nya skyddsrum på strategiska platser, men det gäller också att använda de resurser som finns effektivt.

Det finns idag 65 000 skyddsrum, men kontrollen av dessa släpar. 1 200 kontrolleras per år och takten ska fördubblas. Det innebär att tar över 25 år att hinna gå igenom alla.

En rimlig prioritering är att ta vara på nuvarande bestånd.

NYTTAN MED skyddsrummen bygger på att de skyddssökande hinner sätta sig i säkerhet innan bomberna faller.

För detta behövs ett fungerande varningssystem. Radarövervakningen av luftrummet måste fungera och sätta igång varningssystemen så att allmänheten vet vad som väntar. Det är inte uppenbart att nuvarande kommunikationssystem fungerar.

I krigssituation är SMS-varningar knappast brukbara och det felaktiga VMA-larmet (viktigt meddelande till allmänheten eller Hesa Fredrik) i Stockholm den 9 juli 2017 tyder på att varningssystemet inte är tillräckligt robust.

I MSB:s rapport framkommer att det luftlägesinformationssystem som Försvarsmakten använde för att varna kommunerna om luftanfall inte varit i drift sedan början av 2000-talet.

Krigshandlingar mot Sverige skulle sannolikt inte börja med bombningar. Långt innan det blir dags att söka upp de skyddsrum som finns är infrastruktursabotage mot el- och telekommunikation troliga. Hoten från informations- och cyberkrigföring måste också mötas.

Resurserna räcker inte till allt, därför måste en stor satsning på skyddsrum vägas mot andra nödvändiga satsningar innan spaden sätts i jorden.